Barnsidan - Ett samtal med Gudrun Abascal
Meny

Förlossning > Ett samtal med Gudrun Abascal

Ett samtal med Gudrun Abascal

Publicerad: 2003-06-05
Om trygghet och kontinuitet i förlossningsvården, en borttappad mammabild och ett ökande kontrollbehov hos dagens föderskor.

Om trygghet och kontinuitet i förlossningsvården, en borttappad mammabild och ett ökande kontrollbehov hos dagens föderskor.

På BB Stockholm möter man en välkomnande och hemlik miljö, och en personal som är engagerad och intresserad. Det borde vara självklart på alla förlossningskliniker. BB Stockholms chefsbarnmorska som heter Gudrun Abascal, har arbetat som barnmorska i över 33 år och jag har en stor respekt för hennes livsverk och mission.

Här är några citat från Gudrun Abascal:

– Vi har stort förtroende för att kvinnan är den som är bäst på att föda barn och vi är här för att bistå. Vår uppgift är att locka fram den inre kraft som alla kvinnor har och inte släppa in oro och rädsla i rummet.

– Ambitionen är att få kvinnan att våga lita på att kroppen gör jobbet. Kraften finns där om hon vågar följa sin intuition och känner sig så trygg att hon vågar släppa på kontrollen.

- På många sätt är förlossningen det mest existensiella vi kan vara med om och det är inget vi kan eller bör betrakta ur ett rent vetenskapligt perspektiv. Det irriterar mig när föräldrar och andra försöker förenkla födandet på det sättet.

Gudrun Abascal, chefsbarnmorskan

Jag har sträckläst Gudruns bok ”Att Föda”, varit på flera föreläsningar och varje gång slagits av hennes entusiasm och engagemang. Och nu har jag fått äran att träffa denna lilla men stora människa, självklart var jag både spänd och nervös.

Jag börjar med några personliga frågor. Varför blev du barnmorska?

-Jag läste till sjuksköterska och hade en del av min praktik förlagd till en förlossningsklinik, och redan vid den första förlossningen visste jag att detta var det jag ville hålla på med. Min mamma har också alltid pratat om sin och andra kvinnors naturliga intuition i barnafödandet.

Du blev färdig med din utbildning i början på 70-talet, på vilket sätt har yrket och arbetsuppgifterna ändrats sedan dess?

-Det var mycket mer medicinskt och sterilt på den tiden. Då, för trettio år sedan låg barnen för sig och mammorna fick knappt ta i dem för de skulle vara så medicinskt och sterilt och amningen skedde efter ett omänskligt schema, men trots det så är min bild att de mammorna hade lättare att knyta an till sina barn än vad dagens mammor har.

-Samtidigt var det mer sorgligt. Vi hade ju inte dagens teknik att ta till hjälp. På 70-talet föddes många barn med grava missbildningar och handikapp, det har blivit alltmer ovanligt idag eftersom man kan erbjuda alla gravida ultraljudsundersökningar. Många fler barn dog också under förlossningen då, så det var mycket mer tragik i yrket då än det är nu. Men tekniken kan också medföra att vi barnmorskor slutar lita på vår intuition och inställning till vad som är normalt och naturligt. Det får aldrig bli så att de tekniska apparaterna tar över vår fingertoppskänsla.

-En annan stor skillnad är att papporna är mycket mer delaktiga i förlossningen än vad de någonsin varit. Det tror jag är viktigt av två skäl; dels för att hans stöd är viktigt för kvinnan, men också för att han känner att han är delaktig och aktivt gör något för barnet. Förlossningen är ju inte bara slutet på graviditeten utan början på ett föräldraskap. Ett föräldraskap där både mammans och pappans delaktighet är det bästa för barnet. Skiljsmässostatistiken har väl aldrig varit så negativ som den är nu, men även där ser man skillnader. Förut var det betydligt fler skilda pappor som enbart träffade sina barn på helger och ibland ännu mer sällan. Idag har vi en mer jämn fördelning, och kanske har det faktum att papporna är med vid det första mötet med barnet också gjort att de känner sig mer delaktiga i sina barns liv.

Du har inte själv fött barn. Hur påverkar det dig och din yrkesroll?

-Det är givetvis en stor sorg i mitt liv. Samtidigt kan jag inte låta bli att tolka det som att det finns en mening med det också. Jag tror att jag kan lyssna och vara lyhörd på ett annat sätt än en barnmorska som har egna erfarenheter av en förlossning. Jag har inget att jämföra andra kvinnors upplevelser med, därför tror jag att jag kan se varje förlossning som unik.

Om BB Stockholm

Gudruns kontor, där intervjun hålls, ligger vägg i vägg med det familjerum jag och min nyfödde son legat i bara ett år innan. Då var BB Stockholms ordinarie verksamhet just hitflyttad. Faktum är att jag var den sista kvinnan att föda i deras tillfälliga lokaler någon trappa ner, men familjerummet vi fick ligger i de nya lokalerna.

Vad har varit bäst under ert första år?

-Personligen ser jag helheten på ett annat sätt än jag gjorde som chefsbarnmorska på Danderyd. Här jobbar vi med kontinuitet, från mödravården till eftervården och det har även gett mig en större förståelse för hur familjer blir till och den första viktiga anknytningen mellan föräldrar och barn. Det är kul att kunna träffa den höggravida kvinna man föregående kväll träffat vankandes i korridorerna här, och se hennes nyfödda bebis och höra hur allt gått. Att kunna erbjuda platsgaranti har också känts viktigt för mig och för verksamheten. Att inte veta vilken förlossningsklinik som har plats är ett stort orosmoment för en kvinna som är nära sitt förlossningsdatum.

Har ni kunnat hålla platsgarantin?

-Ja. Vi har en del flexibilitet inbyggt i systemet i och med att vi har både förlossningsvård och BB-vård. Förlossningsvården är av mer akut och resurskrävande karaktär medan BB-vården givetvis är viktig, men inte alltid lika akut. Familjerummen kan lätt göras om till förlossningsrum och tvärtom, så lokalerna men inte minst personalen är väldigt flexibla. Det händer också att vi lånar plats på patienthotellet. Kontinuiteten kan bibehållas eftersom det fortfarande är vår personal som tar hand om de familjer som får bo där. Vi tycker att det är bättre att skicka vidare några nyblivna familjer till patienthotellet än att behöva avvisa en födande kvinna till ett helt annat sjukhus. Gudrun jämför barnafödande med att ha sex. Ska man ha bra sex så är det ju bra om de inblandade känner sig trygga med varandra eftersom det är en situation där man måste kunna lita på varandra för att helt våga utelämna sig. Att föda barn är väldigt utlämnande, och det vore olyckligt om man i den situationen lurade kvinnan på den tryggheten genom att t.ex. inte låta henne veta var (eller ens om?) hon kommer få förlossningsplats.

Varför ser inte alla förlossningskliniker ut som BB Stockholm?

-Det uppdrag vi har från landstinget är att bedriva en normalförlossningsenhet. Det blev en normalförlossningsenhet eftersom det var de kvinnor som mådde bra och ansågs som normalföderskor som oftast blev hänvisade till andra sjukhus än de tänkt sig när ”förlossningskrisen” var som värst här i Stockholmsregionen. Det var orättvist mot de kvinnor som var friska och som inte förväntades ha några allvarliga komplikationer under förlossningen eller efteråt. Man har ju sett i upprepade studier att även små orosmoment kan påverka en förlossning mycket negativt och att bli hänvisad till ett annat sjukhus än det man tänkt sig har ofta negativa konsekvenser. -Kvinnan måste uppfylla ett antal kriterier för att få föda här och i gengäld kan vi ge henne kontinuitet och platsgaranti. På större förlossningsenheter har man mer beredskap för saker som faller utanför det som är ett normalt skeende under förlossningen.

Jämför BB Stockholm med ABC

-På ABC jobbar man ännu mer med kontinuitet eftersom man har en egen mödravård också. Vi har visserligen mödravården med i vår kedja också, men inte alls på samma tydliga sätt. Vi har MVC-barnmorskor som kommer hit och jobbar lite då och då och några av våra barnmorskor jobbar ibland ute på mödravårdscentralerna. De MVC som är knutna till oss känner förstås till våra rutiner och kan svara på många frågor avgående praktiska detaljer.

-En annan stor skillnad är att den medicinska tryggheten som man inte har på ABC. Om något går snett där, eller om kvinnan bestämmer sig för att hon vill ha epidural, så bryts hela kontinuiteten och man får åka till den vanliga förlossningen där man har full beredskap med läkare och medicinska bedövningformer. Just det där att man ”slängs ut i kylan” när något händer ville jag inte skriva under på när BB Stockholm startades. Därför har vi full medicinsk trygghet här, med narkosläkare, förlossningsläkare och barnläkare dygnet runt.

Hur ser framtidsplanerna ut för BB Stockholm?

-Jag skulle vilja bygga vidare på kontinuitetskonceptet och ha en egen mödravård där vi tog alla våra födande kvinnor ifrån. Redan idag har vi samtalsbarnmorskor som träffar de kvinnor som ska föda här. Det kan handla om kvinnor som har dåliga erfarenheter från tidigare förlossningar eller som är extremt rädda för att släppa kontrollen. Det är en stor personlig framgång när en kvinna jag samtalat med innan hennes förlossning har fött sitt barn och känner sig stärkt av sin egen insats! Jag skulle också vilja att eftervården blev mer flexibel. Det skulle till exempel att kunna vara att vår personal har möjlighet att göra hembesök, t.ex till mammor som gått hem tidigt efter förlossningen.

Har det varit svårt att rekrytera personal?

-Nej. Jag har personal på kö som vill börja jobba här. Det är en stor förmån att kunna välja och vraka bland de sökande, men jag har varit noga med att inte bara ta de de med mest erfarenhet. Cirka en tredjedel av personalen är nyexaminerad eller i det närmaste nya i yrket. Det är viktigt eftersom vi måste planera långsiktigt och låta de med mer erfarenhet lära de som är nya. De som är nya har dessutom en otrolig vilja och eld inom sig som är inspirerande för de övriga i personalen. Eftersom BB Stockholm jobbar med både förlossningsvård och eftervård är det viktigt att personalen både har stor bredd, men också stor specialistkompetens. På en vanlig förlossningsenhet behöver en barnmorska t.ex. inte kunna så mycket om amning eller gulsotsbehandling, men någon hum om alla typer av vårdbehov måste alla i personalen på BB Stockholm besitta.

-Vidare har vi försökt få till en bra mix i personalkompetensen, för vi inser ju att alla inte kan kunna allt. Så vi har både extremt erfarna förlossningsbarnmorskor som också jobbar med hemförlossningar, amningsexperter och samtalsbarnmorskor för att backa upp de i personalen som har satsat på bredd snarare än spetskompetens.

Om hemförlossningar och doulor

När vi är inne på hemförlossningar, ser du några risker med det?

-Nej. Det är extremt förnedrande för de kvinnor som väljer att föda hemma att få höra att de inte tänkt igenom riskerna, att de bara tänker på sig själva eller utsätter sitt barn för onödig fara. Alla kvinnor ska respekteras i sina val, och det är väl bättre då att ha en erfaren barnmorska vid sin sida än att föda hemma själv? Istället för att skuldbelägga dessa kvinnor kanske vi ska fundera över varför våra sjukhus uppfattas som ”sjuka hus” där de inte känner sig trygga eller ens välkomna.

-Sedan socialstyrelsen gått med på att ge bidrag till hemförlossningar, har man ju också ställt upp ett antal kriterier för både mammans tillstånd och hur barnmorskorna ska jobba. Är alla dessa kriterier uppfyllda så finns det flera undersökningar som visar att risken inte alls ökar.

Du har ett par barnmorskor här som också jobbar eller har jobbat med hemförlossningar. Ser du någon motsättning?

-Nej, självklart inte! Hade jag gjort det hade de ju inte jobbat här. En barnmorska som jobbar med hemförlossningar måste kunna jobba med kvinnors förtroende för att få dem trygga i sitt val, eftersom det är så okonventionellt. Det kräver också extremt mycket av dem och deras familjer, så en hemförlossningsbarnmorska har ofta en stor brinnkraft för sitt yrke och kraften i födandet.

Jag själv jobbar ibland med doulauppdrag, tror du att doulor behövs? Varför?

-Doulor behövs, för vi kan inte göra nog för att den födande kvinna ska känna sig trygg och stärkt i sin roll som den som föder sitt eget barn bäst. Även den mest förberedda och tuffaste föderska kan behöva en doula – även om situationen är perfekt kan den säkert göras ännu bättre. Doulan är betydelsefull för mamman eftersom doulan inte har något ansvar gentemot verksamheten. Hennes engagemang och ansvar gäller enbart mamman (och i viss mån pappan).

Vi har pratat tidigare i diskussionen om att dagens unga kvinnor saknar naturlig ”mammakunskap” och varje kvinnas egen bild av sig själv som mamma är oklar, och Gudrun tror att en doula kan hjälpa den blivande mamman en bit på vägen i sitt moderskap. Det är alltid lättare att gå igenom en tuff situation om man vet vad som väntar på andra sidan. Ju mer doulan och mamman har kunnat prata om förlossningen och förväntningarna på moderskapet (både praktiskt och emotionellt) desto bättre förutsättningar för att förlossningen ska gå bra och desto lättare blir det för mamma och barn att knyta an. Jag frågar lite försiktigt om hon eller andra barnmorskor kan känna sig hotade av en doulas närvaro. Hon säger att hon personligen inte gör det, det är den födande kvinnan som är i centrum och vi som är i rummet tillsammans med henne är där för hennes skull. Vår samlade erfarenhet är en viktig faktor för hur mamman uppfattar förlossningssituationen.

-Jag ser ingen konkurrens, alla har tydligt definierade roller även om en del arbetsuppgifter kan utföras av vem som helst i rummet. Det är möjligt att det finns barnmorskor som känner sig hotade eller kanske till och med ifrågasatta, men är man säker i sin roll och känner självförtroende så ser man nog doulan som en tillgång.

Om trender och ett ökat behov av kontroll och smärtlindring

Man brukar prata om att det går trender i barnafödande, vilken är den stora trenden just nu?

-Svårt att svara på såklart eftersom vi själva utgör en del av denna ”trend”, men jag ser två rätt tydliga trender som är något motsatta. Den ena vi ser är att kvinnor tenderar att använda mer och mer smärtlindring och den andra trenden är att de som väljer att föda naturligt ökar och oftast får en förlossning såsom de föresatt sig.

Vi pratar vidare om smärtlindring och rädslor

-Idag är det många som ifrågasätter varför man ska ha ont när man föder barn. Det här tror jag hör ihop med den borttappade mammabilden. Unga kvinnor av idag har inte samma erfarenheter som deras egna mammor hade. Eftersom de inte varit med vid en förlossning eller ens hört en kvinna berätta om sin förlossning, så har kvinnor idag svårt att hitta motivationen till smärtan, och smärtan blir ens fiende - något att vara rädd för. Då är det inte konstigt att användningen av smärtlindring ökar. Jag menar också att ju fler och fler förfinade smärtlindringsformer som finns, desto mer smärta i förlossningen, eftersom smärtan får fokus under förlossningen och ses som något onaturligt. Förr i tiden sågs smärtan som en naturlig del i födandet. Då var det inte smärtan i sig man var rädd för utan för att det skulle hända barnet eller en själv något, man brukade säga att den födande kvinnan stod med varsitt ben i döden och födseln.

-Dessa tudelningar är intressanta. Och det finns fler; smärtan kontra glädjen och kraften i födandet, att som föderska kunna hålla sig passiv och samtidigt aktiv och att ha kontroll men också tillåta sig att tappa den.

Det här med kontroll verkar viktigt för många unga kvinnor idag, för ett tag sedan tyckte ett par feminister att alla kvinnor ska ha rätt att ta kontroll över sin egen förlossning och därmed kunna bestämma sig för om hennes barn ska födas vaginalt eller med snitt.

-Alla kvinnor har rätt att begära kejsarsnitt. För många är nog ett kejsarsnitt inte en situation där de känner att de har kontroll, men för vissa kan det vara en stor trygghet att veta när och ungefär hur det kommer gå till, vilka som kommer vara med och så vidare. Det är ju några saker man inte kan garantera när det gäller vaginala förlossningar.

Tiden börjar lida mot sitt slut. Vi avrundar intervjun och ännu en gång går jag ifrån BB Stockholm med känslan att ha tagit något värdefullt och viktigt med mig.

BB Stockholms hemsida


Skrivet av: Barnsidan



Lämna gärna en kommentar!

Vad tyckte du om det du läste? Det är jättekul om du vill lämna ett litet avtryck här.

         



(visas ej)

För att vi skall slippa få in skräpkommentarer och spam av olika slag
från 'robotar' på Internet måste du skriva in en kontrollkod nedan
« skriv talet tjugofyra med siffror i fältet här

Tidigare kommentarer/betyg
Malin (2010-02-26 21:13)
Det står ju i boken "att föda" att gudrun fött fyra barn? är det inte gudrun själv det handlar om????
Lena Löwendahl (2003-06-22 19:12)
Betyg: 4




Se även:
Att föda - en barnmorskas tankar, råd och erfarenheter

Ännu mer i 'Förlossning'
» Studie visar att barnmorskenärvaro förbygger allvarliga bristningar
» Danderyds sjukhus börjar erbjuda igångsättning i hemmet
» Hinnsvepning inom förlossningsvården
» Antalet födslar minskade i Stockholm under 2019
» Att klippa navelsträngen senare kan hindra hjärnskador hos nyfödda
» Äldre kvinnor löper högre risker vid graviditet och förlossning
» Komplexa samspel i genetiken bakom barns födelsevikt
» Nu kan du med planerat kejsarsnitt välja att samtidigt sätta in en spiral - helt risk- och smärtfritt
» Hemförlossning blir tilläggsuppdrag i Stockholms vårdval
» Mobilt BB-team startas i Malmö
» Två barnmorskor vid förlossningen för ökad patientsäkerhet
» Skaraborgs sjukhus introducerar ny förlossningsmetod
» Team hjälper vid förlossningsskador
» Koll på statistiken gav färre komplikationer på förlossningen
» Överviktskirurgi kopplas till säkrare förlossning
» Ökad risk att utveckla matallergi för barn födda med kejsarsnitt
» Ny vårdform för graviditet och förlossning testas i Stockholm
» RSFU öppnar hjälplinje för nyförlösta
» Ny forskning tittar närmare på riskerna efter kejsarsnitt
» Forskare har identifierat generna som styr graviditetslängd


Våra senaste boktips

Vi finns på Instagram och Facebook

Följ oss på Instagram Följ oss på Facebook