Rebelliskt spyr jag ut min avsky kring radhustristessen. Skulle jag bo så? Aldrig!
Fastän livet är dynamiskt och ändrar inriktning vägrar jag följa med.
Att flytta från innerstan till en bit utanför skulle innebära att vårt barn kunde släppas ut i friheten, för i förorten finns inga knarkare, pedofiler eller avgaser. I förorten är det Bullerbyn hela dan!
Vi gjorde som många andra, några tappra försök att gå på husvisningar.
Den sliskige mäklarhajen log vänligt medan han stack formuläret i handen på oss.
När vi närmade oss köket blev vi uppslukade av alerta Bank- Lena i mörkblåkostym. Raffinerat bockade hon av oss på namnlistan, för att snabbt bli en med oss.
Vi trivs bra i vår lägenhet. Spånar bara lite bland andra förvirrade 70-talister som snart skall hamna i en surrealistisk budgivning.
Skyhöga priser och vad är det man skall låna till?
En rejäl ombyggnad av nytt kök såvida man inte vill ha brandgult kök från 1973.
Jag känner riktigt hur skilsmässodemonerna flyger på väggarna.
Stressen rusar genom mig och snart tippar vågskålen över och vi åker. I bilen hem tänker jag på illaluktande räkskal i soppåsen, dålig gardinsmak, kantklippta gräsmattor, pliktskyldiga städdagar som anordnas av samfälligheten där vi plötsligt skulle ingå.
Nycklar i bålskålen som gör det legitimt att vakna upp med fel man vid sin sida.
Skrytmåns med hightech gräsklippare på sin lilla ärtfjärt till gräsplätt, där han parerar högdraget bland oljud som hör hemma på tiotusen hektar. Radhushitler som hoppar på grannen, som uteblev från korvgrillningen trots god anledning.
Kräftskivan hos goagrannen där det ”bibbas” för fullt och efter ett par glas blir någons partner alltför uppriktig. När tredje nypet i rockärmen inte fungerar säger du det där som du säkert hört din mamma säga,
”Älskling det är dags att tänka på refrängen” och vips har man samlat på sig fler vuxenpoäng än man kunnat ana.
När vi parkerat har jag lugnat mig för att återminnas en nyårsafton.
Mamma hade städat huset med råge och doften av Ajax fick konkurrera med väldoftande oxfilé med gorgonzolasås och alla var festligt sammetsklädda och raketerna yrde i luften.
En överförfriskad man kom från ingenstans och hade väl kissat i snön tre minuter före tolv på okända ägor.
Pappa hade laddat med bubbel och mamma stod i dörröppningen festklädd, för att mötas av stormen Gudrun.
Mannen slungade med all kraft in en gigantisk blöt- snöboll på det välpolerade golvet, som han hemlighetsfullt höll bakom ryggen för att sedermera sluddra fram något som lät som
”Gott nytt år för fan” och sedan raggla vidare därifrån.
Jag ska fortsätta potträna lite till och öva på mitt medelålders mantra, ”Man ”vabbar” först för att sedan ”bibba.” Och sedan är det bara att hoppas på att något har hänt sedan 1973!
VABBAR= hemma för vård av sjukt barn
Bibbar = dricker rödvin i bag - in - box tillsammans.
