Barnsidan - Philip - ett modernt mirakel
Meny

Graviditet > Philip - ett modernt mirakel

Philip - ett modernt mirakel

Publicerad: 2004-09-27
Läs om Pernilla och Per-Olas resa till att bli föräldrar.

Vi gifte oss våren -98. Färdiga utbildningar, första handskrontrakt, bil etc etc. Plats och ekonomi för en ny liten familjemedlem.
Hade slutat med P-piller 6 månader innan. Första halvåret gick livet på som vanligt. I december fick jag en blödning som starkt påminde om ett missfall. Då finns det ju chans...! Januari problem med konstiga blödningar (man är ju observant i "tillverkningsförsöken"). Jag gick till läkare och fick konstaterat cellförändring. INTE cancer vilket jag gick och trodde i en veckas tid utan bara känsligare (kan det vara alla tillverkningsförsök?), ungefär som näsblod. Behandlad och med de tröstande orden att efter en graviditet blir det bättre. Men en konstig känsla hade infunnit sig att det här fungerar inte. I februari gick min läkare med på att testa mig. Hormontester flera gånger i månaden, kontroll av äggblåsor, hormonstimulering för att få fler ägg vid varje ägglossning, temperaturmätningar hemma och ägglossningstest. Vi testade allt utom att stå på huvudet, knipa en halvtimme efter samlag och andra ganska lite mer udda metoder.

Till slut gick min man och lämnade spermieprov. Där var det! Endast 2% friska mot normala 5%. Läkaren skrev remiss till Karolinska och till Sophiahemmet som vi hade hört var bra. 100.000:- räknade vi kallt med att lägga dvs 3 försök. På Karolinska var kön 2 1/2 år. Är man 32 så väntar man inte så länge. Vid det här laget var vi inne i maj. 4 veckor senare fick vi komma till Sophiahemmet, på en halvdagskurs i provrörsbefruktning.

Semestrar och annat kom emellan. Så i augusti gjordes alla undersökningar rent fysiskt på mig. Röntgen av livmoder och äggledare och tester för alla möjliga sjukdomar. Vi fick klartecken, allt var som det skulle.

Det första momentet är nedreglering. Det innebär att min egen hormonproduktion skulle hämmas. Äggstockarna sätts i vila så man kan säga att man tillfälligt hamnar i klimakteriet. Det finns de som får klimakteriebesvär. Jag märkte inte så mycket av det. Nedregleringen sker via nässpray. Denna behandling pågick i 3-4 fyra veckor. Äggstockarna kontrolleras så att inga ägg mognar. I vissa fall kan behandlingen förlängas med det påverkar inte resultatet av IVF-behandlingen. Min egna erfarenheter är att sprayen glömmer man över allt (skulle förvaras i kylskåp). Jag skulle ta tre gånger per dag. Vet inte hur många kylskåp och kylboxar jag glömde den i. Men det löste sig.

Sedan kom min skräckfas. Jag lider av en grym sprutskräck. Men skulle vi skulle ge mig injektioner med hormonstimulerande medel (FSH) 1 gång per dygn under c:a två veckor. FSH gynnar tillväxt av äggblåsor. Min man var en hjälte. Han skulle ge sprutorna i fettet på magen. Jag såg ju på... Under denna fas fortsätter man att ta nässprayen för att förhindra att ägglossning sker.

Första dagarna gick det bra men senare skulle dosen minskas och mer steril vätska skulle tillsättas det gjorde så ont att jag grät. Men vem ger sig i detta läge? Vi fick öva på Sophiahemmet men det är en annan sak att sitta hemma och blanda mediciner själv. Ingen som sade nu är det rätt eller fel. I två veckor höll vi på. Man lämnar blodprov och gör ultraljud flera gånger under behandlingen. Den första gjordes efter 5 dagar. Sedan gick det 3 dagar emellan utom på slutet då jag fick lämna blodprov varje dag. Det gäller att pricka det tillfälle när hormonnivå är perfekt. Men mina äggstockar var pigga så hormonvärdena flög iväg. Normalt brukar man få stoppa och starta om. Men på Sophiahemmet hade de utvecklat en ny metod, Cousting. Vilket innebär att man ger mindre hormoner och väntar tills hormon nivåerna faller tillbaka. De har visat sig ger bra, om inte bättre resultat. Och man slipper att börja om med behandlingen.

Jag fick 17 äggblåsor. Vilket är bra. Det kändes som om man hade vindruvsklasar inne i kroppen. Jag kunde inte träna för det gjorde så ont. Mot slutet hade jag till och med svårt att gå. Ni vet ju hur en ägglossning kan kännas. Mutliplicera det med 17!

För att veta om äggblåsorna har mognat så mäts de. De ska vara omkring 2-2.5 cm i diameter (gånger 17 i mitt fall) så man mäter dem på en ultraljudsbild. När de har uppnått den storleken så får man en ägglossningsspruta omkring klockan 21 på kvällen. En spruta igen med andra ord. Den ges i skinkan. 1 1/2 dygn efter denna började det vi hade väntat på, provrörsbefruktningen. Vi är nu i mitten av oktober, närmare bestämt den 11.

Den 13 oktober klockan 8.30 så var det dags. Äggplockningen skulle göras. Jag skulle inte äta och dricka innan. Jag fick en nål i armen och bedövning som kändes om om man hade druckit en halv flaska vin på 10 min. Med hjälp av en ultraljudsbild förs en tunn nål upp igenom slidväggen till varje äggblåsa. Vätskan och ägget sugs ut. Alla äggen skickas direkt till labbet. Man hade hittat 10 ägg i mina 17 blåsor. Vid lunch fick jag lämna sjukhuset.

Dagen därpå ringde man från labbet och talade om hur befruktningen hade gått.

I vårt fall hade man tagit 5 ägg till normal IVF och 5 till ICSI. ICSI innebär att en spermie injiceras i ett ägg. Normalt är att ett ägg och c:a 100.000 spermier läggs i samma skål och så får spermierna befrukta på egen hand. Labbet berättade att två ägg hade befruktas, det kunde bli fler. 2 dagar efter äggplockningen fick vi komma till baka dvs 15 oktober. Vi fick veta att två ägg hade befruktats och delat på sig. Det var nu 4-cells embryon. Båda fanns i ICSI skålen. Så troligen fungerar inte normal IVF för oss. I Sverige får man max föra tillbaka 2 ägg och det gjordes också. Nu fick vi gå hem med en gång. Gissa om jag knep på hemvägen. Vågade knappt röra på mig. Jag tagit ledigt i några dagar för att ta det lugnt. Allt för att öka oddsen.

Känslan att veta att det finns två befruktade ägg i kroppen är ganska obeskrivlig. Hur vårdar man dessa? Hur får man dem att fastna? Jag vet ännu inte.

Nu kom väntans tider. För det första så är kroppens egen hormontillverkning utslagen så jag fick progesteron via vagiatorer dessa tas i tre veckor fram till graviditetstesten. Om man sedan har lyckats så tas de i ytterligare 4 veckor. Med min känsliga livmodertapp pga av cellförändringen slutade det med ... just det fler sprutor för jag kunde inte ta vagiatorerna pga blödningar. Och vem vill ha blödningar när man hoppas på ett positivt graviditetstest? Så det var bara att åka till sjukhuset varje morgon. Efter en vecka så kom en blödning, första tanken var: NU ÄR DET KÖRT! Men jag skulle fortsätta fram till testen. Lördagen innan testen när jag skulle ta min spruta hade jag få spänningar i brösten (graviditetssymptom 1). Sköterskan ville ta ett blodprov för att testa men jag var feg och vågade inte. Min man var inte med. Jag väntade. På kvällen skulle vi ha gäster. Allt som kunde gick fel. Det slutade med mig storgråtande mitt på köksgolvet (graviditetssymptom 2). Upprörd som jag var började jag dessutom må illa (graviditetssymptom 3). På måndagen var det dags. Det var i början av november.

Hade inte sovit på natten. Försökte bara stålsätta mig och se positivt. Så farlig hade inte behandlingen varit. Vi hade ju planerat för minst tre försök. När vi kom in så klappade läkaren händer??!! VI HADE LYCKATS! Ett ägg hade fastnat! Den lilla blödning jag hade haft var nog det andra som hade stötts ut. Vi fick en återbesökstid när jag skulle vara i 8:e veckan. Läkaren undersöker då att graviditeten är på rätt ställe. När man återför äggen skickas de in via en kateter med en liten luft. Risk finns att äggen inte fastnar i livmodern utan fortsätter upp i äggledaren (och kan då orsaka utomkvedshavandeskap).

Men det fanns en liten bula på livmoderväggen. Philips liv hade börjat! Från och med nu så räknas graviditeten som en normal graviditet. Vecka 12 första MVC besök. Enda skillnaden var att jag fick göra fler ultraljud än normalt, v 12, 18 (normala), 36 och 40. Man gör detta fortfarande för att se hur utvecklingen är för fostret. Men det har visat sig att provrörsbarn inte skiljer sig i tillväxt mm från andra barn.


Skrivet av: Pernilla Sjöswärd
40-åring som bor i Stockholm med man och ett barn, Philip född 2000. Philip kom till i ett provrör på Sophiahemmet här i Stockholm. På första försöket bör tilläggas. En riktig liten lyckofigur. Vi har hus på Värmdö 2,5 mil från Slussen. Trivs kanonbra. Mina intressen är bla vår segelbåt, trädgården (som ännu inte är riktigt färdig...) och faktiskt mitt jobb.


Lämna gärna en kommentar!

Vad tyckte du om det du läste? Det är jättekul om du vill lämna ett litet avtryck här.

         



(visas ej)

För att vi skall slippa få in skräpkommentarer och spam av olika slag
från 'robotar' på Internet måste du skriva in en kontrollkod nedan
« skriv talet fyrtiotvå med siffror i fältet här

Tidigare kommentarer/betyg
Sara (2012-05-06 21:40)
Betyg: 5
Vad roligt och höra att det gich bra för din del.
Tack för att du delade med dig av er historia och den ger mig hopp
Mvh
Sara
Frida (2008-10-02 00:36)
Betyg: 5
Din historia tänder hopp inom mej... Tack för att du delade med dig av er historia
Mvh Frida (jag & min man längtar efter en familj men det "vill sig inte")
Fi (2006-12-31 01:37)
Betyg: 5
Mycket intresantoch givande !!! Tack !!! Och lycka till med Philip i familjen !!!
Mvh, Fi v.18
Lillemor Drakenberg (2004-05-15 12:28)
Betyg: 5
Jag har själv genomgått fem behandlingar och det Pernilla skrev kunde lika gärna ha handlat om mig!
Minne
Pernilla Lagerquist (2004-01-16 21:39)
Betyg: 5
Vilket under livet är.. Jag storlipade. Du skriver så fint om en jobbig tid för er som resuteterade i något fantastiskt en liten son
Jeanette "Nettan" Kjellgren (2004-01-15 17:12)
Betyg: 3
Helena (2003-05-20 10:03)
Betyg: 5