Om vikten av att bryta upp
Publicerad: 2003-10-01
Jag trodde, innan jag träffade kärleken, att jag var fast rotad i min hemkommun - aldrig att jag skulle flytta därifrån. Och allra helst inte till "fel sida om stan"! Visst finns det utryck som menar att man mår bra av att vidga sina vyer, men vad är det mot tryggheten att veta när köpcentrat stänger, vart bussarna och går och var bad- och lekplatser finns?
Men, lite kan man styra över hur livet ska arta sig och än mindre vart man har sitt hem. När jag och Thomas träffats blev det aldrig nån diskussion om vilken sida om stan vi skulle bo, det blev "på fel sida om stan". Och det var jättekul att ta reda på allt igen, när köpcentrat (f.ö. Sveriges största enligt egen utsago) var öppet, hur bussarna körde och bad- och lekplats fanns precis runt knuten. Det blev bra även om det var fel...
En annan stor fördel med att bryta upp är att man enkelt kan skaffa sig ett nytt liv. Man kan bli en annan person och vara helt annorlunda, för man har inte en massa baggage i form av föredettingar, grannar, skolkamrater eller gamla lärare som minns en. Inte för att jag har så mycket tungt baggage, men det är en viss frihet i att vara mer anonym, inte känna igen "hon på banken" som "hon som gick i obs-klassen", eller behöva se gamla klasskamrater bland alkisarna utanför systemet. Det är också rätt skönt att få gå ifred i mataffären och slippa prata väder och vind med gamla grannar som nu blivit senila och tror man fortfarande är 9år. Eller gamla ex som hånar en för att man ung och dum behövt åka kundvagn hem efter någon fest...
Men ibland skulle man ha nytta av den gamla invanda kontexten, t.ex när någon helt okänd snubbe kommer fram och säger att de känner en. Inte förrän 3 veckor senare fick jag reda på att den där främmande typen, som kanske t.o.m stötte på mig, faktiskt var en gammal klasskompis och vi nästan varit skåpsgrannar på högstadiet.
Den stora nackdelen är ju förstås att man lämnar en del som är kärt, kompisar t.ex. Och sedan jag fick barn har kontakten med mina egna föräldrar ökat, men för att få barnvakt åker jag faktiskt gärna tillbaka till andra sidan stan :) Gamla kompisar träffar man på återträffar, då säger man att det skulle vara kul att ses oftare, "kom över på en snabb fika bara". Det spelar ju ingen roll vart man bor, det är ju ändå bara prat - inte ses man oftare för att man bor bredvid varandra?
Nu har jag flyttat ännu en gång, denna gång är det inte bara fel sida om stan utan också väldigt långt bort från stan. När jag var yngre åkte min bror hit för att spela ishockey mot "bönderna". Jag fick alltid associationer till raggarbilar med eldflames, leriga träskor och trimmade mopeder. Brorsan och mamma gick alltid upp i gryningen för att hinna till matchen - så långt var det!
Men nu är vi här, med nya motorvägen är det faktiskt nära - åtminstone till stormarknaden. Och med en trädgård som i det närmaste är en åker är det nog inte så dumt med träskor :)
Skrivet av: Barnsidan
Lämna gärna en kommentar!
Vad tyckte du om det du läste? Det är jättekul om du vill lämna ett litet avtryck här.
Tidigare kommentarer/betyg
Caterine [Tinne] (
2004-05-29 23:30)
...jag flyttade 65 mil till nin nuvarande. Kände ingen på orten. Nu har jag bott här i två år (den 8/6 och har aldrig trivts bättre... Har kompisar och allt som behövs.
Visst det är långt "hem" men det är smällar man fåt ta. Å andra sidan är det nån tiomme med flyg. Inte så långt med 65 mil som man kan tro!
KRAM!
Pernilla Lagerquist (
2004-01-16 21:54)
Betyg: 5
Ja visst är det så... men sen kan man gå och längta tillbaka.. till den gamla invanda... för att se när man väl kommer dit att det också ändrat sig.
Sophia Johansson (
2003-10-29 03:04)
Och tänk jag osm flyttade inte bara till fel sida vattnet (stockholmare som jag var) utan till en helt ny ort, ute på landet! Kan tipsa om att stövlar är bra mycket mer praktiskt än träskor i höst- och vårträdgårdar med lera! ;) Ser med spännin fram på bilder från nya huset. GRATTIS! :)
