Lucia - kristendom och hedendom möts
Publicerad: 2004-12-13
Om traditioner som möts och hur magi skapas med batteridrivna ljus.
Lucia kommer i så många tappningar, allt från stämningsfulla tåg i stora kyrkor till gayklubbarnas luciafiranden. Och allt däremellan - tonårsfyllerier i Lucias namn, skönhetstävlingar och rent-a-choir som sjunger Lusse Lelle på beställning och i flera stämmor. DN skriver idag om en lucia som tål allt, styrkan ligger i att Lucia här i Sverige är en tradition som sprungit ur en att kristen och hednisk tradition mötts och sammanbundits. Förmodligen hade ingen av dem överlevt till idag om de inte mötts.
Den kristna delen av luciafirandet kommer från den helgonförklarade martyren Lucia från Sicilien, som tidens anda till trots vägrade underordna sig en man. Hon gav bort hemgiften till de fattiga och stack ur sina vackra ögon, och räckte dem på fat till mannen som ville ha henne för hennes vackra ögons skull. Hon dog martyrdöden runt 300 eKr och det berättas än idag legender om hennes ögon och ljus i håret. Lucia har ljus i håret för att hon enligt legenden behövde gå med mat till fångarna, och för att kunna bära så mycket som möjligt och samtidigt lysa upp de mörka fängelsehålorna satte hon ljusen i håret. Med tiden har lucialinnet, det vita fått symbolsera renhet. Det röda bandet kring midjan symboliserar kristi blod och luciakronan är förstås en törnekröna.
Under medeltiden (då vi var hedningar) firande man lussenatten som var årets mörkaste och farligaste genom att äta. Man åt för att hålla sig vaken för att de övernaturliga krafter som var i rörelse då inte skulle ta en i besittning. Man skulle t.ex äta 7 frukostar innan soluppgången. Då åt man fläsk från en nyslaktad gris, ost och bröd tillsammans med öl och brännvin. Idag äter vi lussekatter och pepparkaksgrisar, glöggar lite grann.
Lucia betyder 'ljus' på latin (från ordet 'lux') och hennes glans är svår att motstå, oavsett dess tappning. I eftermiddag när mörkret åter griper tag om oss i Norden kommer lite av glansen synas i de horder av smålucior som kommer tåga ut från just mina barns förskola. Dom kommer skrika sina väl inövade sånger, de kommer frysa och snora för inomhus finns ingen plats för 50 barn och alla deras nära och kära. Ett och etthalvåringarna kommer slita av sina kliande tomteluvor och stjärngossarna kommer mot slutet fäktas med sina stjärnor. En del lucior och tärnor kommer brista i gråt när de ser mamma eller pappa i publiken och kanske en och annan pepparkaksgumma/gubbe kommer behöva gå på toa.
Men det är Luciatåg och jag tror att de flimrande luciakronorna kommer glänsa lika mycket som de tårglansiga ögonen hos alla oss som står där och bevittnar dessa magiska (om än elektriska) ljus.
Skrivet av: Barnsidan
Lämna gärna en kommentar!
Vad tyckte du om det du läste? Det är jättekul om du vill lämna ett litet avtryck här.
Tidigare kommentarer/betyg
Jenny Borgström (
2004-12-13 20:44)
Jag har ikväll bavittnat min dotters luciatåg i kyrkan tillsammans med barn- och ungdomskören, det är bara så fint! Och, jodå, hon klarade av att nästan peta sig i ögat med sitt elektriska ljus samt gäspa stort och högljutt då prästen pratade om just det du har skrivit om här! Intressant tyckte jag men inte Olivia uppenbarligen *ler*
Jag älskar Lucia och håller med Åsa; Lucia i hembygdsdräkt tilltalar inte mig.
Allis (
2004-12-13 20:43)
Åh, jag som tyckte precis tvärtom! Såg dräkterna, fick gåshud av sångerna och drabbades av svår hemlängtan :O/. Skåne är fint men ingenting slår Dalarna ändå.
Och *tack* för en kul historiebeskrivning måste jag ju tillägga bloggaren förstås!
Åsa Norlander (
2004-12-13 12:54)
Betyg: 5
Tur att Du kan upplysa en Lucia om dess hitoria! Ser redan fram emot dotterns luciatåg på förskolan nästa år! Blev besviken i morse då jag tittade på Malungs firande i SVT. Vill ha dem vitklädda!!
/Åsa (fyller år idag)
