När man väl har bestämt sig så får det gärna hända med en gång. Men det är få förunnat. 80% blir gravida inom ett år, ytterligare några det närmaste året. Men kvar efter två år finns ca 10%, dessa klassas som infertila eller ofrivilligt barnlösa. Och de blir fler för varje år!
Det finns olika teorier om varför fertiliteten minskar, det handlar främst om att vi blir allt äldre när vi vill ha barn. Med kvinnans ålder minskar äggproduktionen och äggen blir av sämre kvalitet. En annan viktig teori är att miljögifter kan påverka spermans kvalitet och på fertilitetsklinikerna ser man idag alltfler män med för få och/eller missbildade spermier. Kanske är det en kombination. Ju äldre man blir desto mer miljögifter, och fler för fertiliteten nedsänkande infektioner (t.ex klamydia) har man utsatts för! Det har visat sig att allt fler män har problem och att det skulle bero på att deras könsorgan ligger utan på kroppen och därmed är känsligare för miljöpåverkan.
Reportaget behandlar i huvudsak IVF/ICSI som i gemene mans mun kallas för provrörsbefruktning. Innan vi kommer så långt beskrivs några av de vanligaste anledningarna till barnlöshet.
Chansen att bli gravid vid en "vanlig" ägglossning är 20-25%. Det är mycket som ska klaffa, inte bara tajmingen för själva samlaget. Tajmingen är förstås viktig, ägget lever mellan 12 och 24 timmar och spermierna kan i vissa fall leva upp till 5 dygn, men 2-3 dygn anses som "normalt". Livmodern måste ha rätt tjocklek på slemhinnan för att befruktade ägg ska fästa, och mycket ärrbildningar och andra deformationer kan göra fästandet svårt för ett ägg. Äggledarna måste i sin tur ha rätt hormonpåverkan för att vara en bra första miljö för äggen, och de måste röra sig "rätt" och inte vara igentäppta.
Vidare måste slemmet som finns i livmodertappen vara gynnsamt, både av rätt konsistens och inte vara fientligt emot mannens spermier. Detta är bara några av de tusentals faktorer som måste stämma för att livets underverk ska komma till stånd, och börjar man fundera så inser man faktiskt att det ÄR ett underverk varje gång en kvinna blir gravid.
PCO vilket medför att kvinnan inte ägglossar som hon ska. Många fina äggblåsor bildas, men "kläcks" aldrig och äggresterna ligger i äggledarna som pärlband. Dessa pärlband är typiska för PCO och något man letar efter, t.ex med hjälp av ultraljud, om man misstänker PCO. PCO behandlas i första hand med ägglossningsstimulerande hormon, t.ex Pergotime. Stor övervikt tros påverka graden av PCO varför många PCO-kvinnor med övervikt rekommenderas att gå ned i vikt.
Endometrios, vilket innebär att det växer (ofarliga, men ofta mycket smärtsamma) chokladfärgade (=blodfyllda) cystor på, i och runt livmodern, ofta även i mag/tarmsystemet. Endometrios är en helt ofarlig sjukdom som många kvinnor har, det upptäcks oftast via lapraskopi (titthålsoperation). Kvinnor med endometrios har ofta smärtsamma och kraftiga mensblödningar. Barnlöshet orsakad av endo behandlas oftast med IVF. Graviditeten i sig är ett bra botemedel, så många endo-kvinnor som fått barn har inga svårigheter att få barn sedan.
Hormonrubbningar vilket medför utebliven eller oregelbunden ägglossning. Hormonrubbnigar kan orsakas av struma, extrem stress, ätstörningar mm.
Missformade/igenvuxna äggledare Infektioner som t.ex klamydia kan ligga oupptäckta och orsaka stora skador på kvinnans äggledare. Upptäcks ofta med HSG-röntgen eller lapraskopi.
Få eller missbildade spermier Spermiernas kvalitet och mängd kan man oftast inte göra så mycket åt, men ibland förekommer infektioner även hos männen, oftast från prostatatrakten. Bakterierna som då finns i sperman kan försämra oddsen för en befruktning, och enligt vissa läkare öka risken för missfall. En sådan infektion upptäcks genom ett spermaprov och behandlas med antibiotika. Har mannen få spermier kan en vanlig IVF vara svaret, är spermierna missbildade (t.ex saknar svans och därmed simförmåga) måste man använda ICSI-metoden.
IVF står för In Vitro Fertilisering (In Vitro = i glas). ICSI är en IVF där en spermie plockas ut för att injiceras in i ägget, denna metod används i huvudsak om mannens spermier är av så dålig kvalitet att de inte kan simma själva och befrukta ägget. Denna metod kan också, lite slarvigt, kallas mikroinjektion.
Vid en IVF ökar chansen att blir gravid till 20-50% beroende på ålder och det problem som ligger bakom. Det varierar dessutom mellan olika kliniker. I Pernillas fall varnade läkaren t.o.m för vissa kliniker. Klinikerna beräknar antalet lyckade försök på olika sätt. Man ska kontrollera hur många födslar försöken slutar i. Antalet befruktade ägg eller inplanterade är ganska ointressant om det inte slutar med en "riktig" graviditet. I de flesta fall stöts ägget ut även om det är befruktat. Klinikerna har/bör ha papper på hur bra de lyckas.
1. Första momentet är nedreglering. Det innebär att kvinnans egen hormonproduktion hämmas. Äggstockarna sätts tillfälligt i vilofas mha läkemedel, oftast i form av en nässpray, så att ingen spontan ägglossning kan ske. Syftet med nedregleringen är att kvinnans egna hormoner inte ska påverka behandlingen.
2. När äggstockarna bedöms vara i vilofas påbörjas andra momentet i IVF-behandligen - hormonstimuleringen. Syftet med denna är att genom ett läkemedel stimulera kvinnans äggstockar att bilda äggblåsor. Under hormonstimuleringen fortsätter kvinnan parallellt med nässprayen så att man får kontroll över hormonökningen. Hormonstimuleringen sker med hjälp av dagliga injektioner som kvinnan eller mannen själv kan ge. När äggblåsorna uppnått tillräcklig storlek är det dags att bestämma tid för nästa steg - äggplockningen.
3. Vid en bestämd tidpunkt före planerad äggplockning ges en injektion av ett läkemedel som förbereder den slutliga äggmognaden.
4. Den dag äggen skall plockas ut kommer man till kliniken på morgonen. Mannen lämnar samma dag ett spermaprov om han inte har med sig ett. Vid äggplockningen får kvinnan avslappnande och smärtstillande medel. Äggblåsorna innehåller vätska och kan därför ses med ultraljud.
Genom hormonstimulering har äggstockarna även förstorats vilket gör att de lätt kan nås från slidan. Äggstockarna lokaliseras med av en ultraljudsstav där själva äggplockningsnålen är fastsatt. Läkaren för in nålen i äggblåsorna och suger ut äggen. Äggen läggs i ett kärl med näringslösning och sätts i ett värmeskåp. Allt för att likna miljön i äggledaren.
5. De spermier som mannen lämnat prepareras ("tvättas") så att man får fram de mest befruktningsdugliga spermierna. Är spermiekvaliteten normal läggs ägg och spermier tillsammans i ett litet kärl med näringslösning så att spermierna på egen hand kan befrukta äggen. Om spermiekvaliteten är nedsatt görs en mikroinjektion. Metoden innebär att en spermie sugs upp i en mycket tunn glaspipett med vilken spermien förs in i ägget.
Efter ungefär ett dygn i värmeskåpet kan man konstatera om befruktning skett, därefter börjar äggen dela sig. Äggen finns i värmeskåpet ungefär lika länge som det tar för ett befruktat ägg att förflytta sig genom äggledaren till livmodern.
6. Ett befruktat och delat ägg kallas för embryo. De embryon som bedöms ha störst möjlighet att ge upphov till en graviditet väljs ut för att föras in i livmodern. Återinförandet sker vanligen två till fem dagar efter äggplockningen. Själva återinförandet sker genom att en tunn plastkateter förs in i livmodern via den naturliga öppningen som finns i livmodern. De embryon som valts ut förs försiktigt in tillsammans med en liten mängd vätska.
7. Nu är det bara väntan kvar. Ungefär två veckor efter återinförandet görs ett graviditetstest och är det positivt räknas graviditeten som en normal sådan.
