Hörde på radion att ett nystartat företag sysslade med skolfotografering fast med retschering...
Så slipper vi få hem bilder med röda finnar som lyser som signalljus...tjocka barn blir smala och fräknar och skrubbsår suddas bort...
Inga röda ögon eller snedvridna tänder...Inte direkt så jag står på händer...
Så kan vi samtidigt öka på ohälsotalet bland barn...Ge dem en fast värdegrund i känslan av att du duger inte...
Låta ätstörningar och psykisk ohälsa ta vid...
Är detta sant ryser jag och hoppas att jag aldrig får hem sådan bilder....
Kommentarer?
Skrivet av: Charlotta Thunes
Läs dagens inlägg på http://www.marcusbirro.se/bloggen/
Läs sedan min krönika....
Är det inte hög tid att gå vidare…
”Gaudemus igitur juvenes dum sumus, låt oss glädjas medan vi är unga” ”Aha, du är sådan där Billdals brud du!””Nä, det är jag inte alls det!” (Hur är man när man är en sådan där Billdalsbrud? Jag kan inte med att fråga för jag var ny i klassen och osäker så det förslog!) Han lånade pennor, radergummi och papper som snart komma till att bli ett helt träd. Små slantar blev femtiolappar kanske till och med hundra lappar.Jag som bara ville vara populär fick aldrig något tillbaks. Minns du det?Jag frågade ursäktande någon gång om jag kanske kunde få tillbaka pengarna som han hade lånat. Argsint lät han mig förstå att han, arbetarungen faktiskt inte hade råd med skolväska utan fick bära böckerna i plastpåsar med hål i. Där stod jag skamsen med min Busnelväska som jag snabbt såg till att aldrig mer ta med mig till skolan. Både de latenta och manifesta budskapen påfrestar. Inombords kokade jag men jag sa ingenting tillbaks. Han som hade exakt lika mycket i studiebidrag som jag. Dessutom arbetade jag flitigt extra varje helg och gjorde rätt för mig. Han hade ingen rätt att racka ner på mig. Fast han var kille med stor käft och det kommer man rätt långt med. Jag började få ont i magen vid varje redovisningstillfälle, för jag ägde inte gåvan att tala retoriskt rätt. Jag hade inget särskilt att säga. Inte heller vågade jag skrika ut mina rättigheter eller pocka på andras uppmärksamhet.En ung kvinna som jag var eller snarare ett attribut med blond vågigt hår lika säker som en fladdrig segelduk. Vi var flera tjejer som stod tillbaka fastän vi var fler med diverse begåvningar. Fast dem fanns bara i det fördolda tysta. Det fanns inget syre kvar till oss. Vi stod tillbaka, teg och fogade oss. Var vi kanske de där svagsinta kvinnostyckena trots allt och inte värda någon respekt mer än lite hångel på dansgolvet? Tillät vi oss bli utmanövrerade. Kanske var det till och med vårt eget fel för tjejer måste höja sina röster för att höras. Nej, de facto fanns det ett ansvar hos lärarna att tydliggöra genusperspektivet. Varför trängde han sig alltid förbi i bambakön, tog den sista pannkakan och fnös och kallade folk för borgarbrackor. Han fick hållas. Han med alla orden, rösten och rättvisans man.Han fick tillåtelsen att skratta, göra fuck you tecknet och grimaser när vi redovisade med stockandes röst som långsamt tunnades ut för att snart dö. Ingen minns mina ord. Efter två hela sekunder var allt borta. Jag minns dem alla. Kunde rabbla utantill. En gång brast det. Jag fällde det tystaste tårarna någonsin på toaletten. Lät de ligga kvar en stund som små tysta öar runt mitt runda tonårsansikte tillsammans med sommarfräknar och persikofärgat rouge.Bara för att få möjligheten att vältra mig i orättvisan en stund till.Tänk om jag fortfarande skulle vara bitter för saker å ting som skedde för femton år sedan. Vad trasigt det skulle kännas.Tänk att vara så bitter, så fruktansvärt arg hela tiden. Han var arg på allt då. Han är arg på allt nu. Är det inte på Peter Hjörne så är det på HELA Göteborg eller något annat trivialt. Är det inte hög tid att gå vidare? Jag förstår faktiskt inte vad det är som gör att världen är just så orättvis bara mot honom. Han som har fått den största gåvan av oss alla. Han som blev årets Östgöte och har en magisk penna med egen livskraft att skriva utomordentligt bra!Han som skriver så det berör enda in på nervtrådarna. Liksom drar ansiktet ner i skiten på oss alla, så det killar irriterat. Han som kunde läsa dikter med krångliga metaforer om smärta som fick tårna att krulla sig. Han som fick en hel aula att jubla så fort han uppenbarade sig på scenen med ”The Christer Petterssons.” Han ägde. Det visste han. Han som fick flickors tonårshjärtan att blekna tynandes bort i kärlekssorg.Han följde sina drömmar och levde som en ”riktig” konstnär. Varför är han bitter och tro sig vara mer än för andra? Jag skrev också, men inte som han. Jag gjorde det på mitt sätt fast i tysthet.Jag hade faktiskt åsikter trots att jag fnissade, hade blonderat hår och tröjor i andra färger än svart. Iklädd snickarbyxor och vita Reeboks gympadojor var jag väl mest som ett enda Oops Up! Stort rosa Hubba-bubba tuggummi för honom. Man kan faktiskt ha vettiga saker att säga det till trots och ett lysande intellekt fast man har hela skor och samma färg på strumporna. Även om jag inte halsar kall glögg på spårvagnen för det gör inte medelklassen Marcus Birro. Även om jag inte är fullt så arg så har jag en hel del att säga. Det har vi alla! Markus Birro skriver i tidningen AMOS att han aldrig hade råd med taxi hem. Hur han dunkade socialbidragen i bardisken. Hur oacceptabel han var, nästan aborterad. Starka ord för en man som kliver in på fester och äger och skiter i andras åsikter. Starka ord för en person som sällan ger men ändå tar.Kanske dags att släppa det förgångna, det som fortfarande gnager. Är det fiender, vänner, lillebror komplex, Thåström komplex eller Göteborg som svider mest? Det är dags att reflektera och gå vidare rent själsligt. Bli en förlåtande person mot sig själv och mot andra.Alla som skriver vill beröra och påverka, men lite ödmjukhet hade inte skadat.När jag såg dig på Göteborgs gator (staden som du aldrig var en del av) kunde du säga,”Du kan få bjuda mig på en öl någon gång!” ”Varför då?”Jag hade gått vidare, blivit äldre kanske till och med klokare.Inte heller något större behov att bli godkänd. Ingen osäkert kort eller fladdrig gardin som behöver be ursäkt för den jag är. I den varma försommaren tog vi klivet ut i stora vida världen. Färdiga att släppa loss våra vingar och flyga ut ur boet. Stolta, solmogna stod vi på den urgamla stentrappan för att möta världen i den stundade lågkonjunktur. Vi skrek ut all vår iver och längtan, ”Låt oss glädjas medan vi är unga.” Studentens sötma minns jag med blandning av skräck och förtjusning. Du skrev i min student hatt ”Fjorton år och söt!” Med de nedsättande orden sjung vi för fulla halsar om och om igen, ”Gaudeamus igitur juvenes dum sumos.” Sent om natten frågade Birro uppenbarligen lite förvånad varför mainstream- Lotta aldrig var kär i honom. Lite nervöst fnissade jag lagom salongsberusad av det mousserade vinet som bubblade runt i magen på mig aldrig riktigt på frågan,Åtminstone inte ärligt för jag visste efter tre år att han ändå inte var intresserad av svaret, men sanningen var att jag var djupt förälskad i hans bästa kompis krassehuvudet som satt i skolbänken bredvid, men det var Birro alldeles för självupptagen för att någonsin kunnat se!
Skrivet av: Charlotta Thunes
Hej! Hoppas ni haft en urskön sommar...
Jag tänker inte skriva något om bilturer, Astrid Lindgrens värld, regn eller solsken, släktbesök eller Legoland.
Jag dyker på ett ämne direkt...rakt på... nu kör vi...
Stackars alla frisörer som får bära hundhuvud! Alla dessa förnekelser.Varifrån kommer dem?Ingen har någonsin läst en endaste SE och Hör tidning i hela sitt liv. Inte jag heller. Okulturellt, falskt skvaller, äckligt att gotta sig i…Vem läser sådant? Obildade människor kanske läser det, men absolut inte jag. Aldrig att jag köper de där tidningarna. Aldrig i helvete… Konstigt nog trycks det upp i typ 15 000 exemplar och ligger söndertrasade hos varenda damfrisör. Söndertuggade trasiga skvallertidningar där nyfikna fingrar famlat sig igenom och smaskigt lite euforiskt bläddrat sig förbi Tarras-Wahlberg och hela kungafamiljen. Hans goda vänner Noppe, Snoppe, Aje och baje eller vad de heter. Det vet inte jag. Jag har aldrig vidrört de där tidningar. Jag är liksom alla andra politisk korrekt. Kungens vänner har unga flickvänner och själva bär de rödrutiga golfbyxor. Tror jag. Hm, kanske att jag har bläddrat i något uppmärksammat reportage. Kanske det om Britney Spears. Minns inte så noga. Eller var det ett åt det mer ekivoka hållet.Märkligt nog har folk stenkoll på Carolas senaste skandal och jagar henne med blåslampa. Men hur kommer det sig när ingen har läst ett endaste magasin?Nähä då… sådant är till för blåsta obildade människor sådana som bara läser chic-lit och kioskromaner inget för oss andra djupa Kafka anhängare. Det skall vara tungt vemodigt ångest, ångest är min arvedel För ja visst gör det ont när knoppar brister varför skulle annars våren tveka. Ivana Trump vet ingen vem hon är Inte heller vem Runars senaste kap är. Men det så klart det låg några heta skvaller nyheter senast jag var hos tandläkaren, läkaren eller var det hos frissan. Hon har alla de där tidningar och jag fattar inte att folk kan läsa sådant skräpOm jag läste några rader var det endast för tidsfördriv. Alla dessa förnekelser… livrädda att hamna i Linda Rosing epitet eller vaddå?
Marcus Birro vill ha körkort för hans författarskap. För hjälp man vill inte bli ihopsatt med Rosing eller Graaf eller…
Läckberg får inte skriva deckare i fred utan att bli kallad Nicke Lilltroll. För visst gör det ont när andra lyckas och tjänar 6 miljoner om året. Varför skulle annars Jan Guillou tillsammans med gubbväldet tveka? Ifrågasätta och reta gallfeber på alla dessa begåvade tjejer som sprider sig som prästkragar på sommaräng.
Blondinbella och Ebba von Sydow retar upp en del. Bloggat sönder professionen för alla journalister.
Ett yrke som degraderats av att ALLA numera kan lyckas göra texter som läses av miljoner?
Och Ebba måste man bara kalla barbie i varenda litet artikelhörn. Alternativ överklassbrutta född med silversked i mun, för liksom hennes yttre stör lika många som hennes bakgrund. Överklass så det skriker om det. Något för arga vänster feminister att spotta åt…
Men ingen läser de där skallvertidningarn lika lite som folk tittat på Andra Avenyn eller åker till Ullared.Den svenska avundsjuka är utbredd och fräter som syra I alla tider har folk varit avundsjuka gottat sig i andras liv, olyckor och tragedier… Prinsessagor som går i spill. Kändisar som ligger på tio i topp för att sedan ramla rakt ner i ett hål. Björn Borgs alla damer. Jannike Björling som hoppsan blev en tjock 40-årig mamma. Stackars den gamla baddräktsmodellen Varför inte erkänna att din läsning hos frisören är självvald för du gillar att bläddra i de där tidningarna. Hur svårt är det annars att plocka med sig en pocketbok i väskan.i så fall? Jag bara undrar Varför inte erkänna att vi människor är hårlösa apor. Beklämmande med fel och brister och vi behöver inte ”fackas” in för att vi njuter av Sex and the City filmen eller läser en SMASKIG artikel om Björn Borg. Man kan göra djupdykningar i kulturella, litterära och smakfull poesi det till trots!
För allt är möjligt och man behöver inte skämmas!
Släpp jantelagen. Släpp hämningarna. Ge dig hän våga läsa allt. Bara du läser för det ger så mycket eftertryck och tankar och glädje…
Sluta ”facka” in dig själv eller andra.
Blondinbella och Ebba von Sydow skriver om mode och det gillar vi tjejer. PUNKT!
Skrivet av: Charlotta Thunes
