Då blir du lycklig i alla dina dagar. Eller fylligare läppar, då kommer alla att älska dig mer. För du duger inte som du är. Hur kunde du tro det?
På senare är så har den här viljan att bättra på naturens verk med hjälp av kirurgi blivit mer och mer vanlig. Man ska vara smal, rik och vacker och framför allt se evigt tonårig ut för att gällas. Om man är kvinna vill säga. En man har betydligt större frihet att se ut precis som han vill eller iaf så som naturen skapade honom. Ingen säger åt en man att fettsuga magen för att han ska duga att visa upp sig på badstranden.
Men överallt matas män och kvinnor med att det är viktigt att kvinnor är vackra. Dessutom så försöker man inbilla oss att vi ska göra oss vackra för vår egen skull först och främst. Man duger inte som man är oavsett hur trevlig och snäll man är, det är ju helt klart att det är det yttre som räknas mest. Även fast många tar avstånd så finns idealen ju ändå där och påminner överallt. På reklampelare syns lättklädda kvinnor med retuscherade kroppar som ska lura oss att tro att en perfekt kvinna har jätteboobisar strax under hakan och är absolut hårlös överallt utom på huvudet. Kritvita jämna tänder och felfri slät hy utan en enda plita eller leverfläck.. Och håret förresten, svallande och lockigt och med en härlig lyster. Och även fast vi vet att det är fejk så påverkas vi. Det till och med tävlas i ditoperead skönhet i TV-program som The Swan.
Det som jag tycker är mest illa är den inverkan det här har på barnen. Jag har döttrar och jag både ser och hör ju hur de påverkas av idealen trots att jag gjort så mycket jag kunnat för att tala om för dem att de är precis så som de ska vara. För omvärlden berättar något annat för dem. Den berättar att tjejer ska ha sexiga underkläder, magtröja och rakat underliv för att duga. En finne på hakan är en katastrof och om brösten inte är tillräckligt stora så måste man ha inlägg i behån eller operera dem. Och kåt ska man vara, helst hela tiden och sugen på en massa udda sätt att ha sex oavsett var i livet man befinner sig. Det här idealen växer man upp med och när så verkligheten tränger sig på, ja då vet man varken ut eller in.
För fastän man inser att det för de allra flesta är en omöjlighet att uppnå idealen så blir det ändå svårt att vara nöjd med sig själv. När man ser att kroppen förändras av graviditeter eller kanske bara av åldrande. Eller så har man helt enklet inte den där perfekta figuren ens som ung. När det helt plötsligt finns en grå lock i håret eller när man inte alls känner sig kåt, glad och tacksam som en "riktig" idealkvinna. Då är det nog lätt an man intalar sig att bara man gör brösten större eller lyfter dem så ska allt bli bra. Eller bara man bleker tänderna så duger jag igen. Eller bara jag bantar och köper tillräckligt sexiga kläder så tittar alla på mig med beundran... För det snedvridna idealet är ju ändå idealet för hur man ska se ut och vara...
De enda som tjänar på det här är plastikkirurger och tillverkare av skönhetsförbättrande prylar... och så kanske de psykologer som ska hjälpa folk att sopa ihop sina liv när det kraschat trots alla försök att må bättre genom att förbättra fasaden. Oss andra begränsar det bara.
