Katastrofberedskap
Publicerad: 2005-01-07
Ett högaktuellt samtalsämne hemma hos oss i dessa dagar.
Jag har haft anledning att fundera en hel del över det sedan jag fick klart för mig vilken omfattning Tsunamin i Asien hade. Det har sedan dess höjts röster som kritiserat regeringen och enskilda ministrar för dröjsmål och tabbar. Jag anser mig dock inte veta tillräckligt i frågan för att yttra mig om skulden och har ännu mindre några förslag på hur man skulle ha kunnat agera annorlunda. Det nyttjar föga till för mig som inte har tillräcklig inblick att kritisera och jag ska inte slänga mer bensin på den brasan. Så jag har riktat mina tankar på hur man skulle kunna bygga upp och finansiera en katastrofberedskap.
Det står ganska klart att den svenska beredskapen inte var så snabb i svängarna som man kunde ha önskat. Vi har en trög beslutsgång som vanligtvis är av godo. Demokrati måste gå långsamt det är det som är styrkan med den. Men i den här krisen så fungerade det uppenbart inte riktigt väl och orsakerna kan möjligtvis ligga hos enskilda personer men inte nödvändigtvis. Jag tänker också på att inte många länder om ens något är rustat för den här sortens katastrofer. Hur skulle vi kunna hålla en sån beredskap? Vem skulle vilja betala de oerhörda kostnader som uppstår när man vill ha ständig beredskap att ta hand om tusentals svenskar på andra sidan jorden i en katastrof som kan komma i morgon, om en vecka, om 3 år eller aldrig. Här i Sverige så skulle det tas via högre skatter av människor som redan tycker att de betala för mycket eller så skulle det finansieras genom att vård och omsorg avgiftsbeläggs i högre grad. Båda alternativen synes mig mindre lyckade. Eller så skulle det gå via frivilliga donationer vilket jag inte heller tror är en framkomlig väg.
Men då slog mig tanken att här skulle man verkligen kunna utnyttja det faktum att vi är med i EU. Faktiskt så begriper jag inte att vi inte har en gemensam katastrofberedskap med de övriga medlemsländerna. För det har vi väl inte eftersom någon sådan inte synts till i detta fallet? Jag tycker att det skulle vara en strålande ide att göra. Så många medlemsländer och var och ett land får ansvaret för en bit i beredskapsorganisationen. Sedan en väl samordnad ledningsgrupp som tar ansvar för att alla länder får sina uppdrag och att det fungerar. Jag menar, kan man ha samordnade militärövningar så kan man väl ha samordnad katastrofberedskap. Då skulle de länderna alla garanteras snabb utryckning samtidigt som de enskilda medlemsländernas kostnader kan hållas på en rimlig nivå.
För jag är i alla fall övertygad om att det inte är möjligt för enskilda länder av Sveriges storlek att hålla sig med sådan beredskap som opinionen tydligen vill ha. Inte samtidigt som vi ska upprätthålla den övriga samhällsstandarden.
Skrivet av: Ingela N
Jag är... ja, vem är jag? Numera ingen lätt fråga att svara på men jag gör väl ett försök då.
Jag är sambo med Mannen sedan massor av år. Har två döttrar födda -83 och -89 samt en son född -90. Sonen, vår Björnis, dog efter en tids sjukdom i mars 2003. Sedan dess är inget i mitt liv riktigt sig likt och somliga dagar är väldigt tunga.
Jag skriver en del, bl a Bloggar här på Barnsidan men också andra texter. Fotograferar när jag får låna min kamera (den yngre av döttrarna lägger oftast beslag på den) och så är jag en datanerd som gillar att bygga hemsidor.
Och så har jag en blå cykel...
Lämna gärna en kommentar!
Vad tyckte du om det du läste? Det är jättekul om du vill lämna ett litet avtryck här.
Tidigare kommentarer/betyg
Ulrika Johansson (
2005-01-07 15:28)
Nej, inte frivillig på så sätt utan en beredskapsorganisation som har en anställd bas o som vid katastrofer kan snabbt greppa o göra nåt, då kan man kalla in beredskapsvilliga personer inom olika gebit, ex sjukvården. Du kan ha anmält intresse att finnas på en lista där dina färdigheter kan nyttjas. Utrustning finns, till viss del inom det militära precis som nu. Det är mest en fråga om ledarskap o administration än om att inte materialet går att framskaffa. Organisationsförmåga o ledarskap har du inom militären, de kan sånt här om man bara låter dom visa det. *ler* Jag tror inte på att ha samma hjälp utomlands som inomlands men jag tror det kan bli långt mkt bättre än vad som är fallet nu vilket även de i styrande position verkar ha insett efter ett tag. Jag tror absolut att detta gått att sköta bättre o snabbare med en annan organisation, UD är en styvstyrd sak o det finns i vår närhet bla en fd ambassadör som inte är förvånad över sekigheten i organisationen utan tvärtom, det är enl regelboken som det ska gå o så kan man inte agera i en krissituation. Jag kanske är dålig på att förklara mig, men det är inte på hemvärnsbasis jag menar utan statlig med en bred möjlighet att i kriser jourutrycka läkare, sjuksköterskor, organisatörer mfl för att snabbt komma på plats, bilda sig en uppfattning o sedan fortsätta agera.
Ingela N (
2005-01-07 15:04)
Tillägg; Det är inte folket som kostar pengar, utan utrustning som ska stå färdig och up to date dygnet om året om.
Ingela N (
2005-01-07 14:35)
Frivillig organsiation alltså menar du Ulrika. Det har vi ju redan här i Sverige till viss del genom tex hemvärnet, fjällräddningen osv och det funkar ju när ett fåtal kommer bort i en lavin eller i skogen eller om det är skogsbrand etc. Men att få en frivilligorgansiation att funka i storleksordningen katastrofen i Asien det tror jag inte är möjligt. Inte heller tror jag att det skulle gå fortare att kalla ihop en sådan organsiation när det gäller områden i annat land eller till och med världsdel. Jag tror också att det inte hade spelat någon som helst roll hur svenska myndigheter hade agerat. När så många i ren panik alla vill stå först i kön för att få hjälp och det (såklart) inte funkar så blir det kaos... hur man än gör... Svenska turister tycks också i många fall ha en sorts övertro på svenska myndigheter som går ut på att de ska stå tilltjänst med service även i främmande land i samma ögonblick som man vill ha den.
Ulrika Johansson (
2005-01-07 07:03)
Jag tror man kan ha katastrofberedskap faktiskt även i ett sånt litet land som Sverige. Om man använde sig av de nu övertaliga militärerna och inrättade en katastrofmyndighet el vad man vill kalla det för som enbart arbetade för såna här saker skulle det gå. Mer ingående skulle det betyda att de besatt förmågan att veta vad som ska göras för säga vad man vill om militären men det är när det krisar som deras specifika kunskap verkligen kommer fram. De är vana att arbeta i kaos, de är utbildade att ta abeslut (vilket man inte kan säga om vissa andra i den här soppan*ler*) de behöver inte så långa beslutsledningar för att ta ett beslut o har ledarskapsförmågan. Om man då har en beredskap typ den organisation som ligger bakom brandkåren, dvs en del frivillighet o visst anställda skulle det i en krissituation kunna gå att få fram både präster, sjuksköterskor, militärer, läkare osv som då är bundna till denna katastrofmyndighet. Myndigheten skulle inte bli alltför tungrodd, specialkunskap finns o även ett samarbete med andra länder kan komma på frågan, men ansvaret ligger på själva katastrofberedskapens axlar, inte ett tungrott UD. Jag tror det är möjligt o inte alltför dyrt eftersom de som kan rycka ut enbart upplyfter ersättning när de behöver jour, precis som de får i dagsläget. De som kostar är de som är direkt anställda vid denna beredskapsmyndighet vilket kan vara ett fåtal om man ens behöver kalla det myndighet utan nåt annat...*ler*
