Recension > Puhs film om heffaklumpen
Puhs film om heffaklumpen
När gänget i Sjumilaskogen blir väckta av ett muller som inte kan vara någon annan än den läskiga Heffaklumpen, ger de sig ut för att försöka fånga honom.
Eftersom lille Ru inte får vara med på en så farlig expedition ger han sig iväg på egen hand - och lyckas mycket bättre än sina vänner. Men när han möter en ung och lekfull Heffaklump som heter Heffa upptäcker Ru snabbt att Heffaklumpar inte alls är som de hade trott och att den lilla varelsen faktiskt är lika rädd för Rus tokiga kompisar som de är för honom.
Ru och Heffa blir vänner och tillsammans försöker de få sina resepktive vänner och familj att förstå att ingen av dem är ett dugg läskiga.
Det underbara med Puh-världen är alla karaktärer och känslor, och jag tror att det är därför de gamla figurerna som AA Milne skrev om kan vara populära även nu. I den här filmen får vi också för första gången träffa Heffaklumpen som vännerna i sjumilaskogen egentligen aldrig har sett men som de är otroligt rädda för. En Heffaklump är en karaktär används för att visualisera vår innersta skräck och en tendens vi har att gör allt som är okänt till något skrämmande.
Och den här filmen är precis som dess föregångare i Disneys anda en fin och smårolig historia. Jag som har barn i småbarnsålder kan verkligen rekommendera den, men jag tror även att större barn (och även vuxna) kan ha behållning av denna film
Filmen är barntillåten och har premiär den 11 februari 2005
Tweet
Eftersom lille Ru inte får vara med på en så farlig expedition ger han sig iväg på egen hand - och lyckas mycket bättre än sina vänner. Men när han möter en ung och lekfull Heffaklump som heter Heffa upptäcker Ru snabbt att Heffaklumpar inte alls är som de hade trott och att den lilla varelsen faktiskt är lika rädd för Rus tokiga kompisar som de är för honom.
Ru och Heffa blir vänner och tillsammans försöker de få sina resepktive vänner och familj att förstå att ingen av dem är ett dugg läskiga.
Det underbara med Puh-världen är alla karaktärer och känslor, och jag tror att det är därför de gamla figurerna som AA Milne skrev om kan vara populära även nu. I den här filmen får vi också för första gången träffa Heffaklumpen som vännerna i sjumilaskogen egentligen aldrig har sett men som de är otroligt rädda för. En Heffaklump är en karaktär används för att visualisera vår innersta skräck och en tendens vi har att gör allt som är okänt till något skrämmande.
Och den här filmen är precis som dess föregångare i Disneys anda en fin och smårolig historia. Jag som har barn i småbarnsålder kan verkligen rekommendera den, men jag tror även att större barn (och även vuxna) kan ha behållning av denna film
Filmen är barntillåten och har premiär den 11 februari 2005
Källa: image.net / BVI Press
|
Skrivet av: Mia Althoff Född 1972, bor i villa med man och tre barn; Filippa -00, Felix -02 och Fredrika -07. Jag jobbar med webbutveckling på Mainloop och driver barnsidan.se på fritiden. |
Tweet
Publicerad: 2005-02-10
Ännu mer i 'Recension'
» God natt min katt
» Niceville
» Nalle Puhs film - Nya äventyr i Sjumilaskogen
» Bilar 2
» Trassel
» Tretton skäl varför
» Hjälte med hjärta
» En apa på rymmen
» Doktor Proktors pruttpulver
» SnowBuddies - valpgänget i Alaska
» Det rycker i dansbenen
» Tuff brud i grönt fodral
» Svek i Janouch tappning
» Pittstim
» Dramatik och romantik i rymdäventyr
» Dagisguiden - svar på alla de där frågorna
» Ingen vardagsbibel precis
» Barnliv - en vän att hålla i handen
» Vackert och sorgligt på samma gång
» Kan inte annat än bli bitter - och tacksam
