Vad är det för fel på familjen?
Publicerad: 2004-12-16
Hallå? Vad är det för fel på familjen egentligen? Hur i all sin dar har vi kommit dithän att det kan användas som ett skällsord att man värnar om familjen?
Det har stormat en hel del kring jämställdhetsminister Jens Orback ända sedan han utnämndes. Jag är inte särskilt förtjust i honom själv, men det är kanske inte så konstigt eftersom jag helst såge en annan regering helt och hållet. Det som har förvånat mig är att kritiken har gått ut på att han inte är tillräckligt renlärig. Han har kallats både "familjefundamentalist" och kritiserats för att han tydligen 1999 kallade Margareta Winberg "könsrasist".
Hallå? Vad är det för fel på familjen egentligen? Hur i all sin dar har vi kommit dithän att det kan användas som ett skällsord att man värnar om familjen?
Jag får alldeles bestämt för mig att den högljudda kritiken från en liten grupp snarare hänger samman med hans kritik av Winberg. Men om man hade bytt ut ordet "Man" mot "Muslim" i t.ex. denna artikel av Winberg hade hon säkert fått skaka galler ett tag. I sak har han alltså rätt i att betrakta Winberg som könsrasist även om det inte är ett särskilt diplomatiskt uttalande.
Det blir inte bättre heller. Nu klagar en grupp på DN:s debattsida på att inte tillräckligt görs för att samma grupps ideologi skall genomsyra samtliga myndigheter. Som argument framför man bl.a. en stridsskrift som en av undertecknarna har författat! Självklart skall våldet i samhället bekämpas. Det är exakt det vi har polisen till. Men jag har en nyhet att berätta: Det är inte bara män som utövar våld, särskilt inte om vi räknar in psykiskt våld, och det är inte bara kvinnor som drabbas - män är oftare offer för våld.
De som undertecknat artikeln i DN har en ideologi. Det är deras rättighet att propagera för den men därmed inte sagt att bara för att de är högljudda skall de få styra samtliga svenska myndigheter och genomsyra deras arbete. Orback skall företräda regeringens politik och det är hans jobb att balansera olika intressen mot varandra. Min kritik mot Orback går ut på att han inte verkar orka med det.
Jag begriper fortfarande inte hur man tänker om man kan skapa ett skällsord som "familjefundamentalist".
Skrivet av: Christopher
Skåning som numera har mina killar varannan vecka, som så många andra skilda föräldrar.
Jag har borgerliga värderingar, gillar mitt ingenjörsjobb och kommer gärna ut i naturen eller på golfbanan. Dessutom är jag monogam, plikttrogen och ordhållig, dvs en typisk tristnisse! Allmänheten varnas....
Mina killar är födda -94 och -97 och är inte nödvändigtvis som andra.
Den äldste har högfungerande autism, ofta kallat Aspergers syndrom. Han är intelligent och har ett ordförråd som många gymnasister borde avundas honom, enligt en tidigare gymnasielärare. Han är lyckligast framför datorn. I och för sig kan du säkert prata med honom i en halvtimme utan att märka något konstigt alls - så länge du talar om det som intresserar honom!
Den yngre är sen i sin utveckling av talet även om det går bra framåt numera. Han är en glad och social liten goding som charmar vem som helst!
e-post: Mentat57@hotmail.com, men den kollar jag ganska sällan.
Lämna gärna en kommentar!
Vad tyckte du om det du läste? Det är jättekul om du vill lämna ett litet avtryck här.
Tidigare kommentarer/betyg
Mary Lou (
2005-01-17 00:44)
Artikeln i DN innehåller så många ord. Men en sak håller jag med om "Mer pengar till kvinnojourer". När en kvinna äntligen vågar bryta upp från en kvinnomisshandlare så tror jag en kvinnojour, som inte är en myndighet med journaler, är enda möjligheten för många. Och jag vet att i t ex min kommun har bidraget till kvinnojouren skurits ned.
Kritiken mot "familjefundamentalism" gäller kanske de som enbart värnar den traditionella kärnfamiljen. Idag finns ju många nya slags familjer: Enförälderfamiljen och homosexualla föräldrar t ex.
I USA brukar de som talar för "family values" ofta vara riktigt reaktionära. För kärnfamilj med hemmafruar, mot äktenskap för homosexuella, för dödsstraff och rätt för gemene man att bära vapen, mot aborter.
Sen finns ju också dysfunktionella familjer, redan på 70-talet debatterades att barn misshandlades i familjer, och att den instängda familjen inte var nyttig.
Så jag kan precis tänka mig vilka "familjefundamentaliserna" är. Men visst är det tråkigt att man slår varann i huvudet med invektiv i stället för att föra en saklig diskussion.
Och jag tror också att familjen är det bästa för barnen. Så familjen behöver stöd i de fall den inte räcker till eller också behövs en ny familj för barnen (fosterfamilj). Lösningen är ju inte att "avskaffa familjen".
Men jag begriper mig väl inte på ideologier, jag är mer intresserad av det som funkar bäst.
