Barnsidan - Livet i en kappsäck - vägen till ett nytt hus
Meny

Runda arkivet > Krönika > Livet i en kappsäck - vägen till ett nytt hus

Livet i en kappsäck - vägen till ett nytt hus

Publicerad: 2003-09-24

I vintras beslutade vi oss för att bygga vårt drömhus. Nu är vi snart där, drömhuset är nästan klart. Därför tänkte jag berätta om resan dit och hur barnen reagerat och tänkt.

Det var en lång men också rolig process att komma fram till planlösning, fönstersättning och fasadens utseende. Men vi är ganska eniga i vår smak, och med några kunniga kompisars hjälp fick vi till slut till en lösning som kändes bra.


Gamla huset - minnen
Innan alla papper var klara med hustillverkaren ville vi sälja vårt befintliga hus, för att färdigställa ramarna budgeten. Jag, som mer eller mindre varit hemma på heltid i 3 år, sörjde länge och väl "vårt hus". Även om vi inte bott där mer än 4 år, så är det många och viktiga saker som hänt där; jag minns frustrationen över att inte bli gravid och sedermera glädjebeskedet som kom med de två blå strecken. Kroppen minns hur det var att ligga ihopträngd i soffan, både tillsammans med "magen" och Thomas. Till slut ramlade Thomas alltid ner :) Jag minns också de där sista gravida dagarna som rastlösa och nervösa. Alldeles speciellt var det såklart när vi kom hem med Filippa från BB. Efter det följde barnvagnspromenader i en härlig höstsol, mammaluncher i oändlighet och så beskedet att Filippas lillebror låg och grodde i magen. Och inskolning på förskolan minns jag - hur ska jag någonsin kunna ta min dotter från det dagis som hon älskar så? Nåja, bättre att blicka framåt istället för att sörja det som varit.

Friluftsliv
Våren kom och nu skulle det fällas träd. Barnen tyckte nog att vi var konstiga som hade picknick i vårvåt terräng med motorsåg och omkullvälta träd som sällskap. Men dom lärde sig snart att hitta på kul saker där också. Efter varje gång vi varit på tomten var alla kläderna leriga och magarna mycket hungriga. Vi grillade korv, drack juice och njöt. Vädret var strålande och det kändes kul att äntligen få komma igång, efter vinterns väntan på bygglov

Felix som just hade lärt sig gå, hade en del problem med det ojämna underlaget, men kunde sitta länge och väl och titta på den jättelika brasa vi hade.


Bob och hans gäng
I juni kom "skopis" (ni som sett Byggare Bob vet vad jag pratar om) till tomten, Filippa fick en åktur och även prova på att vinka med skopan. Stolthet!


Det sprängdes, grävdes och pratades i telefon - inget markarbete har någonsin kostat mindre än det man tänkt... Men snart var plattan gjuten och vi kunde gå runt med barnen och berätta vart tv'n, toaletten och köket skulle vara. Dom tyckte det var jättekul att rusa runt på den stora scenliknande ytan.

Huset kommer
Veckan efter midsommar kom ytterligare en av Byggare Bobs vänner - "kranis" som lyfte husets väggar på plats.


Trots att vi ställt väckarklockan så var hela nedervåningen färdig när vi kom sömndruckna klockan 8.


Här kommer en av ytterväggarna till Filippas rum.

När vi skulle åka därifrån blev Filippa mycket besviken över att vi inte kunde flytta in. Hon kom snart på bättre tankar när jag sa att det skulle vara lite tokigt att sova utan säng. Det faktum att det inte fanns vatten, el, innerväggar eller ens ytterdörr hade hon inte tänkt på... :)

Nu följde en lång period med snickare, målare, plattsättare, rörmokare och elektriker som skulle färdigställa huset. Barnen lärde sig många nya ord och nya yrkeskategorier. Båda barnen äger varsin hammare, kan spika spik och vet ungefär hur man använder skruvdragare och målarpensel. Vi pratade mycket om huset, att bygga en lekstuga, så gräsmatta och att flytta och packa våra saker

Under tiden vart det många många besök till byggmarknader, färgbutiker, kökstillverkare och förstås IKEA. Min dotter som alltid varit duktig på färger och former och dessutom inne i en period där bokstäver är intressant började få konstiga funderingar och kunskaper. T.ex kunde hon med sjuklig exakthet berätta vilka saker i ett rum som kom från IKEA. Det är ju jätteenkelt, titta bara på tvättlappen och känn igen IKEA-loggan. En gång frågade om det står smör på en av färghandlarnas färgspektrum. Ni som äter LÄTTA vet att den loggan är som ett färgspektrum...

Felix lärde sig snabbt att lera är minst lika gott att äta som barr, lecakulor och sand. Han tyckte också att det var kul att rusa fram till spiklådorna och se hur många spikar han kunde kasta ur innan vi hann i fatt honom. Att klättra hööögt upp på stegar sågs mer som ett uppror mot mamma än ett livsfarligt äventyr. Ni som har erfarenhet av en ettochetthalvtåring anar nog hur många "Nej!", "Du får inte", "SLUTA!!!" och "Stopp" som sagts under dessa månader...

Filippa fick bestämma färg i sitt rum (en fondvägg), blått skulle det vara. "Och Felix rum måste vara rött" sa hon. Hon var också med i färgbutiken och valde bland provburkarna, nu berättar hon stolt att hennes blå heter pyjamas medan Felix "bara är bokstäver" (NSC-kod). Och det blev jättebra, bra smak har hon dotra mi. Dessutom är kul att se folks reaktioner när vi så tydligt överskridit vad som räknas som "tjejfärg" och "killfärg" :)

Huslösa
Slutdatumet gled, inte oväntat, förbi det datum vi satt som utflyttningsdatum och vi insåg att vi skulle bli huslösa en period. Vi hade alla möjliga sorters kreativa idéer om hur vi skulle lösa boendet, allt från husvagnscamping till chartersemester till att bo på landet. Men till slut blev det inackordering hos svärföräldrarna. Ja, det fick väl gå - det skulle ju bara vara 3 veckor.

Utflyttningen gick smidigt, 56 kubikmeter på ett magasin besörjde snart husrum åt all vår egendom. Filippa var dock lite fundersam över varför vi inte tog med väggarna när vi nu tog sängar, tavlor och mattor. Jag och Thomas förfasade oss, liksom alla som flyttar, över de mängder med grejer som man har och aldrig gör sig av med.


Barnen tyckte det var hemskt konstigt i början. Felix kom flera kvällar i rad med sina skor, satte sig på skohyllan, sa "kom" och pekade på dörren. Filippa undrade vem som bor i vårt gamla hus och varför vi bor hos farmor. Nu är vi fortfarande inackorderade, inne på den fjärde veckan.


Även om vi känner oss rätt frustrerade över allt smått som är kvar, är vi väldigt nöjda med resultatet. Det är skönt att se att alla de val man gjort halvt på känn efter en liten bild i en katalog börjar komma på plats - och allt samspelar och känns enhetligt. Barnen är kluvna, dom både vill flytta och bo kvar hos farmor som nu blivit den trygga platsen.

Varje morgon jag vaknar här i den tillfälliga sängen önskar jag att vi ikväll kommer flytta in på riktigt. Idag kanske...?


Hur ser din drömbostad ut? Behöver ni större? Vart bor man bäst med barn? Håller ni på och bygger hus? Har du byggt hus? Läs mer och diskutera i 'Ditt å Datt'

Skrivet av: Barnsidan



Lämna gärna en kommentar!

Vad tyckte du om det du läste? Det är jättekul om du vill lämna ett litet avtryck här.

         



(visas ej)

För att vi skall slippa få in skräpkommentarer och spam av olika slag
från 'robotar' på Internet måste du skriva in en kontrollkod nedan
« skriv talet femtiofem med siffror i fältet här

Vi finns på Instagram och Facebook

Följ oss på Instagram Följ oss på Facebook