Barnsidan - En PMS-kossas dagbok
Meny

Runda arkivet > Krönika > En PMS-kossas dagbok

En PMS-kossas dagbok

Publicerad: 2004-05-27
Dagen innan dagen då jag hälsar Tant Röd välkommen
Allmänt sinnestillstånd vid uppvakningen: Död, förintelse, kroppsskada.

– VEM har varit så in i helskotta dum att den satt sina lortiga skor nedanför trappen? VEM? Jag vill ha en skyldig! Kanske det är samma människa som är skyldig till allt elände i världen också?? (Hojtar högljutt uppför trappen så att alla i huset kan höra hur hemskt allt är.)

Sparkar skorna in i ett hörn, muttrar vidare in i köket, gårdagens kaos är dagens brinnande inferno av irritation. Slamrar med bestick, kastar osten på bordet, ingen förstår mig. Jag är ensam i världen, den enda som arbetar så hårt som jag gör varje morgon medan dom andra otäckingarna bara njuter av mina gracer, jag; lidandets offer på frukostbordet, bland hushållsostar, mjölkpaket läggs jag fram till allmänt beskådande och befinnes inte vara duglig. Det är hemskt!

Börjar gråta över hur synd det är om mig som ingen förstår, ingen som bryr sig om mig. Magen värker men inte frågar nån om jag vill ha en tablett eller så, nej, det får jag liksom allt annat också fixa själv! Ingen bryr sig om mig... Stackars lilla mig.

Ned stolpar alla, klampandes genom golv och tak, blir arg, ska det vara så svårt att gå normalt när man är karl? VA?! Är det bara jag som vet hur det ska vara och se ut, måste man uppfostra alla hela tiden, är det så mitt liv ska vara eller?

Gud vad dom smaskar! Usch. Klockan är fem över åtta, ena sonen ska ha med sig stövlar på skolan, glömde visst säga det igår. (Hjärtat börjar pumpa snabbare, pulsen stiger och jag ser mig om efter yxan att gå lös på inredningen) Muttrar, slänger lite i dörrarna, förbannar min olycka och det hettar i kroppen. Tänk om man varit ensam och sluppit sånt här skitgöra, varför letar bara jag? Varför är det bara jag som alla vänder sig till, har dom inte egna hjärnor att tänka med? VA?!

Pustar ut, alla är ute ur huset. Var det inte lite avmätta hejdå-kramningar? Kanske dom inte tycker om mig mera? Kanske dom hatar mig? Tårarna bränner. Kanske borde gråta lite. Gråter.

Aktivitetsivern slår på med full fart direkt, alla andra känslor försvinner i det stora tomrummet för någonstans i detta hus ska det skuras med tandborste och tops! Sopsorterar, åker med tomglas, storhandlar, ringer sex olika samtal medan jag svarar på mail, bakar en kaka, lagar en gryta till lunch medan fem tvättmaskiner ligger på hög i väntan på ihopvikning. Ringer maken och säger att jag inte tål honom, allt är pest. Fortsätter sortera udda bestick i bestickslådan.

Lunch avklarad, en stor PET-flaska med Cola urdrucken, slabbar med golvmoppen, rensar ogräs, putsar speglar o sorterar flingpaketen i storleksordning i skafferiet medan jag förbannar dom i familjen som inte vill färgkoordinera böckerna i bokhyllan! Ve dom! Ve dom, må himlen trilla ned i deras huvuden.

Middag. Alla näringsexperters absoluta dröm, hemgjort potatismos, kokt fisk, äggsås och massor med skalade och kokta grönsaker, jag har överträffat mig själv. Maken öppnar munnen, skämtar. Lille Skutt gråter. Hon sprutar tårar över den stackars haren i skämtet, över alla stackars harar i hela världen som far illa, över all ondska, allt eländes mörker som går att få tag på. Maken säger:
- Fascinerande! Hur kvinnor fungerar.
Fram med yxan, var är yxan? Måste gå lös på inredningen, slå sönder nåt, vad är det han säger, göra narr av mig? Av kvinnor? Vad är det för kvinnosyn? VA??

Måste städa lite mera. (Hinner baka en limpa också under kvällens lopp)

Läggdags, inga skadade, inga döda. TA INTE I MIG SA JAG!! Ligger i sängen, vrider och vänder mig. Fram och tillbaka, krig, död, barn med sjukdomar, min stackars klasskompis som ingen tyckte om för han luktade, fy så synd om honom! Gråter en skvätt, pirrar i hela kroppen, ryggslutet värker, magen krampar, stackars mig. Gråter lite till, stackars lilla mig, hur ska jag orka en hel dag i morgon, det kommer aaaaldrig att gå, jag kommer att få migrän, kräkas och så kommer det säkert att hända nåt som gör att jag måste fara iväg någonstans och inte orka utan bli så där trött att det tar flera dar att bli människa igen. Stackars mig. Så här ska jag ha det alltså jämt innan mens? Stackars lilla mig! Krama mig då, sluta snarka, krama mig....

Dagen efter Tant Röds sista besöksdag:
Glädje, strålande humör! Äntligen en ny dag som kommit till oss, fylld av möjligheter, tror det finns chans till solsken trots att det ligger ett lågtryck ovanför oss. Oj, vad jag älskar min fina familj. Ringer maken och berättar hur fin han är, han tämligen förvånad.
- Men igår skulle du ju skänka bort mig till svältande kannibaler?
- Ja? Och?
Det var ju då det, så kinkig får man ju ändå inte vara. Måste göra extra god middag till boysen ikväll, det förtjänar dom.

Jag är rätt sugen tror jag... Kanske lite raj-raj? Älskar livet!

Skrivet av: Ulrika Johansson
Liten, blond för närvarande, knäpp men snäll, rak men omtänksam, vild men stilla. Älskar mina barn mer än livet självt, har ett funktionshindrat barn m multihandikapp och ett sk normalstört barn. Båda är de vackraste pojkarna på jorden.. vaddå neutral? *ler brett*


Lämna gärna en kommentar!

Vad tyckte du om det du läste? Det är jättekul om du vill lämna ett litet avtryck här.

         



(visas ej)

För att vi skall slippa få in skräpkommentarer och spam av olika slag
från 'robotar' på Internet måste du skriva in en kontrollkod nedan
« skriv talet nittionio med siffror i fältet här

Tidigare kommentarer/betyg
Lotta (2009-10-08 17:37)
Betyg: 5
Alltid pålitligt knäpp, skulle jag vilja säga!
Christopher (2004-09-24 15:31)
Betyg: 5
Skrattar så tårarna rinner! Tja, det är inte alltid så lätt för mannen att förstå vad som händer heller, han hör ju inte den där inre monologen.

Måtte PMS-kossan aldrig få makt över kärnvapen!
Anki Jonsson (2004-06-19 22:17)
Hihihi, vilken skildring. Toppenbra, och roligt skrivet.
Mimmi Forsberg (2004-06-14 21:29)
Betyg: 5
Oj vad det så det var innan mitt nya liv....
Men visst man känner igen sig, den där lilla djävulskan kan sätta käppar i hjulet allt..undrar bara hur andra kvinnor kan dölja denna tanten, jag klarade det dock inte då det begav sig...nynnar glatt i ytterligare 3½ år till.....fast saknar städivern, den kommer inte 1 gång var 4dje vecka längre=(
Jenny Borgström (2004-06-03 21:25)
Betyg: 5
Underbart! Roligt, välskrivet och på pricken!
Anneli Karlsson (2004-05-27 19:18)
Hhmm...henne hade jag glömt. Undrar när hon tänker komma tillbaka:-) Bråttom, det behöver hon inte ha!

Du gör det med bravur! Det här var en riktig pärla!
Béatrice Karjalainen (2004-05-27 09:25)
Ha ha du beskriver PMS-kossan Bea. Alltså hur sjuttsingen står karlarna ut med oss?

Tack Ulrika för ytterligare ett mästerverk!
Fröken Fräken (2004-05-27 07:01)
Betyg: 4
Jomenvisst! ;-)


Vi finns på Instagram och Facebook

Följ oss på Instagram Följ oss på Facebook