Definition av social kompetens
Social kompetens innebär att snabbt upprätta och använda en länk till andra, oavsett motpartens karaktär och intressen, samt att ombilda den enkla länken till en kanal för produktivt utbyte inom vad helst område som är aktuellt.
De här meningarna ovanför är citat från http://www.nkja.se/s/ffr/ffr_index.htm en sida som jag hittade när jag sökte på "Social kompetens" Och med den definitionen framför ögonen så konstaterar jag att det här fixar väl de flesta människor. Eller hur?
Man hör det här uttrycket nämnas lite då och nu och särskilt om man söker arbete. Men då undrar jag: Varför frågar man speciellt efter sånt som de flesta människor klarar galant utan att de har ett specifikt namn på det?
Det är ju ett rätt ruskigt sätt att få folk osäkra.
-Vadå, har jag inte hyfs, uppfostran och kunskap nog att umgås i grupp och arbeta tillsammans med andra?
-Tänk om jag inte har det! Ingen har ju talat om för mig hur det går till att skaffa sig den där sociala kompetensen eller ens förklarat vad det är... Och frågar man 10 personer så får man 10 olika svar.
Med tanke på att man i en platsannons också ofta söker personer med spetskompetens, är inom ett visst åldersspann ( underförstått alltså, man ska vara över 25 men under 45), med högskoleutbildning, vuxna barn (gäller kvinnor) och fullgjord värnplikt (män) så börjar jag fundera. Dessutom så ska man ju ha hunnit skaffa sig en gedigen arbetslivserfarenhet också. Samt kunna redogöra för hur meningsfull fritid man har. Soffpotatisar göre sig icke besvär, aktiv ska man vara och inte sitta hemma och vila sig. Hur går det här ihop nu då? Svaret är att det gör det inte. Sådana människor finns det inte många.
Ur de här förväntningarna kommer onödig stress hos arbetssökande och onödigt höga förväntningar hos arbetsgivare och det är inte bra alls. Jag tror att vi här har en av anledningarna till de stora ohälsotalen och att så många går i väggen i total kollaps. För många människor är ju faktiskt så funtade att de försöker nå upp till det omöjliga. Trots att de vet att det är dömt att misslyckas. För har man ett jobb så vill man behålla det så man kan försörja sig. Och har man inget jobb så vill man ha ett för att kunna försörja sig.
Är det så att författarna av platsannonser saknar (social) kompetens till rekrytering när de söker övermänniskor som inte finns mer än i fantasin till högst ordinära jobb i verklighetens värld. Eller (för att skoja till det lite) lider de kanske av oral inkontinens så att det bara rinner goja ur deras munnar och tangentbord utan att de kan rå för det. I alla fall så tycker jag att det verkar vara en form av mental inkonsekvens att efterfråga sånt som knappt går att få. *S*
