Hemmafru anno 2004
Publicerad: 2004-08-22
Det blir aldrig som man tänkt sig och tur är väl det!
Alltid bullar i frysen, det skulle jag ha. Stora, kaneldoftande och bakade med stor omsorg. Gardinerna skulle vara sydda på symaskin, av mig, och inte några färdigsydda längder. Jag skulle bara gå omkring i mitt vitrappade hus och pyssla, plocka, nynna och dra den guldfärgade locken ur pannan på min son.
Lugn och harmoni. Just lugn och harmoni trodde jag skulle härbärgera mitt hem och min tillvaro. Dammråttorna skulle inte ens våga sig fram i den fridsamma tillvaro som rådde. Och om dom kom, ja, då skulle jag utan att grymta ta fram den nyinköpta dammsugaren ur det välordnade städskåpet och jaga bort dom, illbattingarna.
Jag skulle nämligen alltid ha tid, därför skulle också allting kännas så enkelt. Jag jobbade ju inte. Jag skulle inreda mitt hem, alltid ha ordning i tvättstugan, veckohandla med matsedel och hålla regelbunden kontakt med mina vänner. Man skulle kunna säga att min mammaledighet skulle bli som ett retreat för kropp, själ och omgivning.
Ja, jag är inte dum om ni nu tror det. Jag visste mycket väl att det hela var en ”Timotejreklamsuddig” bild av ett stiliserat och föråldrat 50-talsleverne, som för övrigt aldrig hade existerat på riktigt. Tyckte ändå att den var lite söt i sin enkelspårighet. Och när man låg där, gravid, med magen i vädret och hormonerna i rullning kunde uppenbarligen vad som helst hända i hjärnan. Jag tyckte ju till och med om lakrits!
Hur blev det då?
Jo tack, jag mår bra. Djupfrysta wienerbröd ligger i påse i frysen, gardinerna hänger på plats, sydda av svärmor. Sonen har en, av kalopspuré, stripig hårtest i pannan som man måste skrapa bort efter att först ha luckrat upp den med ljummet vatten.
Dom synliga dammråttorna jagar jag för hand, medan jag tar dammsugaren till hjälp på dom ställen jag vet att sonen kommer att harva runt på. Vill ju inte vara en oansvarig mor. Något välordnat städskåp har jag inte, inte något städskåp överhuvudtaget, faktiskt. Än.
Tvättstugan är ett kaos av allt som blivit över, men jag hittar ännu till tvättmaskinen. Pizzerian i byn har plötsligt fått ett uppsving i affärerna och jag ett uppsving på vågen.
Så i det stora hela kan man nog säga att det är jättebra. Huset är fortfarande vitrappat, jag lugn och harmonisk, sonen glad, vännerna under regelbunden omsorg men något hemmafruämne? Nej, något hemmafruämne är jag absolut inte.
Skrivet av: Anneli Karlsson
Mälardalsbo med kreativ hjärna som lätt blir uttråkad. Älskar det skriva ordet, och att skriva det! Tycker att humor är förlösande, men kan ibland bli för ironisk, måste passa mig!
Mamma till busfrö född i slutet av 2003.
Gillar skarpt mode, inredning, matlagning och allsköns skapande.
Lämna gärna en kommentar!
Vad tyckte du om det du läste? Det är jättekul om du vill lämna ett litet avtryck här.
Tidigare kommentarer/betyg
Rachel Saran (
2005-06-30 10:31)
Betyg: 4
Jag kan ju säga att du inte är ensam om att ha det så.
Linda (
2004-08-28 04:31)
Betyg: 5
Du har just slagit hål på min illusion.... Sitter här med magen i vädret och så sant som det är sagt det dyker upp konstiga tankar om att man skall bli någon slags perfekt hemmafru efter bebisen har fötts trots att jag definitivt inte har anlag för detta. Jag vill tacka dig för din berättelse och jag skall ha den i åtanke om jag får prestationsångest!!!
Mimmi Forsberg (
2004-08-24 19:25)
Betyg: 5
Pricksäkert...
Just så var drömmen pre barn o familj....Leva hemmafru liv är inte en dans på rosor, bullarna är inte långvariga o de bakas inte med samma glöd nu som i början av hemmafrulivet...äh va då int ska jag baka o ödsla tid på bullar...numera går telefonen varm, det räcker med att man börjar baka o grannarna känner doften o 3 timmar senare är alla bullar ett minne blott....
