Barnsidan - Vad hände med visionerna i politiken?
Meny

Bloggar > Barnsidan > Vad hände med visionerna i politiken?

Vad hände med visionerna i politiken?

Publicerad: 2006-09-11
Det som gör mig rädd och besviken är hur den viktiga och ytterst tunga demokratifrågan om jämställdheten har förringats och försvunnit.

Det här valet har jag varit väldigt duktig på att läsa och lyssna på de olika partiernas valmanifest, partiprogram och debattinlägg. Jag har också sett i stort sett alla Utfrågningsprogram och Dueller. Jag vet vad Göran Persson vill, jag vet vad Fredrik Reinfeldt vill och jag tror att jag har hyfsad kläm på både Maria Wetterstrand och Maud Olofsson och vet vad de står för. Göran Hägglund, Lars Ohly och Lars Leijonborg har också fått sin beskärda del av min uppmärksamhet.

Det som gör mig rädd och besviken är hur den viktiga och ytterst tunga demokratifrågan om jämställdheten har försvunnit. Det ÄR inte rättvist att löneskillnaderna mellan könen fortfarande är så markant. Det är inte bra att majoriteten av papporna inte är/vill vara/ses som fullvärdiga föräldrar. Det är ett skämt att det satsas (statliga och kommunala) miljonbelopp på att hålla huliganer (till 99% män) i schack, medan det ständigt saknas resurser i skolan och vården. I sommar har ca en kvinna i veckan mördats - ofta av sin nuvarande eller föredetta partner efter år av misshandel (som varit känd hos polis, grannar, kvinnojourer, släkt och vänner).

Inget av partierna (förutom F!) vill egentligen göra något åt detta massiva demokratiproblem. Borgarna tramsar om sin jämställdhetsbonus som ger mer ersättning om han är hemma istället för hon. Utredning efter utredning har visat att det oftast inte är ekonomi som är mest avgörande för huruvuda papporna är föräldralediga eller ej. Det är bara mindre stigmatiserande att skylla på ekonomin fast det kanske handlar om ovilja, ointresse eller ren egoism. Att lagstifta om en mer individuell föräldraförsäkring vore det allra effektivaste sättet att komma framåt på jämställdhetsfronten. Regeringens egen utredare (Karl-Petter Thorwaldsson) har kommit fram till det, ändå vågar regeringen Persson inte lägga förslag i den riktningen. För en majoritet av svenska folket är emot en sån förändring - de vill ha valfrihet ("Vems valfrihet?" ekar i mitt huvud) Trots att vägen är utstakad, målen uppsatta och medlen billiga och rättvisa så...görs ingenting - av rädsla för den högljudda opinionen.

Borgarna säger att en bidragberoende arbetsför befolkning är av ondo. Hur kan det då helt plötsligt vara ok, för de vill ju trots allt ha vårdnadsbidrag? Det kan givetvis vara en del av Den Antifeministiska Planen, men jag tror snarare att det beror på att politikerna är så himla rädda för opinionen. Nån har satt ut ett blött finger och känt vartåt opinionsvinden blåser. Familjer med småbarn har svårt att få vardagen att gå ihop. På grund av tidsbrist och slitningar om prioriteringarna så går många föräldrar skiljda vägar. Mammor och pappor skriker efter mer tid för familjen och barnen. Det virvlar häftigt kring Elise Claesson som tycker barnaga kan vara ok och att alla mammors största plikt är att vara @home. Allt annat är bara feministiskt politiskt korrekta irrfärder.

Allt det där kokar ner till att "majoriteten av svenskarna vill ha vårdnadsbidrag" i Alliansens öron. Att vårdnadsbidrag innebär att fler blir bidragsberoende, att fler kvinnor hålls utanför arbetsmarknaden, att fler barn får än mindre kontakt med sina pappor det spelar liksom ingen roll för opinionen är lag. Att det finns liknande system i vårt grannland Finland där alla kvinno- och mansfällor man varnat för har slagit igen är det ingen som ens vågar ta upp i debatten, för vårdnadsbidraget tillsammans med pigavdraget är en riktig killer i medelklassens väljarled. "I am to please" verkar vara politikens nya slagord.

Fredrik Reinfeldt berättade att hans nya moderater utformats efter folks vardag och vad folk vill. Att tjäna Sverige och de svenska medborgarna handlar inte om att uppfylla önskningar. Politik handlar om att vara visionär, leda vägen och inte vara rädd för att gå motvalls när övertygelsen bär en ditåt. Låt oss hoppas att vår nästa stadsminister inte tror att han är jultomten...

 


Skrivet av: Barnsidan



Lämna gärna en kommentar!

Vad tyckte du om det du läste? Det är jättekul om du vill lämna ett litet avtryck här.



(visas ej)

För att vi skall slippa få in skräpkommentarer och spam av olika slag
från 'robotar' på Internet måste du skriva in en kontrollkod nedan
« skriv talet femtioåtta med siffror i fältet här

Tidigare kommentarer/betyg
A O (2006-09-12 13:24)
Socialdemokratin är död! Jag var förbi Hjalmar Brantings grav på lunchen och gravstenen är så misskött att man inte kan läsa hans namn längre. Palmes grav var lite finare, men inte så mycket. Konstigt.

Vad det gäller Fi så vet jag att det var väldigt knapp majoritet på beslutet att lanseras till detta val. Många tyckte att man skulle vänta en period till just för att få ett heltäckande alternativ istället för att bara hålla på emd enstaka frågor.
Barnsidan (2006-09-12 10:51)
jag har två stora issues att brottas med inför att rösta på FI.

1. de har ingen heltäckande politik, deras åsikter stämmer väl överens med mina vad gäller vem som ska ta ansvar för mäns våld, hur föräldraledigheten ska delas mfl sakfrågor. men sen har de ingen politik alls vad gäller miljön, jobben, vården, skolan... ge dem ett par år till så har de ett mer heltäckande partiprogram.
2. de är alltför hårt knutna till vänstern och kommer bara kunna samarbeta med s-v-mp blocket (som jag ser det, fördomsfullt)

Att rösta på FI kan jag tänka mig framförallt av anledningen att jämställdheten måste komma upp på dagordningen.
Barnsidan (2006-09-12 10:20)
Ja, det är sorgligt hur lite uppmärksamhet de fått i media, just därför är det extra kul att en sån "sportfåne" som Mats Olsson kommer ut som FI-väljare. Jag tycker att man läser in på tok för mycket mellan raderna när man säger att deras politik är "manshatande". Är det bara för att de tycker det är fördjävligt med allt våld som kvinnor utsätts för? och kräver att mansvärlden tar ansvar?

Elitistisk kan jag hålla med om, men det ÄR ju svåra strukturer att förklara. Maktstrukturerna är ju inte direkt logiska om man säger så. :)

Samtidigt tycker jag inte man kan klandra dem för att de syns lite. F! är utan partistöd så allt de gör sker på frivillig basis. Och feminismen har ju hamnat i grov backlash och feminister beskrivs (IGEN!) som rabiata och manshatande. Mer om det i nästa blogg.
Barnsidan (2006-09-12 09:39)
gillar allra mest deras "ska vi sätta 100 spänn på att nästa stadsminister är man?" humor :)

läs också mats olssons underbara krönika;
http://expressen.se/index.jsp?a=679586
A O (2006-09-12 09:33)
Såg en massa Fi-valaffisher på väg till jobbet idag - de har fångat mycket mer av sann demokrati och framtidstro än de andra tycker jag (oavsett vad man tycker om partiet). Otroligt snyggt gjort och befriande mitt bland allt trams.
A O (2006-09-11 21:59)
Visst känns det som om demokratin inte längre finns på något sätt? Jag blir irriterad på att Fi och Junilistan inte hörs alls i mediabruset och att valfrågorna är så idiotiska...

Jag känner att årets val mest är trist. Jag vill ruska om politiken istället för att rösta på något som jag tror på...
Barnsidan (2006-09-11 20:42)
Ju mer jag läser på och hör mig för desto svårare blir det ju. Från att ha varit en bensäker röst för moderaterna har jag vacklat till folkpartiet (med de känns ju bitvis mer konservativa än kd) och även snuddat vid tanken på F! och faktiskt imponerats av Maud.

Så, jag vet inte. pest eller kolera, höger eller vänster arm som ska amputeras?. Kanske blir det så att jag sorterar bort valsedlar för vänstern, junilistan, nassepartierna, miljöpartiet, kd och sossarna för de _går_ bara inte. Då det blir det fp, m, fi eller c. sen ska jag absolut personrösta, jag kör positiv särbehandling *flin* (dvs min röst oavsett parti kommer falla på en kvinna)
Manon Lescaut (2006-09-11 18:03)
Vilka intressanta inlägg det finns här...tänkte avhålla mig, men nu delar vi på VAB, jag är hemma och barnen leker fantastiskt snäll med varandra (feberlätta). Känner mig obsolete och med oceaner av egentid...

Jag håller helt med dig. Efterlyser också en jämställdhetsdebatt och kittlas av Fi...Det är som att de flesta tror att vi har det så bra och jämställt så dte är inte nåt att kämpa för.

Hade just diskusionen om vårdnadsbidrag i dag (idag har jag haft TRE intressanta diskussioner live) men just denna skrev jag inte om på min blogg för hos mig är det lite uttjatat liksom, känner jag det som...

Det finns alltså tankar om att tex män som är egen företagare inte kan ta del av barnens liv utan då få mamman ta det mesta för företaget måste funka och det är bra för Sverige med snåföretag. Men som jag ser det...bara 17% av alla föräldraledighet tas ut av män - är 83% egna småföretagare? För mig är detta inte en ekonomisk fråga utan en jämställdhetsfråga. Jag vill att det i ett framtida samhälle ska vara accepterat att vara hemma oavsett om man är man eller kvinna.

Man gör sina val. EN del väljer att vara hemma med barn länge och går därmed back ekonomiskt, andra är hemma "bara" den tiden föräldraförsäkringen ger och sedan jobba och ja, ha råd med hus...det är val man gör beroende av personlighet. Inget är rätt eller fel utan det är _individens val_.

jag är helt emot av staten finansierade hemmafruar för jag tror att det är mest kvinnor som kommer ta ut vårdnasbidraget. Och varför ska man betala via skattsedeln att en del väljer att vara hemma med barn? För att nån har valt det?

Sedan med individuell föräldraförsäkring: jag gillar tanken men det finns problem och det är just de egna småföretagarna, hur man gör med dem. Sorgligt nog är det oftast så att om en KVINNA är egen företagare så jobbar hon i princio under f-ledigheten för att företaget inte ska gå omkull. Kämpar på. Sedan delar hon förhoppningsvis några månader med maken. Är det män som är egna småföretagare så är det oftast kvinnan som tar allt för männen är ju egan småföretagare, det går inte att vara hemma. Implicit - männens företag och tid är viktigare än kvinnans.

Ja, detta är en svår fråga. Det finns problem att lösa för det finns familjer som är utanför normen men jag gillar tanken bara man kan lösa resten...

Spridda tankar från mig....Jag som alltid varit till höger, ja, jag tvekar nu väldigt mycket pga just att jag saknar jämställdhetstanken. Kanske jag taktikröstar muttrande ändå...Eller gör nåt oväntat.


Vi finns på Instagram och Facebook

Följ oss på Instagram Följ oss på Facebook