Barnsidan - En blå ballong
Meny

Runda arkivet > Krönika > En blå ballong

En blå ballong

Publicerad: 2004-05-02
Att åka tunnelbana i New York är ett äventyr för sig. Först höll modern, fadern och barnet på att ta tunnelbanan åt fel hall. Men till slut lyckades de hitta till rätt linje genom ett tunnelsystem som skulle gjort termiter gröna av avund. Modern klev på tåget med barnvagn och ryggsäck. Sedan stängdes dörrarna - och fadern, med barnet i famnen, klämdes fast.
Modern såg hela sitt liv passera revy.
Dörrarna öppnades igen och fadern tog ett kliv bakåt.
Då stängdes dörrarna igen. Och tåget åkte iväg. Fadern och barnet stod kvar på perrongen. Modern fick bita i en ledstång för att inte skrika högt.

Modern såg i ögonvrån hur fadern gav henne fingret. Först tyckte hon att det måste vara ett giltigt skäl för skilsmässa. Men när hon tagit ett djupt andetag insåg hon att han nog menade att hon bara skulle åka en station. Alltså klev hon av på nästa - och tänkte "ingen panik nu, ingen panik nu, glöm inte att andas, New York är ett barnvänligt ställe, han överlever säkert några minuter med sin fader, andas, andas, ingen panik nu.."

Men minuterna kändes som flera timmar och svetten rann ända från pannan och nerför benen på modern innan hon äntligen såg tåget komma i tunneln. Tack gode Gud! De kom med tåget och familjen kunde återförenas. Modern försökte mörda fadern med en blick. Det gick inte.
"Det där gick ju bra", var allt han kunde säga.
När de skulle byta till en annan tunnelbanelinje fastnade fadern i spärrarna och det tog tjugo minuter innan de kunde återförenas och åka vidare.
Modern undrade om det fanns bytesrätt på fädrar.
"Nu klarar jag inte mer," tänkte modern. Men jodå. Nästa dag tog de tunnelbanan igen.
"Känner du igen dig?" sa fadern. Då var de halvvägs till Bronx. De hade tagit tåget åt fel håll.
På hemvägen hade de stängt hela tunnelbanestationen. (Hur kan de plötsligt stänga en tunnelbanestation i en av världens största städer?)

Men de hittade en öppen station till slut och lyckades faktiskt lära sig ta rätt tåg åt rätt håll och kliva på med hela familjen innan dörrarna slog igen. Det tog bara två veckor, men sedan kände sig modern ganska varm i kläderna.
En dag fick barnet en stor blå ballong i en affär med herrkläder. Fadern hade köpt fyra skjortor, men det sket modern i, hon hade fått syn på ballongerna utanför på skylten.
"Kan vi få en ballong?" undrade hon andäktigt.
"Javisst, blir det bra med en blå?" sa affärmannen och kom ut med den största blåa ballongen modern någonsin sett. Den var större än barnet självt. Och barnets leende när han förstod att ballongen var till honom kunde ha lyst upp ett helt stjärnsystem.
Modern kände sig som en mycket god moder.

När de skulle ta tunnelbanan hem tittade fadern på ballongen och sa:
"Du, vi fimpar den, va?"
"Aldrig i livet!" sa modern och lade fort, fort sina armar beskyddande om barnets ballong. Barnet blängde på fadern.

Men redan i spärrarna blev det problem. För det är inte helt lätt att få med sig en ihopfälld paraplyvagn, två kassar, en ryggsäck plus en JÄTTEBALLONG i en snurrspärr. Men det gick. Fadern skakade på huvudet, men barnet log ömt mot sin moder.

Perrongen var smockfull med människor. Det var rusningstrafik. Modern insåg inte riktigt vidden av det problemet förrän tåget kom in till perrongen. Tåget var mer än smockfullt. Tack och lov skulle några av och fadern gick på med barnet i bärsele. De stod bra till, lutade över några sittande negresser i rosa som tinge-lingade till barnet. Det var värre för modern. Hon ville ju gärna med samma tåg, vis av skadan, så hon körde först in paraplyvagnen i magen på en herre med attachéportfölj, stoppade kassarna mellan benen på en judisk man med korkskruvar och hög hatt, tryckte sig själv mot en snygg latinokille - och körde sedan upp den gigantiska blå ballongen i ansiktet på hans flickvän.
Och på minst tio andra människor. Som stånkade och svor. Liksom de tre som över huvud taget inte kom med tåget för att ballongen tog deras plats.
Modern var fullkomligt övertygad om att någon skulle ta upp en stor kniv eller en revolver och SKJUTA SÖNDER BALLONGEN. De hade garanterat gått fria i en jury-rättegång.

Fadern suckade.
"Det är nog bara du som kan komma på att ta med en gigantisk ballong. På tunnelbanan i New York. I rusningstrafik."
Men då tittade en tant på barnet, som tittade på sin blåa ballong och log.
"What a beautiful smile. What a presciuos baby."
Modern som en riktigt bra mamma. Och räckte ut tungan till fadern. Klart grabben ska ha sin ballong! Även i rusningstrafik.

Skrivet av: Hillevi Wahl



Lämna gärna en kommentar!

Vad tyckte du om det du läste? Det är jättekul om du vill lämna ett litet avtryck här.

         



(visas ej)

För att vi skall slippa få in skräpkommentarer och spam av olika slag
från 'robotar' på Internet måste du skriva in en kontrollkod nedan
« skriv talet sjuttio med siffror i fältet här

Tidigare kommentarer/betyg
Béatrice Karjalainen (2004-05-02 22:31)
Underbart som vanligt. Eftersom jag åkt tunnelbana i NY mer än en gång (dock utan barn) kan jag skratta lite extra åt historien.
Mia Althoff (2004-05-02 21:06)
Betyg: 5
verkligen toppen!