Socialstyrelsen har av regeringen fått uppdraget att inventera och att föreslå åtgärder för att ytterligare minska antalet dödfödda barn i Sverige. Socialstyrelsen har därför undersökt regionala skillnader i andel dödfödda barn och utifrån myndighetens register genomfört multipla logistiska regressionsanalyser för att bedöma vilka riskfaktorer som är mest betydande. Genom en kvalitativ analys har följsamheten till Socialstyrelsens publicerade kunskapsstöd undersökts. För att få bättre kunskap om drabbade personers perspektiv och erfarenheter har även intervjuer genomförts.

Rapporten visar att

• Det finns betydande regionala skillnader mellan län och regioner vad gäller dödföddhet i Sverige, vilket antyder att det finns möjlighet att minska dödföddhetsfrekvensen.
• Tillväxthämning hos fostret är den komplikation som bidrar mest till dödföddhet, speciellt dödföddhet före fullgången tid.
• Hög ålder hos modern, låg utbildning, övervikt/fetma, upprepade tidigare missfall, och tidigare förlossning med ett dödfött barn, rökning och att kvinnan var född i Afrika söder om Sahara, eller i Mellanöstern var starka riskfaktorer för dödföddhet.
• Socialstyrelsens enkätundersökning till barnmorskor i Sverige visade på god följsamhet till kunskapsstödet om minskade fosterrörelser. Respondenterna rapporterade dock att det fanns faktorer som påverkade möjligheten att implementera kunskapsstöden. Bl.a. angavs platsbrist, hög arbetsbelastning, tidsbrist, och språksvårigheter med utlandsfödda gravida kvinnor,.
• Från intervjuer med personer med erfarenhet av att ha fått ett dödfött barn framkom faktorer som bristfälligt bemötande i vården innan upptäckten av ett dödfött barn, bristande information om att negativa utfall kan inträffa och bristfällig anamnesupptagning av kvinnor som har varit med om att förlora ett barn.

Mot bakgrund till i rapporten redovisade resultat och iakttagelser föreslås följande insatser för att minska antalet dödfödda barn i Sverige:

• Framtagandet av ett kunskapsstöd om intrauterin fosterdöd och rekommendationer för professionen som berör dödföddhet (särskild fokus kring blodprovsanalyser, tillväxtmätningar, audits).
• Framtagande av kunskapsöversikt om bästa möjliga sätt att identifiera tillväxthämmade foster för professionen.
• Information till gravida kvinnor om riskfaktorer kring graviditet som kan leda till negativa graviditetsutfall, därav dödföddhet (exempelvis fetma, rökning och annat risk- och missbruk).
• Riktade resurser till hälso- och sjukvården för omhändertagandet av gravida kvinnor med ökad risk för dödföddhet (exempelvis kvinnor födda i Afrika söder om Sahara, eller i Mellanöstern, hög BMI, hög ålder).
• Inkludera information om riskfaktorer kopplade till dödföddhet i kunskapsstöd om förlossningsvård.
• Systematiska audits på nationell nivå genomförda av experter inom professionen utifrån WHO rekommendationer.
• Fortsätta med epidemiologiska analyser på Socialstyrelsen av kvinnor som har högre risk att föda ett dödfött barn (t ex kvinnor med psykisk ohälsa, kroniskt sjuka).
• Följa utvecklingen av dödfödda barn i Sverige på nationell och internationell nivå på Socialstyrelsen, genom utvärderingar av följsamhet till kunskapsstöd och statistiska analyser av dödföddhet i landet.
• Stimulera forskningen kring dödföddhet.