Många pedagoger har svårt att använda samhällets kulturella mångfald som en resurs i arbetet. Detta är en av slutsatserna i avhandlingen ”Förskolan och mångfalden” av Johannes Lunneblad, som under ett läsår följt arbetet på en förskola i ett mångkulturellt område.
Orsakerna är flera. Men en förklaring är en osäkerhet hos pedagogerna om vad det innebär för förskolans arbete att Sverige är ett mångkulturellt samhälle. Pedagogernas osäkerhet kan förstås mot bakgrund av en samhällsutveckling med ökade klyftor, segregation och arbetslöshet, där människor med utländsk bakgrund är särskilt utsatta. Detta har inneburit att människors kulturella bakgrund har kommit att ses som ett hinder för en lyckad utbildning och integration. Ett mångkulturellt arbetssätt har i dessa sammanhang därför kopplats samman med förskolor/skolor i så kallade problemområden.
Detta innebär ett dilemma för pedagogerna som enligt läroplanen för förskolan skall utgå från samhällets kulturella mångfald som något positivt och berikande. Konsekvenserna blir att pedagogerna lyfter fram neutrala kulturella uttryck som mat, sånger och ramsor, men undviker områden som berör värderingar och normer samt barnens och familjernas identitet.
Det är här viktigt att se att det inte finns något facit för hur ett ”mångkulturellt” arbetssätt skall genomföras, utifrån den forskning och kunskaper som finns i Sverige. Men vad som går att säga är att förståelsen av vad som avses med kulturell mångfald bör ses ur ett vidare perspektiv än traditioner, mat, och sånger, etc. Annars riskerar ett mångkulturellt arbetssätt att inte bli något annat än ett innehåll som döljer sociala och strukturella orättvisor och som i värsta fall förstärker den sociala, ekonomiska och kulturella uppdelningen mellan vi och dom.
Källa: expertsvar.se 2006-08-25
