Skolgympan gynnar de redan aktiva
Skolans ämne Idrott och hälsa är populärt – speciellt bland elever som redan är aktiva på sin fritid. De elever som är inaktiva på fritiden är i större utsträckning även passiva på idrottstimmarna och ogillar ämnet. Skolämnets likhet med föreningsidrotten kan vara ett problem då det gäller att nå ut till dem som behöver det mest – inaktiva och överviktiga barn och ungdomar, menar forskarna bakom rapporten.
Rapporten från Idrottshögskolan och Lärarhögskolan i Stockholm baseras på den omfattande studien Skola-Idrott-Hälsa, i vilken närmare 2000 skolbarn ingår. De olika delarna tar upp ämnets historiska utveckling, lärares och elevers syn på och inställning till ämnet idag, elevernas motoriska förmåga, förekomsten av friluftsliv i skolan samt arbetet med lokala kursplaner och styrningen av ämnet.
– Bland eleverna i år fem är nästan alla positivt inställda till ämnet, säger Håkan Larsson, forskare vid Lärarhögskolan, men i takt med att eleverna blir äldre får fler en negativ inställning till ämnet, särskilt flickorna. Eleverna som uppskattar ämnet framhåller att det utgör ett välkommet avbrott från en annars stillasittande skoldag, att det är kul att röra på sig och trötta ut sig. Det kan också handla om att de känner sig duktiga i ämnet.
Karin Redelius, forskare vid Idrottshögskolan, konstaterar att de elever som är negativt inställda till ämnet i högre grad än andra elever:
• inte är medlemmar i föreningsidrotten
• inte uppfattar sig som en person som är särskilt fysiskt aktiv
• har lägre betyg i ämnet
• tror att deras föräldrar tycker att ämnet är mindre viktigt än andra skolämnen
• anser att pojkar och flickor inte alltid borde ha idrott tillsammans
– Många idrottslärare hävdar att skolans idrottsundervisning ska vara något annat än föreningsidrotten, betona rörelseglädje och kunskap om hälsa istället för tävling och prestation, men eleverna har svårt att uppfatta denna skillnad. Den här studien visar att många elever ser idrott i skolan och idrott i en förening som samma sak, säger Håkan Larsson.
– De elever som har erfarenhet av föreningsidrotten har inget problem med detta, hävdar Karin Redelius, de gillar ämnet, känner sig duktiga, blir positivt bekräftade och tycker att det mesta är roligt. De elever som inte tränar på sin fritid och därmed skulle behöva röra sig mer under idrottslektionerna, intar istället ofta en passiv hållning. De känner sig osäkra, upplever sig ofta som dåliga och uppskattar inte ämnet.
Inom ramen för studien fick barnen också genomgå ett motoriskt test. Det var främst barnens förmåga att klara enkla grundformer som att springa, hoppa, kasta och rulla samt kombinationer av dessa rörelser, som bedömdes. I skolår 6 var det 40 procent av eleverna som bedömdes ha små eller stora motoriska brister. Enligt de ansvariga forskarna Anna Tidén och Marie Nyberg borde betydligt fler barn ha en allsidig och god rörelsekompetens vid denna ålder, särskilt då ett kriterium för att bli godkänd i ämnet är att kunna behärska grovmotoriska grundformer.
– Eleverna i år nio bedömdes generellt sett vara motoriskt skickligare än de i år tre. En pessimistisk analys är att vi nu har en ny kull barn som har levt ett mer inaktivt liv och därför inte utvecklat sin motoriska förmåga på samma sätt som de äldre barnen. Det finns därför särskild anledning att fortsätta följa dessa barn, förklarar Anna Tidén och Marie Nyberg.
I dagens skola kan ämnet Idrott och hälsa omfatta väldigt mycket, alltifrån idrottsliga aktiviteter (olika idrottsgrenar) och fysisk träning (konditions- och styrketräning mm) till estetisk verksamhet (rytmik, rörelse och dans) och teoretiska studier (träningslära, hälsolära m m). Aktiviteterna domineras emellertid av de stora bollspelen (t ex fotboll, innebandy, basket) och bollekar. Inslag med koppling till friluftsliv och aktiviteter som dans får idag litet utrymme – trots att dessa moment har en framskjuten ställning i den nationella kursplanen för ämnet. 70 procent av eleverna i grundskolans nionde år menar att de aldrig eller högst ett par gånger per år har orientering, simning eller dans.
Forskarna bakom rapporten menar att ämnet står inför många utmaningar idag. En handlar om att gestalta rörelse och fysisk aktivitet på ett sådant sätt att tävling och prestation ersätts av rörelseglädje och kunskaper om en hälsosam livsstil.
Källa: Pressmeddelande från Lärarhögskolan i Stockholm 2004-06-08
Artikeln har visats: 1967 gånger
Publicerad: 2004-06-24 13:17:10
Inlagd: 2004-06-24 13:17:10
Uppdaterad: 2013-07-08 14:55:06
Lämna gärna en kommentar!
Vad tyckte du om det du läste? Det är jättekul om du vill lämna ett litet avtryck här.
Tidigare kommentarer/betyg
margareta soto (
2004-07-13 07:32)
Betyg: 5
Tänk att de äntligen kommit på det. Jag som år ut och år in klagar på skolgympan, eftersom det tydligen bara är tuffa bollsporter och sånt som gäller. Inget för min dotter som gärna rör på sig men inte på skolans villkor.Och att gympan är för de riktiga sportfånarna är inget nytt.
Mitt förslag är att dela gympan till en hård o en mjuk del där de som vill ha tuffa sporter får ha det och de som vill ta det lite lugnare får göra det.Det kanske är bäst för de som vill komma i gång.Jag har min egen skoltid i färskt minne och minns hur jag hatade idrotten med tackligar o hårda bollar.
