PRIPPS- blå -komplex?
Jag kastade mig över buketterna från Konsum och snodde ihop blåklinten med några smörblommor. En sådan ful krans hade jag nog aldrig snott ihop tidigare. Midsommar, blå himmel, blåklint, jordgubbar, vit klänning och hemlagade köttbullar och små söta fötter springandes på en timotej äng! Jag har alltid älskat midsommar. Är liksom född obotlig romantiker och även som singel älskade jag denna traditionsrika dag. Man vågar dessutom hänga ut flaggan utan större oro om att bli kallad Sverige demokrat. Känns tryggt.
Som singel satt man väl oftast runt den där lägerelden och lyssnade på någon kille med gitarr hybris som sjung Gessle låtar med spräcklig röst och frös gjorde man alltid så in i norden med vita jeans fulla med gräsfläckar på och någon alldeles för tunn blus, men det ingav hopp till en varm mans famn att kramas med.
Midsommarkransen var alltid pedantiskt välgjord med både blåklint och prästkragar i. Underbart!Mat på klipporna och kittlandes grässtrån virat runt tån. Precis som det skall vara. Man andades havsbris och smuttade på en iskall öl och kanske om man har tur fanns det någon eller några på kalaset att vila ögonen på. Midsommar lämnade alltid någonting efter sig, en längtan, en dröm eller något helt annat att sätta sin etikett på.Jag drabbas alltid av något slags Pripp- blå- komplex. För att vara helt ärlig så går halva dagen åt att diskutera ska-vi-äta-ute-eller-inne-diskussionen.De där hemmagjorda köttbullarna som jag brukar sno ihop får den ena konstigare formen efter den andra. Min man brukar säga till mig åtskilliga gånger att det hade funkat lika bra med mamma Scans också,”Är du inte riktigt klok Mamma Scan på midsommar! Inget halvfabrikat här inte, för det skulle vara som att ha plastblommor i midsommarkransen!” Ett tu tre så var de trekantiga bullarna klara och då kan det vara lägligt för maken att spänna upp det vackra partytältet i dansk design med kalkvitt tyg. Eller nej kanske inte. Verkligheten ser alltid annorlunda ut. En helt vanlig grådassig presenning från Jula, som dessutom var av den billigaste sorten de hade. Fast i min fantasi var det fortfarande det danska vita tyget som fladdrade runt i små vindar som knappt märktes.Men i vanlig ordning blåste det, så det kom en och annan svordom ur makens mun under det trettio tappra försöken att sätta upp tält eländet. Min romantiska bild av vitt, vitt, vitt och helst två vita små likadana klänningar också, som både mor och dotter kunde bära. Det får gärna vara något från klädbutiken Noah Noah. Fast nu bor vi i Sverige och vädret bestämmer trotsigt och godtyckligt om det skall regna eller blåsa spik. Kanske kunde hagla i år som variation. Varför får vi alltid så bråttom till det där midsommarfirandet?Besviket är vi alla klädda i tjock tröja och jeans men ÅTMINSTONE en krans i håret. Jag brukar kasta mig över buketterna från Konsum och sno ihop blåklinten med några smörblommor. En sådan ful krans har jag nog aldrig snott ihop tidigare som just det året. Huah… Maken letade verktyg för midsommarstången som senare skulle kläs. Nåväl, när vi väl var framme vid dansbanan hade lillan slitit av sig den dys- funktionella midsommarkransen.Min väninna ringde förtvivlat till oss då vi satt i bilen och sa att det inte var något midsommarfirande. Vi hade förstås sett fel på tiden och efter att ha stressat halvt ihjäl oss hade vi nu plötsligt en timma tillgodo,Toppen! Nåväl, dragspelet träddes på goá gubben och högtalarna stod på sin sedvanliga plats, fiskdammen var laddad med priser för barnen och korven osade av sin sensationella köttlukt. Högtalarna vajade av några barns eviga pill- bus på sladdarna som låg som ormar krälandes i gräset och bara väntade på att någons fot skulle bli inkapslad och snubbla i takt med små grodorna. Mammor och pappor tågade snällt runt stången med högröda kinder och barn som grät för att fiskdammspriset fallit sönder och trampats ner av någons ondskefulla fot.Andra tappar bort varandra och står och skriker på frugan vid bilen för det har inget gemensamt minne av årets midsommarfirande för en timme gick åt till att leta bland myllret av folk. Flädernubbens beska smak får alltid tungan att åter kännas sträv. Jordgubbarna är goda fast några redan möglat på resans väg. Himlen klar, fast vädret har kroknat. Det är då jag inser att man inte behöver ha några som helst Pripps- blå- komplex. För känslan är densamma oavsett om jag är klädd i vitskrud eller har krans i håret. Huvudsaken är att familjen är med. Glad midsommar till er alla! Och till de idioter som säger, Nu vänder det och blir mörkare igen eller påtalar hur många dagar det är fram till jul. Dem tycker jag kan få äta mamma Scans köttbullar! Punkt!
Inlagt 2008-06-17 21:21 |
Läst 11304 ggr. |
Permalink
Lämna gärna en kommentar!
Vad tyckte du om det du läste? Det är jättekul om du vill lämna ett litet avtryck här.
