Barn med autismspektrumtillstånd bör få mer omfattande medicinsk undersökning och genetisk testning som täcker alla gener i arvsmassan så snart som möjligt efter den kliniska diagnosen. Det ökar möjligheten att ställa exakta molekylära diagnoser, vilket bland annat kan ge svar till familjen om biologiska orsaker till tillståndet och hjälpa barnen att få bättre vård. Det menar forskare från Karolinska Institutet, som i samarbete med kanadensiska kollegor nu publicerar en studie i vetenskapstidskriften JAMA.
Autismspektrumtillstånd, AST, är ett samlingsbegrepp för olika typer av autism av olika svårighetsgrad. Samtliga betraktas som neuropsykiatriska funktionsnedsättningar och utmärks av svårigheter med socialt samspel och kommunikation samt begränsade intressen och stereotypa beteenden.
Det är sedan tidigare känt att samsjukligheten vid AST är hög. Över 70 procent av alla barn med AST har ytterligare en eller flera andra psykiatriska eller medicinska diagnoser. Nu menar en grupp svenska och kanadensiska forskare att barn med AST rutinmässigt bör erbjudas genetiska analyser, så kallad kromosommicroarray och helexomsekvensering, i ett tidigt skede för att eventuellt fastställa en molekylär diagnos, alltså en beskrivning av exakt vilken gen som avviker och som är orsak till funktionsnedsättningen.
I den aktuella studien ingick 258 kanadensiska barn allteftersom de fick diagnosen AST mellan 2008 och 2013. Genom att endast undersöka barnen medicinskt eller genom en medicinsk undersökning i kombination med sökande efter avvikelser i specifika gener kunde den molekylära diagnosen ställas för vart tjugonde barn. Men när forskarna gjorde bredare genetiska analyser kunde fler få en exakt diagnos. Forskarna använde sig av två olika metoder, kromosommicroarray och en nyare teknik som kan analysera alla gener i arvsmassan, helexomsekvensering. Med dessa metoder kunde nära 16 procent av barnen få en exakt molekylär diagnos. Inga barn hade samma genetiska avvikelser, vilket visar hur komplext och heterogent AST är.
– Våra data tyder på att barn med AST bör erbjudas genetisk undersökning som täcker hela arvsmassan. För föräldrar kan det ha betydelse att få veta om det finns ökad risk för tillståndet hos ett eventuellt småsyskon, även för forskningen ger en molekylär diagnos viktig information i och med att man då vet exakt vad som har studerats. Vi vet också att vissa genetiska avvikelser bakom AST innebär en ökad risk för till exempel fetma eller diabetes, och en ökad kunskap är betydelsefull för att förebygga sjukdom på individnivå, säger Kristiina Tammimies, studiens förstaförfattare och forskare vid KIND, ett kompetenscentrum för neuropsykiatriska funktionsnedsättningar vid Karolinska Institutet.
Av de 258 barnen hade ungefär vart femte barn fler än fem små fysiska avvikelser, som till exempel ett enda veck i handflatan, ovanligt lågt sittande öron och/eller medfödda missbildningar, som till exempel hjärtfel. I denna grupp kunde forskarna med hjälp av både microarray och helexomsekvensering ställa en molekylär diagnos hos 40 procent av barnen.
– Om man behöver prioritera vilka barn som ska få en genetisk undersökning, då bör det vara de barn som har en mer komplex klinisk bild, alltså de barn som har dessa små fysiska avvikelser eller medfödda missbildningar. Där har vi störst framgång i att hitta rätt molekylär diagnos, säger Kristiina Tammimies.
Forskningen är finansierad med anslag från bland annat Vetenskapsrådet och har genomförts i samarbete med forskare vid Memorial University of Newfoundland och SickKids Hospital i Toronto, båda i Kanada.
Källa: Karolinska Institutet
