Bristande stöd till misshandlade barn
Barnmisshandel leder oftast inte till åtal och endast få av offren får behandling för det trauma de genomgått. Det visar en ny doktorsavhandling vid avdelningen för barn- och ungdomspsykiatri, Linköpings universitet.
— Sverige var först med en lag mot barnaga. Men frågan är om de barn som ändå misshandlas får adekvat hjälp, säger statsvetaren Charlotta Lindell som har följt upp 126 fall av polisanmäld barnmisshandel under fyra års tid.
Misshandelsfallen, allt från örfilar till mordförsök, skedde under en elvaårsperiod i ett polisdistrikt med 159 000 invånare. I hälften av fallen fanns dokumenterade skador, men bara 25 ledde till åtal. Av de 18 förövare som ställdes inför rätta friades tre av brist på bevis, medan fyra dömdes till fängelse. De övriga fick böter eller villkorlig dom.
— Domskälen omges av förmildrande omständigheter. Man tar mer hänsyn till förövaren än till offret, säger Charlotta Lindell.
Bilden av barnens öden efter misshandeln är oklar. I motsats till många andra länder förs det i Sverige inget register över dem. Charlotta Lindells uppföljning visar dock att 61 procent av barnen efter fyra år fortfarande har kontakter med sociala myndigheter, och nästan lika många fanns journalförda på barn- och ungdomspsykiatrisk mottagning. En stor del av familjerna har varit föremål för nya anmälningar till polis och socialförvaltning.
Men bara sex av de 126 barnen har fått terapi för att behandla sitt trauma, trots att man vet att 36 procent av misshandlade barn utvecklar posttraumatiskt stressyndrom.
— Många av de här barnen agerar ut på olika sätt flera år efter en sådan händelse. De får problem med skolan och kamraterna, de sover dåligt eller blir deprimerade. En del hamnar så småningom i kriminalitet eller utvecklar psykiatriska sjukdomar, säger Charlotta Lindell, som själv arbetar vid BUP Elefanten vid avdelningen för barn- och ungdomspsykiatri i Linköping.
För att komma tillrätta med problemet krävs en bättre rapportering och bättre metoder för uppföljning, kanske ett register över alla misshandlade barn. Både socialförvaltningarna och barn- och ungdomspsykiatrin behöver mer resurser för utbildning och utveckling av behandlingsmetoder.
Själv vill Charlotta Lindell forska vidare genom att intervjua barnen i studien, de flesta av dem idag över 18 år gamla.
Källa: Linköpings universitet - 2005-01-18
Artikeln har visats: 4549 gånger
Publicerad: 2005-02-01 00:08:09
Inlagd: 2005-02-01 00:08:09
Uppdaterad: 2013-07-08 14:55:06
Lämna gärna en kommentar!
Vad tyckte du om det du läste? Det är jättekul om du vill lämna ett litet avtryck här.
Tidigare kommentarer/betyg
Åsa (2009-10-26 21:59)
Äntligen hittar jag en artikel där det ifråga setts vad det blir av barnen sen. Har en kille som blev utsatt för misshandel av sin pappa från den dagen han kom hem tills vi stack 20 månader senare. Han måste nu träffa sin pappa som vart frikänd i brist på bevis, och pojken mår inte bra, men han är fortfarande för "liten" för att hjälpa....Det värsta är faktiskt bara för att pappan vart frikänd så menas det nu att det har aldrig hänt....så vad gör man. Jag kämpar och kämpar för min lilla kille men det är inte lätt att få någon att se HONOM!! Det har mest blivit en makt kamp mellan pappan och mig, för pappan bryr sig inte, HAN mår nämligen själv bra när han har pojken. Hur pojken mår är inte så viktigt. Tar så mycket kraft och energi bara för att man vill skydda sitt barn! Familjerätten sa åt mig när jag stack att det var min skyldighet att ta honom därifrån, nu är det min skyldighet att se till så de kan träffas.....??!!! Blir så matt....
Så stå på er alla mammor eller pappor som kämpar för era barns välmående!
Emelie (2009-10-10 17:42)
Hejsan!
Jag håller på med ett projektarbete i skolan kring barnmisshandel. Jag skulle vilja veta lite mer om hur man behandlar och hur man bemöter ett barn som blivit misshandlat? (0-10år gamla) Tack!
