Hemmafrun försöker anpassa sig till sin roll. Göra sådant som förväntas av en hemmafru helt enkelt.
Hon orkade till exempel vara kvar tills klockan ett på natten på senaste damskivan
och hade förmåga att tala om annat än brödsmulor, barnsalvor, könsroller eller andra banala saker.
Äntligen skiner solen och hemmafrun gräver och gräver djupa hål för att sticka ner kryddplantorna i rabatten. Kastar av sig den tunga jackan. Det skulle hon inte ha gjort. Aj, aj,aj mjölkstockning igen!
Lite lagom smågrinig håller sig hemmafrun inne fastän solen skiner enerverande stekhett, Det skiner så mycket att man måste ha goda skäl för att vara inomhus om man bor i Sverige, men det är egentligen inte för själva mjölkstockningen hon gömmer sig inomhus. Det är för att det är en sådan där så kallade städdag utomhus.
Det fejas och grillas korv och det socialiseras i vartenda hörn och det är målning på gång vid garaget och det går tunga lass upp mot skogen i skottkärrorna utanför.
Maken är ute och gräver han också. Han får kaffe och kaka och ingen mjölkstockning där inte!
Det ringer etthundra trettio gånger på dörren. Det är barnen som vill ha ut lilla S från trädgården för,
”Traktorn kommer, traktorn kommer!”
”Va”
”Hon vill åka traktor nu!”
”Jaha”
Maken L förklarar att det är en åkgräsklippare som alla barnen får åka på. Det är en stor happening men jag ojar mig mest över mina ömma bröst.
Ute i vår garden står en Weber!
Jo vars, det gamla paret pekade med hela handen och visade med en kunglig handrullning att det minsann så nobelt lämnade kvar sin WEBER. Hemmafrun förstår inte vad det är som är så fascinerande med en Weber grill. Är det dess runda form eller är det något speciellt spännande som händer med kycklingen om man använder den eller är det märket i sig som imponerar?
Hemmafrun har planterat så mycket penséer att hon tillslut tröttnade och la av så nu står det två halvvissna lila som skriker ta mig nu och plantera ner mig nu då, men hon är trött den där hemmafrun och har istället gått igång på andra delar av trädgården. Hemmafrun längtar efter rostiga sänggavlar där det klättrar små rosor slingrandes mellan den brunröda rosten.
”Over my dead body…” hörs muttrande från badrummet där maken L sitter och smyg läser Vi i villa eller något på dass.
Men hemmafrun har sett på danskt inredningsprogram. Varför tar sig L ton och lägger sig i vad som skall stå i varje hörn av trädgården? Har han med det att göra, månne?
”Gjutjärnskrukor och ett mosaik fågelbad då?”
”Que?”
Hemmafrun plockar, slänger, gräver och bygger nytt. Ibland läser hon tidningen också.
Oj då, dem har hittat en orm i närheten av där hon bor. Sådant läser hemmafrun. Hon avskyr ormar och är kusligt rysligt rädd för ormar.
Det står Larm om Kobra. Den är dödligt giftig och har setts på ett berg. Den är dessutom två meter lång och hade röda färgsköldar på sig. Hemmafrun ryser och dricker mer kaffe. Skockar för sig själv. Ska man inte kunna kuska runt där nu heller då bland sjöbodar och trampa-kaj- dojor. Hade liksom varit bättre att bo kvar i stan då
kanske.
En polispatrull har kopplats in. När polisen närmat sig ormen kunde man konstatera att det var en plast orm.
Måste folk spexa till det så där. Kan de bara inte nöja sig med spottande grodor, trädgårdstomtar eller en och annat sten rådjur så man slipper vara så där orolig hela tiden.
Medsystrar var rädda om brösten även om solen lockar!
Tout-de-lou!
