Akademikerförakt och lite om stolthet.
Publicerad: 2004-12-14
Japp, jag erkänner direkt. Jag är akademiker. Ända ut i fingerspetsarna.
Japp, jag erkänner direkt. Jag är akademiker. Ända ut i fingerspetsarna. Det innebär att jag har studerat många år av mitt liv och även att jag har ett "akademiskt" sätt att möta många problem, dvs jag tar reda på fakta (helst genom att läsa) och väger sedan samman tillgänglig information innan jag kommer fram till en lösning. Och jag har en tendens att dra logiska konsekvenser av motpartens resonemang vid de debatter jag deltar i. (Något som driver en del till stilla vansinne...)
Och ja, jag är stolt över att vara akademiker.
Och nu är det säkert några som tänker "och vad är hon för en uppblåst typ?". Må så vara, men bara för att jag är stolt över vad just jag är betyder det inte att jag anser mig bättre än någon annan. Jag är följdaktligen stolt över att vara akademiker, kvinna, småbarnsmor, svensk och lång (för att nämna en del av vad jag är stolt över) men anser att om någon är hårfrisör, man, fembarnsfar, belgare och kort så har han precis lika stor anledning över att vara stolt över det. Och jag hoppas att han är det.
För mig innebär inte att för att man är stolt/nöjd över något därmed anser att det är bättre än någon annan. Möjligen bättre för just mig, men absolut inte allmänmänskligt.
Men ack så ofta stöter man på olika typer av akademikerförakt.
En vanliga varianten är vid diskussioner på nätet. T ex då en läkare uttalar sig om ett sjukdomstillstånd i en diskussion så kan h*n få höra att hans/hennes åsikt minsann inte är mer värd än andras. Minsann. Och att det nästan är fel av honom/henne att uttala sig. Och framför allt borde h*n inte tala om att h*n är läkare.
*suck* Visst, åsikten som sådan är inte mer "värd" än någon annans. Men betydligt mer vederhäftig. Det är i alla fall min åsikt. :-)
Samma sak får man höra om förskolelärare, "Man blir minsann inte en bättre pedagog bara för att man utbildat sig." Jo, sannolikt blir man en bättre pedagog. Men självklart behövs "naturliga" förutsättningar _också_ för att arbeta med barn. Vilket ju gör att en outbildad barnälskande person självklart är trevligare att ha bland barnen än en utbildad person som tycker sådär om barn. Men den barnälskande personen blir ju inte sämre med barnen av att utbilda sig, vilket man ibland får en känsla av i vissa debatter.
Frågan är om det finns en massa akademiker som går omkring och blåser upp sig och talar om för alla andra att de är mycket bättre än de? För det är ju den uppfattningen man får av hur en del icke-akademiker reagerar så fort de för höra att någon har en akademisk utbildning. Eller är det samma gamla vanliga Jante som alltid..?
En annan intressat form av akademikerförakt är så att säga intra-akademisk, dvs mellan olika akademiska dicipliner. Den mellan naturvetare och humanister, fast den är mest enkelriktad. Där humanister med stor stolthet i rösten kan säga att "Jag förstår ingenting av matematik, jag är fullständigt ologisk". Men motsatsen finns inte där en naturvetare skulle säga "Jag är fullständigt urkorkad vad det gäller engelska, jag kan inte på något vis lära mig språk." Dvs det finns en sorts stolthet i att inte förstå de naturvetenskapliga ämnena, men om någon erkände sig obildbar på de humanistiska området så skulle folk reagera.
Observera att jag på inget vis anser det vara fel i att inte förstå matte eller fysik. Jag förstår bara inte hur man kan stoltsera med det.
Det finns miljoner saker som jag inte kan eller vet. Helt naturligt och inget som gör mig till en sämre människa, men jag skulle aldrig kunna tänka mig att stoltsera med min okunskap. Konstatera och acceptera - självklart. Men inte framföra det som en dygd i sig.
Jag är stolt över vem jag är och vad jag åstadkommit. Och jag hoppas att alla andra också är stolta över vem de är och vad de gör.
Skrivet av: E S
Inflyttad till Stockholm sedan 7 år.
Gift med en fantastisk man.
Har ett arbete som är roligt och utmanade (precis som i platsannonserna...) fast är föräldrarledig just nu.
Två ungar, en 5-åring och en ½-åring.
Feminist.
Nästan-AP.
Funderare och ivrig debattör av allt möjligt... :-)
Lämna gärna en kommentar!
Vad tyckte du om det du läste? Det är jättekul om du vill lämna ett litet avtryck här.
Tidigare kommentarer/betyg
E S (
2004-12-15 09:33)
Oj, det var många intressanta kommentarer.
Tackar för det!
Några korta funderingar tillbaka:
Vem som är akademiker eller inte är nog upp till var och en att själv definera. Och har man som en sjuksköterska pluggat i 3 år tycker jag visst att man kan kalla sig akademiker.
Men vad jag framför allt ville ha sagt är att jag tycker att det är absolut inget fel i att inte kunna vissa saker, jag har bara svårt för att folk stoltserar med okunskap, som om det var en dygd i sig.
Och att så många irriterar sig om man uppvisar kunskaper, framför allt inom de naturvetenskapliga området. De som visar att de är duktiga på knyppling får dock visa sina färdigheter utan beska kommentarer.
Alltså, fram för mer stolthet över de egna färdigheterna och mindre sura miner åt andras! *s*
Johan Ganebo (
2004-12-14 22:34)
Betyg: 3
Kan de vara så att avacerad matematik och fysik känns oanvändbart i vardagen, vilket inte språk är? Det grundläggs ju redan i grundskolan där den vanliga förklaringen till varför man inte skall lära sig matematik är "vad skall jag med de här till"?
Jo, jag är akademiker och använder mina matematikkunskaper på jobbet, men tycker att de gett mig en djupare förståelse för mycket. Och jag erkänner, jag är hopplös på att lära mig språk :) men glad för att jag har lätt för naturvetenskap.
Intressant läsning, och bra kommentarer!!
annika60 (
2004-12-14 22:22)
Betyg: 5
Två kommentarer: Jag ansluter till din iakttagelse att (för) många humanister stoltserar med sin brist på kunskaper i naturvetenskap, medan det motsatta sällan förekommer.
Som gammal humanist med stort tekniskt intresse betraktas jag närmast som något som borde ställas ut på Skansen...
Akademikerföraktet... Jag blev en gång ombedd att skriva en kränika i nån av landstingets publikationer eftersom jag inte begrep mig på det där snacket om att patienterna skulle ha så mycket inflytande över sin behandling, annars var läkaren respektlös... Själv anser jag inte att respekt för patienten är samma sak som att jag ska diskutera en komplex behandling på samma nivå som en specialitsläkare...
Christopher (
2004-12-14 19:28)
Jag har inget emot att stoltsera med att jag förstår matte och fysik - nåja, en del i varje fall. Å andra sidan försöker jag OCKSÅ tillägna mig litet humaniora.
Barnsidan (
2004-12-14 11:25)
Jag tycker ofta att diskussioner spårar ur när man säger att man är stolt över det ena eller det andra, eller glad, eller ja vad som helst "positivt". Genast blir det motsatta dåligt, något att inte vara stolt över eller bli glad för.
Verkligheten är inte så svart/vit. Om jag säger att mina barn är vackra så betyder inte det att alla andra är fula.
Men jag brukar tänka att andras avundsjuka (eller vad bottnar detta i?) måste vara deras egna problem.
Personligen så tror jag var akademiker redan innan jag hade några akademiska poäng. Minns ett av de första ordspråken jag lärde mig var "Det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta" och det där sitter fast än idag. Jag är påläst, innan jag säger något har jag kollat upp och letat fram en massa länkar. Jag öppnar väldigt sällan munnen, gör jag det är jag säker på vad jag vill säga och hur jag vill säga det. Rätt ofta måste jag dock framstå som tyst. Men ofta är tala silver och tiga guld...
(och det är tur att det skrivna ordet fått sån revival :)
Jenny Borgström (
2004-12-14 10:43)
Min man (ännu en äkta akademiker) fick en sydd tavla av sin syster i examenspresent. Text och teckning av P Storm, dansk skämttecknare: "-Du -hva er det at vaere akademiker? -De er, når man laest sig til hvad vi andre ved!" *ler*
Själv har jag studerat i tre år till sjuksköterska så jag kvalificerar mig väl inte i kategorin akademiker? Men jag skulle mer än gärna läsa mer, det är ju kul ju! Och fortsätt vara stolt över det du uträttat och uträttar, med lika stor rätt som nån annan! Jag är stolt över min utbildning iallafall.
Stina G (
2004-12-14 09:57)
Jag känner igen mig. När jag berättade att jag kompletterat min specialiserade utbildning med språk, historia och ekonomi (jag anser att det också är viktiga kunskaper) fick jag istället höra att jag inte skulle tro att jag var en övermänniska...
Har också blivit ifrågasatt när jag gjort "manliga" sysslor (mekat med bilen och cyklarna, lite tuffare fysiska prestationer).
Vissa människor verkar ha en snäv bild av vad man får göra, och faller man utanför den ramen får jag intrycket att deras egen identitet rubbas. Jag betraktar mig absolut inte mer värd än någon annan. Alla behövs för att bygga ett samhälle. Men för att bygga ett samhälle där alla respekteras, oavsett utbildning, kön, ursprung osv, kan vi inte ha dessa små fack där alla ska placeras och alltid befinna sig.
Tilia (
2004-12-14 09:03)
Tyvärr fins det inte många belgare som är stolta över att vara det...
Det är verkligen trist med humanister som föraktar naturvetenskap. Jag som är humanist av både födsel och ohejdad vana intresserar mig för biologi och det finns många rimligt lättillgängliga böcker om t.ex. evolution och människokroppen.
