Barnsidan - Jag sminkar mig som sjutton när jag går på IKEA
Meny

Livet enligt Lotta

Här ligger Lotta Lagerberg Thunes krönikor. (arkiv)

Jag sminkar mig som sjutton när jag går på IKEA

När jag väl bestämt mig för att ta bilen till IKEA var jag oftast oförberedd.  Impulsen inom mig sa, ” Nä hä, nu var det dags att få köpt den där hyllan.”

Och så vips så står jag där vid IKEA:s entré med påsar stora som ICA-kassar under ögonen och inkletad barnmat på tröjan.

Det känns lite bökigt att ta sig fram bland de andra barnfamiljerna som trängs mellan gångarna eller så är jag inte på det där speciella IKEA-humöret trots allt. För visst är väl IKEA någon slags orgie i Svensson- käckt- knäckebröd-heminrednings- idyll, som känns lika rejält som när Gunde Svan doppar skeden i sin morgongröt.

Jag försöker fokusera mig på vad det är jag egentligen behöver, men i kundvagnen hamnar bara massa skräp och kanske någon krukväxt som snart skall falla i glömska.

I min iver att komma därifrån, börjar jag inbilla mig att folk stirrar på mig. Kanske för att jag är så ”O-piffig.”

Och i all min O-piffighet dyker snart något ex-kex alternativt en jobbig granne upp.

De smyger omkring bland tv-bänken Ivar och soffbordet Emma och jag försöker undvika ögonkontakt.

”Fy katten, vad otäckt det är, när någon välbekant skugga dyker upp vid min sida.”

Och tänk vad obehagligt det är när man står där lite senare i kassan och proppar vagnen full med storpack kexchoklad som ligger pockar och lockar vid utgången.

I samma sekund som korgen lassas full med billig choklad kommer något gammalt ex-kex smygandes bakom mig och äckligt typiskt så har han har skaffat sig en snygg fru och ett par välartade barn.

”Jodå, och bilen går bra och ni har hus förstås och stora lån kanske? Eller det kanske inte jag har med att göra.”

Jag bara fortsätter att mala på som om inget har hänt.

Herre gud ett ännu värre scenario är, då maken som stundtals får blodsockerfall efter ett par timmar på IKEA och löser detta med att komma dragandes med sex stycken fem kronors korvar, och när man står där och fullständigt ”mölar” i sig korvar. Dyker sådär typiskt den falskaste klasskamraten upp, som man inte sett till på VÄLDIGT länge.

Hon tittar på mig och säger med pipig röst,

”Och när kommer underverket?”

”Va?”

”Ja, för du väntar väl barn?”

”Jovisst, jag väntar barn och har fått dille på korv med bröd, speciellt IKEAS korvar!”, morrar jag.

IKEAS idé att locka högljudda barnfamiljer till IKEA är väl förvisso ett lyckat koncept. Men jag är ledsen det där köttbullarna går fetbort. När jag var liten kunde mamma säga, ”Om du sitter snällt i vagnen skall du få en härlig portion av köttbullar med lingonsylt på som smakar som hemlagat!” 

”jippie!”

Förutom de äckliga köttbullarna erbjuds ett bollhav, där bakterierna frodas och mycket snart kommer min dotter vilja fiska in sig där.

”Snälla, snälla mamma!”’

Och medan jag överväger lillans tjat ser jag en piercad sengångare som skall föreställa IKEAS Supernanny och kommer med all säkerhet ha nollkoll på mitt barn.

Som om jag roat skulle gå omkring och säga ”En Ivar idag, nä hä då. Jag köper några krukor istället”

No way, inte medan någon rövar BORT min dotter från bollrummet, för att den där slyngeln läser Metro på arbetstid.

Vid ett annat tillfälle av alla våra IKEA besök hörde jag en skåning bräka

”Jag blir så förbannad varje gång jag är här. Varför blir jag så förbannad?”

Jag varför blir man det och ändå åker jag hit gång på gång. Det är kanske det som är hela grejen att vi alla skall hamna i Svenssonträskets IKEA och smyga runt mellan hyllorna för att undvika att hälsa på oväntade IKEA-besökare.

Numera sminkar jag mig som sjutton och tar på mig snygga kläder, om i fall att, jag ser någon kille från förr eller någon annan oväntad person.

Jag vill vara väl förberedd nästa gång jag står och väljer kastrull,

Åh, vad jag vill kika upp nonchalant under min nystajlade frisyr och luta fram ena höften med okladdiga barn i min famn. Ansiktet skall vara väl målat från hela färgpaletten och så vill jag att de skall tänka

”Wow, vilken ärtig mamma med fräcka jeans och välpolerat face. Hur hinner hon med det?”

Blåst på konfekten! Lika blåst som man blir av att handla på IKEA. För visst hamnar man alltid på returavdelningen bland felaktiga varor och förtappade skruvar och där träffar man också på de där som man inte hade tänkt träffa på IKEA, så fixa till dig även där. Ett tips från mig.

Psst! Gevalia om du får oväntat besök borde vara något för IKEA att kopiera?

Inlagt 2007-12-17 09:41 | Läst 4174 ggr. | Permalink

Vi finns på Instagram och Facebook

Följ oss på Instagram Följ oss på Facebook