Barnsidan - Feministtriss
Meny

Intervju > Feministtriss

Feministtriss

Publicerad: 2005-03-06
Spännande möten med tre aktiva feminister

Här kommer vi träffa tre mammor med olika yrken och bakgrund. Gemensamt är att de alla väljer att kalla sig feminister. Jag har ställt några frågor bland annat om barn, föräldraskap och feminism.

Ciléne Andréhn - gallerist

Vad är feminism för dig? Har den förändrats sedan du fick barn?
Feminism är väldigt självklart för mig, på två olika plan. I första hand är det en global politisk fråga, om man ser sig om i världen så måste man ju faktiskt vara stenkorkad för att inte se hur kvinnor systematiskt förtrycks – de är omyndiga, saknar rösträtt, köps och säljs som ägodelar och deras röster tystas i det politiska livet. Dessutom har de ofta ensamma ansvaret för sina barn och dess försörjning. Detta kan man inte bortse från, lika lite som man kan bortse från att människor svälter. För övrigt är det kvinnor och barn som svälter mest. Den andra delen av feminismen är av mer privat karaktär och den innebär att jag personligen vägrar att sätta mig själv i andra hand gentemot en man (eller någon annan heller för den delen när jag tänker efter) så som jag ser att många kvinnor faktiskt gör i praktiken. Mitt arbete, mina önskemål och mina synpunkter är lika mycket värda som någon annans. Jag skulle också ha svårt attt känna mig älskad av någon som inte solidariskt delade på de trista delarna av livet som ju faktikst t.ex hushållsarbete innebär. Jag tycker att man blir mer feministiskt medveten när man blir förälder, det är ju då man så oerhört lätt halkar in i traditionella könsroller. Väldigt många kvinnor offrar sig för “familjen” och sen ångrar de sig och blir förbittrade.

Hur ser din feministiska gärning ut?
Jag kan tyvärr inte slå mig för bröstet på något sätt. Kanske att jag verkar på ett mer informellt plan och hävdar mina feministiska synpunkter i alla sammanhang. Jag har också varit med och gjort några upprop på DN Debatt om delad föräldraförsäkring. Ja och så har ju jag och en kompis gjort supersnygga t-shirts som det står “elitfeminist” på!

Finns det någon motsättning i att vara feminist och mamma? Finns det vissa ämnen eller områden som du tycker är svårare än andra?

Motsättning och motsättning vet jag inte men visst kan det vara svårt ibland att diskutera t.ex. föräldraledighet och ansvar för barn när man är mamma. När man hävdar attt det är ett ansvar som bör delas så blir ens moderskärlek ifrågasatt och det är väldigt kränkande tycker jag. Det är nog enklare att var en feministisk mamma, man delar föräldraskapet mer med barnens pappa.
Vad tycker du är viktigast att få upp på den politiska dagordningen, ur feministisk synvinkel?
Just nu i Sverige så är det frågan om mäns våld mot kvinnor och delad föräldraförsäkring som är viktigast.

Har internationella kvinnodagen någon betydelse, för dig? För andra?
För mig personligen har den ingen betydelse, jag är alltid bortrest med jobb just då. Och jag tycker det är själva fan att det ska behövas en speciell liten dag för att uppmärksamma majoriteten av jordens befolkning. Jag blir arg bara jag tänker på det...

Ulrika Lorentzi - skribent och feministik debattör

Definiera "din" feminism? Har den förändrats sedan du fick barn?
Min feminism utgår från att vi gör kön hela tiden, att de föreställningar vi har om kön påverkar oss mer eller mindre omedvetet. Ibland finns det inbyggt i samhällets strukturer. Det begränsar både kvinnor och män - kvinnor hålls främst borta från makt och pengar, män främst från omsorg för barn och gamla. Min väg ut ur ojämställdheten bygger på medvetenhet om hur vi gör kön, både i samhällets strukturer och i våra egna liv, och en tro på att vi kan göra annorlunda. Den analysen har inte förändrats sedan jag fick barn, men jag har intresserat mig för andra frågor som jag tidigare inte såg som centrala till exempel föräldraförsäkringen.

Hur ser din feministiska gärning ut?
Jag läste feministiska kurser på universitetet, engagerade mig i Arbetsgruppen för kvinnliga studerande vid Stockholms universitet och började i redaktionen för den feministiska tidskriften bang. I flera år jobbade jag ideellt med bang och 1998-99 som anställd chefredaktör. Därefter har jag frilansat och ofta skrivit om feminism eller jämställdhet. Det har handlat om kommunalpolitik, forskarhandledning, brandmän, karriärvillkor i stat och näringsliv, metoder för att integrera jämställdhet i verksamheter och hur den feministiska rörelsen i Sverige ser ut och skulle kunna se ut. Nu senast har jag varit redaktör för debattboken "Vems valfrihet? En debattbok för en delad föräldraförsäkring" (Agora) och skrivit handboken "Barn på kvinnojour" (SKR) som kommer ut i april i år. Dessutom sitter jag i RFSU:s förbundsstyrelse, säkert invald främst på feministiska meriter.

Finns det någon motsättning i att vara feminist och mamma?
Det korta svaret är nej. Om jag jämför med mina barndomskamrater som inte är feminister verkar det mycket jobbigare för de har inte en till förälder att dela ansvaret med. Sen är det klart att jag har mött en hel del höjda ögonbryn när jag börjat jobba när barnen är ungefär ett halvår, med yngsta barnet redan när han var fyra och en halv månader och en dagismamma gav oss ett par urvuxna blå och svarta skor för att sonen inte skulle behöva gå i rosa skor.

Finns det vissa ämnen eller områden som du tycker är svårare än andra?
Det svåraste är att se vad som konkret kan göras, till exempel för att komma åt löneskillnaderna. Sen är det fortfarande en stor utmaning att öka medvetenheten och intresset inom den feministiska rörelsen för invandrade kvinnors erfarenheter och behov. Frågor som rör sexualitet är svåra och intressanta eftersom feminister, iallafall på en retorisk teoretisk nivå, tycker så olika.

Vad tycker du är viktigast att få upp på den politiska dagordningen, ur feministisk synvinkel?
Arbetsvillkoren i de tyngsta kvinnojobben, i jobb där det är omöjligt att jobba heltid för jobbet är för tungt. Här behövs bra jämförelser med tunga mansdominerade jobb där heltidsarbetstiden har kortats.

Har internationella kvinnodagen någon betydelse, för dig? För andra?
För mig har åttonde mars under många år varit en stor jobbdag - årets första nummer av bang måste komma före det datumet, det ska anordnas seminarier, fester osv. Numera är jag snarare en av dem som går på något av allt det som anordnas. Det är roligt för att det är mycket folk i rörelse som jag inte träffar så ofta längre. För andra betyder det väl något att frågorna uppmärksammas men numera syns de även på andra dagar.

Lotta Elofsson - frilansande fotograf

Definiera "din" feminism? Har den förändrats sedan du fick barn?
Jag vet inte om den egentligen har förändrats sedan dess mer än att den kanske i sammanhanget blev mer tydlig i vardagliga handlingar och tankar. Jag tänker mer nu på hur olika könen behandlas och de könsroller vi uppfostras i, och uppfostrar Pontus genom att undvika påpekanden om pojkigt och flickigt. Han har alltid fått leka med dockor då han valt det, trätt pärlhalsband i rosa för att ha till finkläderna och självklart tycker jag pojkar ska få höra lika ofta som flickor hur söta eller fina de är. Pontus väljer ofta aktiviteter som kan anses mer "flickiga" och jag tycker det ska uppmuntras att välja själv. Dock har denna kommentaren till Pontus kommit upp från ett annat barn, "du ska ju spela hockey, inte rida, Du kommer ju att bli mobbad." Jag skräms av såna kommentarer och tycker det är viktigt att jobba mot en framtid där det handlar om individer och inte om kön. Självklart låter jag Pontus rida. Ska jag definiera min feminism väldigt kortfattat så är jag givetvis för jämlikhet mellan könen, men inte för kvoteringar. Lika rätt och lika behandling på samma villkor är något jag står för.

Hur ser din feministiska gärning ut?
Jag försöker givetvis behandla könen lika. Mycket av vardagliga handlingar sker nog av bara farten, men i barnverksamhet där jag leder gymnastik t ex är jag mycket noga med att försöka tala till pojkar och flickor på samma sätt. Jag har har börjat tänkt efter mer hur jag faktiskt uttrycker mig och försöker vara noga med det. Säkert har jag påverkats ganska mycket av alla de undersökningar som visar hur vuxna inom bl a skola och barnomsorg talar och är olika mot pojkar och flickor. I mitt arbete med bild arbetar jag extra för att framhäva den kvinnliga bilden. Kvinnliga fotografer är minioritet i många sammanhang och inte minst i sammanhang om att framhäva sina verk. I årets fotograf 2005 t ex var deltagarantalet av kvinnor extremlågt och endast män fanns bland de nominerade. Jag är en av 20 aktiva i Bella Pictura, en grupp kvinnliga fotografer som stöttar varandra och arbetar tillsammans för att visa kvinnors fotografi. Bl a gör vi det genom samutställningar och nu närmast på Midsommargården i april-maj.

Finns det någon motsättning i att vara feminist och mamma? Finns det vissa ämnen eller områden som du tycker är svårare än andra?
Ja... eller motsättning kanske är fel ord, men en rädsla finns ibland för att mobbing kanske blir ett faktum om jag låter Pontus ha rosa kläder till dagmamman eller om han bara har barbiedockor på rummet. Nu är inte fallet riktigt så här, men skulle han vilja ha rosa kläder så tycker jag det är fel att neka och samtidigt är jag rädd för hur andra uttrycker sig till honom om han skulle ha det.

Vad tycker du är viktigast att få upp på den politiska dagordningen, ur feministisk synvinkel?
Lika lön för lika arbete samt ett sätt att försvara den offentliga sektorn där majoriteten ju är lågavlönade kvinnor.

Har internationella kvinnodagen någon betydelse, för dig? För andra?
Mitt ärliga svar är att den nog inte har betydelse för mig personligen och att jag egentligen tycker det är tragiskt att det behövs en "egen" dag för kvinnor. Fast att den behövs är jag övertygad om, och inte minst för kvinnor i många länder där kvinnor är mindre jämställda och har färre rättigheter än vad vi i Sverige har. Alltså är jag för en internationell kvinnodag, men jag önskar så klart att behovet inte fanns.

(alla bilder har publicerats med de intervjuades medgivande, bilden på Ulrika Lorentzi är tagen i samband med lanseringen av boken "Vems valfrihet")


Skrivet av: Mia Althoff
Född 1972, bor i villa med man och tre barn; Filippa -00, Felix -02 och Fredrika -07. Jag jobbar med webbutveckling på Mainloop och driver barnsidan.se på fritiden.


Lämna gärna en kommentar!

Vad tyckte du om det du läste? Det är jättekul om du vill lämna ett litet avtryck här.



(visas ej)

För att vi skall slippa få in skräpkommentarer och spam av olika slag
från 'robotar' på Internet måste du skriva in en kontrollkod nedan
« skriv talet trettiosex med siffror i fältet här

Tidigare kommentarer/betyg
Mia Althoff (2005-03-11 09:31)
Tova, tycker inte du att det finns ett systematiskt förtryck av kvinnor världen över? Oavsett klass, kultur eller etnicitet är kvinnor världen över mindre gynnade än män. Men jag vet ingen feminist som ser kvinnoförtryck som det enda förtrycket, och det är kanske därför en ny post-feminism börjat formas som försöker se på parametrar som klass och sexualitet utöver genus.

Jag förstår öht inte varför du som är humanist kan känna dig ifrågasatt av en feminist - synsättet är detsamma (orättvisor o förtryck ska utrotas), kanske är feminismen mer "nischad" än humanismen? För mig innebär det att feminismen ger mig verktyg och "glasögon" att se och synliggöra system som gynnar vissa och missgynnar andra, på ett sätt som jag inte tycker att humanismen gör.
Susanne Gräslund (2005-03-09 12:49)
Fast Cilene Andréhn kallar ju egentligen ingen för stenkorkad. Däremot säger hon att om det finns personer som inte ser det systematiska förtrycket av kvinnor (trots att de har möjlighet) så måste de vara stenkorkade. Tycker att det finns en viss nyansskillnad där.

Jag tycker också att det är trist att man måste vara så försiktig hur man uttrycker sig hela tiden och be om ursäkt för sig själv och sina åsikter. Jag har under de snart 10 år som jag debatterat aktivt på nätet lärt mig att hålla en diplomatisk profil, men jag kan bli lite less på att allting måste lindas in i bomull hela tiden för att man inte ska råka stöta sig med någon.

Susanne, stolt feminist