Jag vet faktiskt inte vilken sorts diskriminering som är värst. Ibland förundras jag över varför jag liksom många andra blir alltmer tråkigt homogen ju fler år jag fyller. Man dras till likasinnade vänner så att saker å ting blir plätt-lätt. Man behöver tillslut bara nicka med ett litet enkelt knyck så förstår man vad den andre tänker. Som ett par gamla invanda tofflor.
Carin Götblad tycker jag är en fantastisk kvinna. Skarp och klarsynt och ganska övertygande i hennes retorik och sättet som hon talar på.
När hon gästade hos Doreen för längesedan talade hon om vikten att se till hela människan och inte bara fokusera på ett problem för det är ganska så plätt lätt att fokusera på just problemet istället för att se till hela individen.
Ser man bara runt omkring problemet ser man inga nya chanser och det är lätt att fastna i den negativa spiralen.
Ungdomar är extra känsliga och behöver känna att det finns utrymme för både två och tre nya chanser. Kunskap är av bärande kraft att försöka förstå och framför allt vilja förstå varför. Vilken klok människa nästan så jag hade önskat jag hade sagt det själv. Men det var Carins ord.
Hon talar också om att vrida och vända och tänka tvärtom.
Det där med att öppna upp och ser vidare borde jag tänka oftare på för oftast finner man svaren om man går utanför ramarna. Jag försöker men det är inte alltid så lätt. För att fördomar förenklar så himla mycket. Det är så skönt att få luta sig emot. Egna hopkokade kunskaper som kanske har skenat iväg i helt fel riktning.
Carin Götblad berättar hur hon har ordnat med grupper där man fokuserar på rekrytering av kvinnliga chefer över fyrtiofem år.
Orkar inte med hennes bra-lista på allt gott hon har gjort.
Gaypride inom polisen, en förebild för ensamstående mammor, homosexuell och kvinnlig chef. Jag säger bara Carin Götblad. Vilken kvinna!
Men så en dag när jag läste GP vid frukostkaffet såg jag en artikel om att Göteborg inte var alls HBT vänligt? Då skämdes jag och blev först förvånad och tyckte kanske att anledningen lät så lättvindig med att skylla på att Göteborg är en arbetarstad och med starka religiösa traditionella rötter lite varstans. Men man kunde i alla fall mejla in förslag på en HBT vänligare Göteborg så det gjorde jag stolt.
Man behöver inte gå längre en till mina 170 själv. För ett år sedan gick jag runt som en vilsen katt bland alla de blanka spegelglasen med de inlåsta smyckena på varuhuset med den svartvita loggan. Glittrandes med enkla kedjor och lås. Blanka polerade marmor golv och strama expediter i samma dresscode.
Jag smög omkring som en förvirrade inbrottstjuv letandes efter moderna smycken till en ung lovande student. Famlandes trevandes frågade jag om en lite försiktigt expediten om jag kunde få lite hjälp, då hon stod och pratade med en vän. Jag förklarade att jag letade efter ett smycke för cirka sexhundra kronor. Hon spärrade upp hökögat med stor förvåning för att sedan vända ryggen mot mig och struntade i mig. Jag var inte värd någonting. Jag blev förvånad på samma sätt som man förvånas över att man blir frågad på jobbintervju om man skall ha barn i nästa vecka.
Jag kände mig fånig, fattig och fel.
Jag stod mitt i mammons tempel ensam bland alla vinklar och vrår av låsta glasboxar fyllda med kända märken klockor, ringar, solglasögon och en och annan utsmyckning.
Jag var fel, fel, fel hon bemödade sig inte ens att låtsas. Vad hände med senaste säljkursen? Ignorera alla kunder under tusenlappen. Med gamnacke gick jag därifrån till en underbar smycke butik i Viktoria passagen och köpte två härliga Pilgrim halsband, men känslan från NK satt där den satt, som fastklibbad mot kinden.
Varje gång jag går förbi tänker jag nästan gång högfärdsapan vände ryggen till släpper jag lös världens charmigaste tre åring med en krämig halvuppäten förtok för stor mjuksglass bland det putsade glasen. Finger avtryck stora som maneter. Kladd mjölkig lös glass rinnandes ner på det klanderfria golvet. Så går jag därifrån med en Pretty Woman- Julia Robert- blick och bara ler.
Varför stänger vi ute en del? Avfärdar och är ogenerösa? Varför?
min kloka mormor sa alltid ,
”En öppen hand får alltid tusenfalt tillbaks en stängd hand får inget tillbaks”
Nä nu är det nog dags för den där mjukglassen på NK trots allt för glassäsongen är väl över!
