Imorgon är det föräldramöte. Alla kommer sitta där med en massa åsikter och vilja vädra dem. De tycker si om pokemonkorten och så om kalasinbjudningar. Läraren kommer berätta att det minsann är lite stökigt på lektionerna men att det är en härlig samling barn, våra barn. Vi ler och klappar oss själva på axeln som de duktiga och och hårt arbetande föräldrar vi är.
Sen kommer läraren till den jobbiga punkten
- Dags att välja representant till föräldrarådet!
Den tidigare nästan uppsluppna stämningen är borta och alla tittar på klockan eller ner i golvet eller blir plötsligt jätteintresserade av ett kollage som sitter på väggen. Ingen vill såklart, alla skruvar på sig.
Skrattar lite nervöst. Hehe.
- Att det alltid ska bli så här.. hehe.
Ja, det blir alltid så här. Ingen vill skriva protokoll och ingen vill vara med i föräldrarådet. Varför?
Jo, för det är status att vara en engagerad och duktig förälder. Och dagens pressade föräldrar har oftast 
inte tid att klämma in ytterligare ett engagemang, så just därför blir det så jobbigt när föräldrarådet ska besättas. Alla förstår vad som ligger i potten (fler guldstjärnor i kolumnen ”vara en engagerad och duktig förälder”), men ingen har tiden.
Status, ja. Ett ord som för de allra flesta har en negativ laddning. Alla är emot statusjakt och skakar avfärdande på huvudet åt grannarna som åker till Thailand, kollegan som köper ny bil och polarna som köper större platteve. Själva så påverkas de inte alls av statusjakten, det är man lite för fin för. Det är fult att sträva efter att få status, så att ägna sig åt ”statusjakt” ter sig då lite billigt.
En del hävdar till och med att människor blir sjuka av status. Vi skyller den globala uppvärmningen och ohälsotalen på konsumtionshetsen, statusjakten. Kort sagt - jakten på status gör oss olyckliga och avundsjuka.
Så att som Marie Söderqvist Tralau säga att status är vägen till lycka är ganska provocerande. Men hon har rätt. För även om ingen vill erkänna det så vill vi alla ha status. Alla vill betyda något för nån annan. Och alla vill bli lite bättre, tjäna lite mer, briljera lite mer och få lite bättre anseende hos andra. Alla vill ha ha hög status.
I boken ”Status – vägen till lycka” kan man läsa om vad som ger en människa hög status och varför vi blir lyckligare och mer välmående ju högre hög status vi har.
Marie som är vd för undersökningsföretaget United Minds och jag träffades och åt en lunch ihop och jag fick tillfälle att ställa lite frågor om boken och om status.
Varför har du skrivit en bok om status?
På United Minds har vi i flera år gjort undersökningar om vad folk tycker är status och även gjort fokusintervjuer för att ta reda på hur de resonerar. Man tänker ju att det är statusprylar som ger status, men så är det inte. Det är inte är dyra föremål och exklusiva vanor som ger status, utan kunskap och relationer.
Varför vill vi ha status?
Vi vill bli beundrade och avundade. Jag skulle nästan vilja säga att det är en biologisk drift, en sund sån, att vilja bli bättre och få det bättre. Det är viljan att utmärka sig från mängden som får jorden att snurra, inte pengar.
Och varför vill vi inte erkänna att status är viktigt?
För att vi kopplar ihop det med yta och fåfänga, prylar och utseende. Men inget är ju mer fel, för när vi frågar oss vad som ger andra status så är det helt andra saker som toppar listorna.
Så här ser listan ut för vad som ger status i Sverige |
|
1. Vara allmänbildad |
Det känns som borgerliga värderingar det här. Finns det nån risk att du som inte direkt hymlar med dina borgerliga åsikter låter det skina igenom i din bok – den har ju ändå en ganska vetenskaplig grund?
Det är ju inte bara jag som kommit fram till de här resultaten. Boken bygger ju som sagt på undersökningar om vad folk tycker ger status. Det jag tycker är intressant är att det trots allt är borgerliga ideal som är avgörande för vår status när vi haft socialdemokratiskt styre så mycket och länge. Att vara solidarisk kommer långt ner på listan.
Om alla vill åt samma saker, blir vi inte likadana?
Nej, det tror jag inte. Det finns ju många områden att sikta in sig på.
Men.. finns det utrymme att sticka ut, utan att tappa status?
Sammanhanget och miljön spelar ju roll också. I den politiska sfären är vissa saker viktigare, likaså i den finansiella och kulturella sfären osv. Att ha en egen stil (punkt 13) är kanske viktigare i den kulturella eliten än för den breda medelklassen. Och att cykla är mer rätt än att åka BMW i vissa kretsar, och vice versa.
Man måste ju vara en supermänniska för att plocka högsta poäng, är det sunt att sträva efter högsta status?
I den meningen att man följer sin vilja att bli bättre och förbättra sin situation så är det inte farligt. Till och med ett sundhetstecken. Gör man bara saker för andras skull blir det kanske inte lika bra, och blir det alltför tydligt att man bara putsar på fasaden kanske man tappar i status.
Hur får man ihop alla poäng i statusspelet?
Man får inte det, man måste vara snäll mot sig själv. Inse att ingen kan få ihop alla statuspoängen. Vi mörkar sånt som vi inte vill att andra ska se. T.ex att mor- eller farföräldrar eller en barnvakt måste hämta barnen och ge dem mat för att vi ska kunna sköta vara heltidsjobb samtidigt som barnen har korta dagisdagar. Alla förstår ju att Filippa och Fredrik Reinfeld tar in hjälp för att fixa livet med tre barn, villa och politiska uppdrag på toppnivå, men bilden de förmedlar handlar inte om barnflickorna utan om att Fredrik städar för sonen är dammallergiker och Filippa bakar mandelmusslor för att hålla på traditionerna.
Sen kan man ju använda min bok som hjälp att identifiera statusområden och sen hitta genvägar till dem. Carl Tham som var utbildningsminister berättade in en intervju att han läste bokrecensionerna i tidningen och därför föreföll vara inläst på alla nya böcker.
Det handlar ju såklart också välja att visa upp sidor som ger hög status. Ens status bestäms ju av andra, så det blir ju viktigt vad man visar upp. Det handlar inte om att frisera sanningen, men kanske framhäva de bra sakerna och tona ner annat.
Föräldraskap ger ju status, hur kommer det sig?
Det är det goda föräldraskapet som ger status. Du ska ha tid att lägga på att sköta om dina barn, läsa högt för dem och hjälpa dem med skolarbetet. Att visa omsorg genom att laga näringsriktig mat (gärna ekologisk!) och se till att de motionerar är tecken på ett gott föräldraskap.
Föräldraskapet är kanske en av de viktigaste byggstenarna när det handlar om status, tvingas folk välja mellan ”vara duktig på jobbet” och ”vara goda föräldrar” väljer nästan alla föräldraskapet.
Varför är det så viktigt?
Kanske så enkelt som biologi, det är viktigt att avkomman blir lycklig och lyckad för att kunna föra generna vidare. Men man gör ju också en stor investering i tid och engagemang som förälder. Barnen kommer som ett kvitto på att man lyckats när man uppnått allt annat; utbildning, karriär, bostad och giftermål.
Ett gott föräldraskap i Sverige innehåller bland annatHjälpa barnen med deras skolarbete/läxor och engagera sig i skolans Se till att barnen regelbundet rör på sig och äter hemlagad mat Regelbunden högläsning för barnen Att mamma och pappa lever jämställt och helst är gifta Låta barnen ha egna rum och vara hemma när de kommer hem från Inte låta barnen se på TV för mycket eller låta dem äta söt och onyttig |
Föräldraskapet är ju lite tveeggat när det kommer till status... förklara!
Misslyckas man med sitt föräldraskap raseras hela statusbygget. Ingen annan faktor påverkar statusen så negativt som att inte ha en god relation till sina barn eller om barnen blir olyckliga och har svårt att klara sig i vuxenlivet. Vill man bli respekterad och beundrad måste man vara en lyckad förälder, ingen pardon.
Hur är det i andra länder?
I Finland är det ungefär som här. I USA är det också ganska likt förutom att det där också ingår att bestraffa sina barn fysiskt om så krävs.
Universellt verkar det här med den egenlagade maten vara en obligatorisk del del i det goda föräldraskapet. Kanske för att tillagandet av en god och näringsrik måltid är ett tecken på omsorg, och att bry sig om andra ger status.
I alla de länder där vi gjort undersökningar är föräldraskapet viktigt att lyckas med. Man får inte misslyckas. Inget av de andra statusområdena kan kompensera för ett dåligt föräldraskap, det gör familjebildandet till ett riktigt riskprojekt. Men att välja bort barn är ingen bra genväg, för full statuspott krävs en lyckad familj.
Är det olika för mammor och pappor? Jag tycker det verkar otroligt lätt för pappor att få cred som bra föräldrar!
Ja, det är lika dåligt för en mamma som för en pappa att misslyckas med föräldraskapet, men det är lättare för en pappa att plocka poäng och svårare för en mamma. En mamma måste helt enkelt göra mer för att uppfattas som en god förälder. Pappor behöver inte göra lika mycket för att ändå uppfattas en en bra förälder. Små misstag spelar heller inte lika stor roll. Det omvända gäller för mammor, det är väldigt lätt att bli en "dålig mamma" om man t.ex satsar på karriären, alltid hämtar sist på dagis eller inte orkar baka bullar till föräldrafikat. Pappor kommer undan lättare, för de förväntas inte göra så mycket
Lite orättvist, finns det nåt motsvarande område för kvinnor där det är lätt att plocka poäng?
I arbetslivet kanske, i vissa branscher är det lätt att ta sig fram för att man är kvinna. I andra kan det krävas att man kanske försakar något av de typiskt kvinnliga attributen, barn och familj t.ex.
Jag har märkt när jag pratar med andra mammor om förlossningar så är det många som fött med snitt som blir ledsna och känner sig misslyckade när någon berättar om sin vaginala förlossning. Jag har aldrig riktigt förstått det här, men när jag läste din bok så började jag fundera på om det kanske hänger ihop med statustänket?
Kanske för att man gör det absolut bästa för barnet och inte tänker på sig själv när man föder vaginalt? Att man står ut med smärta för någon annan skull, det är det fina. Att göra snitt av estetiska skäl eller för att man inte vill ha ont fast det är sämre för barnet med kejsarsnitt signalerar ju att man inte är sådär engagerad förälder som man borde vara.
Men hur kan man känna sig misslyckad om man måste akutsnittas för bebisens skull?
Kanske kan misslyckandet ha med känslan att man inte räckte till. Att man inte är en "riktig" kvinna på nåt sätt. Jag gissar... Själv har jag kommit över det där. Jag födde min sista son med planerat kejsarsnitt och skulle jag få välja skulle jag bara göra kejsarsnitt!
Vi måste avsluta nu, men berätta hur det här kan hänga ihop med lycka. Hur kan status ge lycka?
Man har sett i undersökningar att människor med hög status är mer välmående, både lyckligare och friskare. Många av de faktorer som ger hög status ökar folks nöjdhet och lycka. Att ha många vänner, ha bra relation till sina barn och sin partner är exempel.
Ensamma människor mår sämre, fysiskt och mentalt. Vänner och relationer är bästa vaccinet mot stress! Stress bryter ner immunförsvaret som skyddar oss mot sjukdom. Och det verkar vara inprogrammerat i oss att satsa på relationer. När människor tittar på bilder av ensamma människor så bekriver de dem oftare som sjuka och olyckliga än när samma människa är omgiven av människor.
Och hög status i sig ökar den fysiska motståndskraften mot stress. Man har gjort försök på apor där det är lätt att se vilka individer som är hög respektive låg status. Alla aporna fick äta dålig, kolesterolrik mat och aporna med låg status utvecklade riskfaktorer för hjärt- och kärlsjukdomar medan högstatusaporna var helt immuna.
Även när man gick in och förändrade statushierarkierna så såg man tydliga skillnader. Föredetta högstatusapor som varit immuna så länge de hade hög status blev med lägre status lättare åderförkalkade. Det finns flera exempel i boken som tydligt visar sambandet mellan status, lycka och välmående.
Vi avrundar här, men mina tankar om Maries bok, status och lycka fortsätter att snurra i huvudet. Långt efter jag gått ifrån den trevliga lunchen i Gamla Stan.
Man kan ju tycka vad man vill om status, men boken väcker många frågor och sätter fingret på mycket som i alla fall jag tänkt, men aldrig formulerat högt. Får du chansen att läsa denna bok – gör det! Den kommer inte lämna dig oberörd. Passa på - just nu (t.o.m 15/10) pågår en tävling där du kan vinna en av tre böcker.
I boken kan du också läsa om varför märkeskläder är så viktigt för högstadieelever, varför två på ytan rätt lika skandalblondiner har fått så olika lyckosamma karriärer och hur ett pippiplåster kunde bli en politisk hit.
Kom ihåg, alla vill ha status. Även de som inte säger sig vilja ha nån. Eller, kanske speciellt de!
