Barnsidan - Varför har vi inte betyg eller omdömen i uppförande?
Meny

Bloggar > Barnsidan > Varför har vi inte betyg eller omdömen i uppförande?

Varför har vi inte betyg eller omdömen i uppförande?

Publicerad: 2006-09-07
På lågstadiet luftar de cyklar och lägger häftstift på frökens stol. På mellanstadiet retar de "mogna" tjejerna de tjejer som ännu inte fått bröst och mens. På högstadiet misshandlas småkillar av stora killar. Och skolan gör ingenting.

På lågstadiet luftar man varandras cyklar och lägger häftstift på frökens stol. På mellanstadiet retar de "mogna" tjejerna de tjejer som ännu inte fått bröst och mens. På högstadiet misshandlas killar i sjuan av stora killar. Vad gör lärarna*? Oftast alldeles för lite.

Och vem kan klandra dem - lärarna alltså? De har överfulla klasser. De är ansvariga för barn som borde få socialt stöd, barn med diagnoser och barn som inte pratar svenska hemma. De har dessutom händerna bakbundna. Disciplinära åtgärder som att skicka ut en elev som förstör i klassrummet och beslagta mobiltelefoner är inte alltid ok. Många barn hanterar auktoriteter ganska dåligt, förmodligen för att de inte ser pedagoger och föräldrar som auktoriteter.

Jag tror att många av skolans problem skulle lösas om man ställde högre krav på elevernas uppförande, slutade curla dem och började reagera på gränsöverträdelser. Skolbarn och -ungdomar vet innerst inne att det inte är ok att förstöra för resten av klassen. De vet att vi kräver vanligt hyfs av dem och hur man är en schysst kompis. Så varför kommer inte reaktion när de uppenbarligen beter sig illa? Varför får inte Lisas föräldrar reda på att hon och gänget mobbar? Varför vet inte Kalles föräldrar att Kalle kallar läraren för djälva subba?

Jag tycker att det vore helt på sin plats att återinföra ordningsbetyg eller åtminstone skicka hem skriftliga omdömen av elevens uppförande. Varför är någon emot det? Jag tycker det handlar om respekt, både gentemot den som drabbas men även gentemot den som uppför sig illa. Jag skulle absolut vilja veta om min lilla gullsnofsa slogs eller var uppkäftig eller om min lille gulleplutt retades och förstörde för andra. Att lära sig respekt och gott uppförande är grundförutsättning för att klara livet.

 

*de facto är det tyvärr så att vardagen i skolan sköts av lärarna, även fast eleverna ibland behöver mer stöd än bara det pedagogiska (dvs det lärarna är utbildade att ge dem). Skolan behöver fler vuxna personer och framförallt personer med specialkompetenser (t.ex för socialt och språkligt stöd). 

 


Skrivet av: Barnsidan



Lämna gärna en kommentar!

Vad tyckte du om det du läste? Det är jättekul om du vill lämna ett litet avtryck här.



(visas ej)

För att vi skall slippa få in skräpkommentarer och spam av olika slag
från 'robotar' på Internet måste du skriva in en kontrollkod nedan
« skriv talet sextiotvå med siffror i fältet här

Tidigare kommentarer/betyg
Mary Lou (2006-09-12 20:38)
Men om man inte får kräva tystnad och ordning i skolsalen och inte heller låta de som behöver det få gå undan och jobba i lugn och ro, vad ska man göra då? Jag tycker du verkar negativt inställt till alla förslag.

Dessutom har man problem med hörsel, koncentration el vad det nu är, är verkligen det rätta att låtsas om att dessa problem inte finns? Bara för att barnen vill vara precis som alla andra?

Omdömen är ju inte till för att de "snälla" barnens föräldrar ska få skryta, utan för att de andra barnens föräldrar ska få klart för sig att något behöver förbättras.

Öht förstår jag inte uppfattningen att om man får veta att man behöver jobba med något så blir man stämplad. T ex fick en del gå ifrån till en talpedagog för att tala bättre. Jag tror inte att de kände sig stämplade för livet för den skull. I stället blev de bättre av träningen.

MIn egen dotter fick extra träning i gymnastik, motoriken var inte så bra. Inte blev hon olycklig över detta "utpekande".

Sen tycker jag faktiskt att man måste skilja på en 7-åring och en 13-åring. Och beror allt på lärarnas bristande talang? Ska inte barnen lära sig ta ansvar själva någon gång?
Barnsidan (2006-09-09 18:52)
"Felet är att jag aldrig skulle kunna sätta ett skriftligt omdöme på ett beteende eleven inte själv är ansvarig till. Min yrkesprofession och människosyn säger absolut nej till det."

Men då borde ju lärare aldrig kunna sätta betyg? Alla barn formas väl efter sina föräldrars filosofi och intressen? Inte matte, för tänk om föräldrarna inte tycker matte är viktigt. Inte i hemkunskap (om man nu har det på schemat, det kanske är stenålder?) om barnet aldrig fått vara med hemma och laga mat. Inte i gympa om föräldrarna är osportiga.
A O (2006-09-09 11:06)
Du får flytta dina ungar till Stefanskolan, Mia - där kör de skriftligt omdöme på uppförande. Pratade med en före detta elev igår. Hon sa att det inte fungerade, det blev aldeles för personbundna omdömen, d.v.s. lärarna gav gott betyg till de som de gillade och dåligt till de som de inte stämde med.
Anneli Karlsson (2006-09-09 10:18)
Felet är att jag aldrig skulle kunna sätta ett skriftligt omdöme på ett beteende eleven inte själv är ansvarig till. Min yrkesprofession och människosyn säger absolut nej till det.
Barnsidan (2006-09-08 14:44)
men om omdömen/betyg av uppförande (det är ett av symptomen på den här kulturella sjukan sverige lider av) skulle kunna ge lärarna mandat att sätta tonen och få ordning på eleverna och sin egen arbetsmiljö - vad är det då för fel med det?
Anneli Karlsson (2006-09-08 14:30)
Du säger det ju, och jag försökte säga detsamma. Problemet är väldigt mycket större. Vidhåller att det i grunden inte är skolan som är problemet, utan samhällets totala flathet.
Barnsidan (2006-09-08 14:27)
Jag vet faktiskt inte om det är så enkelt som att sätta in massa mer resurser. Jo, visst barnen behöver mer vuxenkontakter, men jag tycker att skolans personal så många gånger är så flata inför det som sker. Så jag efterlyser det jag skrev i början - lite ryggrad hos lärarna. Vågar de inte ställa krav på den arbetsmiljö de jobbar i? Är de bakbundna? Varför är det ens en issue att man inte har mobilen på? Varför är det många lärare som utsätts för så mycket trakasserier att de väljer att sluta i sitt yrke (ett yrke de ofta valt för att det är ett "kall")? Hur kan elever komma så långt som till gymnasiet utan att ha fått förklarat för sig att man har pennor och sudd till lektionen?

Jag tror det beror på att skolan inte ställer några krav, varken på elever, föräldrar eller lärare. Vi behöver fler lärare som vågar säga ifrån och som har hela kollegiet bakom sig.

Det är gränslöst och allt ska vara så _roligt_ och lätt jämt? Det är när man får lagom svåra problem att lösa som man utvecklas, får självkänsla och är som allra lyckligast. Varför tillåts fler och fler välja den enklaste vägen - och komma undan med det? I vissa skolor räcker det med närvaro på lektionerna för att få G...

Det grundläggande problemet är väldigt mycket större än frågan om betyg/omdömen eller inte. Egentligen.
Anneli Karlsson (2006-09-08 13:44)
Visst, men då också högre krav på föräldrar och samhället i stort. Ett betyg, tror inte jag, löser problemet. Löser upp den elevkategori jag jobbar med, elever som betett sig precis som Mia beskriver. Dessa elever har i många fall, oerhört svaga föräldrar, ofta ensamstående, ofta med tragiska sociala bakgrunder. Dessa elever hade inte mått bättre eller betett sig bättre med ett betyg/omdöme. Däremot om fler människor befunnit sig i skolan och blivit signifikanta för dessa elever, då hade i alla fall chansen varit större. Samhället i stort måste återta det gemensamma ansvaret för våra barn, det är inget skolansvar som ska pågå mellan 08.00 och 15.30. Ve den som idag försöker markera att ett barn beter sig illa ute i samhället, så länge du inte är dess förälder förstås. Mina elever efterfrågar betyg, och hävdar att det nog hade gått bättre för dom då. Men, dessa trasiga elever söker ständigt orsak till att de misslyckats. Mer resurser! Fler modiga och ansvartagande vuxna i vardagen! Och en önskan om att fler familjer får möjlighet att leva harmoniska liv, utan ekonomiska problem, droger och tragiska skilsmässor och dödsfall. Därefter kan jag nog tänka mig betyg.
Barnsidan (2006-09-08 13:20)
vem är stortrumpeten?
susanne (2006-09-08 11:48)
Helt OK in med uppförande i betyget ! Varför inte ? !
Fick spader efter jag läste våran morrgon tidning där stod det om valet och vad olika partier tyckte om saker....... Där var det ett förslag att ELEVERNA SAK BETYG SÄTTA LÄRARNA !!!!!!!!!! VAD !!!!
Nää någon sans får det vara.
Barnsidan (2006-09-08 10:59)
jag tycker det är hårklyveri att hänga upp sig på ett ORD. utvärdering, omdöme, betyg eller diagnos... huvudsaken är väl att man får igång dels ett tänk kring vilka gränser som gäller och men också hur gränserna ska följas upp så att man får ett kvitto på läget.
A O (2006-09-08 10:17)
Tova, vad intressant!

Med exsärbons unge handlar det nog mer om att de inte vill lägga ned tid - och att föräldrarna inte vill heller vill/vet hur de ska hjälpa till. Ungen verkar få mindre läxor än resten av klassen. Fast jag har ju inte varit på något möte själv, så jag kanske är helt desinformerad:)

Varför är det fel att gå om klasser? Jag tycker i.o.f.s. att det ska handla mer om känslomässig mognad om man ska gå om, men jag har aldrig sett det som ett dåligt alternativ.
Barnsidan (2006-09-08 09:55)
Till Tova
Du skrev "MEN, jag vill ha en skola där alla får plats." Som jag ser det så kommer barn som är "snälla och lydiga" inte få plats. Deras "bra" beteende straffar dem genom att de får mindre uppmärksamhet och färre möjligheter att odla sina egna intressen och främja sin utveckling. Ska jag nöja mig med att de klarar sig när jag vet att de skulle kunna blomma ut än mer under rätt förutsättningar? Innebär "alla ska med" att man väljer den lägsta gemensamma nivån?

Debatten har utvidgats (och kanske var mitt inlägg väldigt svepande och generellt om skolans tillstånd), men självklart förstår jag också att alla skolans problem inte löses med hjälp av betyg eller omdömen av uppförande. Men den respekt som alla barn och alla lärare i skolan förtjänar skulle kanske kunna återupprättas? kanske kan uppförandeomdömen ge lärarna och föräldrarna de de verktyg och kommunikationsvägar som de så desperat behöver.

Jag vägrar att se ett omdöme som ett straff. För att låta som en folkpartist (jag bjuder på det *haha*) så tycker jag att ställa krav är att bry sig.

Nu ska jag skriva om något helt annat som jag hoppas engagerar er lika mycket :) vart tog jämställheten och våra visionära politiker i vägen?
A O (2006-09-08 08:16)
För det första - jag skulle inte ha något emot att lärare fick högre löner och att det satsas mer pengar på skolan, men jag tror att skolan är precis som all annan uppfostran.

Man behöver bara vara riktigt hård ifall man har gjort riktigt fel innan. T.ex. skulle jag aldrig utsätta mina barn för Nannyjourens strafflösningar även om jag ser att de fungerar när det redan gått åt pepparn. Man behöver inte markera så hårt om det redan finns en ömsesidig respekt.

Nu har jag inte läst om just Lorraine Monroe men jag har läst mycket annat om amerikanska "hjälte-lärare" (kanske även Lorraine, men jag är så dålig på namn). Jag tror mer på bra lärares personlighet som förändringsfaktor än straff och hårda tag och att det finns en tydlighet. Att barn och föräldrar vet vad som förväntas. Jag tror också mer på att man jobbar på vad man ska göra än vad som man inte ska göra - positiva förebilder helt enkelt.

Jag kan däremot få sammanbrott på exsärbons unges skola där lärarna vägrar erkänna att ungen kommer att få problem förr eller senare när hon redan i fyran ligger ett och ett halvt år efter i matten - "nej hon är för bra för specialundervisningen och hon måste få ta det i sin egen takt" - det där kanske är sant men man kan ju upplysa föräldrarna om att den egna takten kommer att resultera i att hon får gå om ett år eller att hon inte går ut grundskolan med godkänt i matten - man kan inte prata om konsekvenserna på den skolan och DET tycker jag är fel. Så mer tydlighet kan jag gå med på men inte att det ska vara strängare.
Mary Lou (2006-09-08 01:18)
Tova, jag har sett att mycket i skolan är bättre än på min tid. Men måste man för den skull acceptera allt? Undersökningar har visat att svenska skolbarn är bäst på dålig disciplin, dvs störande beteende i klassrummet, sen ankomst etc.

Jag tycker inte det är acceptabelt att prata i telefon på lektionerna, det är störande. Jag tycker inte ens det är acceptabelt att sms:a och spela spel på mobilerna, det är inte det man ska ägna lektionerna åt. Jag tycker det är självklart att lärarna ska ha rätt att beslagta mobilerna under lektionerna.

Och barn med problem mår väl bara bra att få sitta i fred och jobba avskilt? Kanske just de lider mest av kaos och oväsen.

Och inte tror jag att alla barn som bråkar och stör har problem och diagnoser. De gör det för att de kan göra det och för att det blivit en dålig vana.

I kvällens partiutfrågning sade fps Lars Lejonborg att ett omdöme till föräldrarna skulle vara "tillfredsställande" resp "ännu inte uppnått målet". Detta omdöme behöver inte stå i betyget. Alltså en information till föräldrarna. Jag förstår inte vad som är så hemskt med det.

Det fungerar säkert bra i din skola, men hur vet du att det gör det i alla? Fler våld mot lärare anmäls och många lärare blir säkert utbrända och måste sluta.
Mary Lou (2006-09-08 00:56)
A O: Bristen på invandrarbarn är bara en delförklaring till att skolan är bättre i Finland. Andra orsaker är som sagt att lärarna respekteras mer, av barnen, av föräldrarna och inte minst av politikerna. Det är så typiskt tycker jag att vi ska vara oss själva nog i Sverige och inte tycka oss behöva lära av andra. För i Sverige är vi modernast och vet bäst. Och vad säger du om Lorraine Monroe och hennes resultat i skolor i "värsta gettot"? Hennes metoder bestod bl a i tuffa krav och extra aktiviteter i skolan på kvällarna, t ex läxläsning.
Barnsidan (2006-09-07 23:58)
jag hoppas verkligen att du har rätt och att jag och alla de jag pratat med bara har haft otur. kanske är jag en skitjobbig förälder som förväntar mig för mycket? för att vill att just mitt barn ska synas OCKSÅ? kanske är jag jobbig när jag anser att mitt barns utveckling hämmas av de som förstör?

Jag tycker att du tänker fel när du ser extrahjälp till "problembarn" som något stigmatiserande - det behöver dessutom inte vara så att man sitter i ett särskilt rum. hur kan det någonsin vara dåligt att hjälpa någon att hänga med? Jag skulle verkligen vilja veta om mitt barn hade svårigheter på nåt sätt, då har man ju en chans att rätta till det eller be om extrahjälp!

Visst är vi överens om att det är viktigt att barnen lär sig hur man uppför sig för att funka i ett samhälle? Vem ska sätta upp gränserna för vad som är ok och inte och hur ska gränserna efterlevas? Jag ser omdömena som ett sätt att hjälpa barn som hamnat lite utanför det som är ok, så att man kan få till stånd ett samarbete med föräldrarna. Jag förstår inte det hemska i det.

Omdömena ska sättas efter en ålderanpassade kriterier som man kommit överens om gemensamt, jag har inga patent på vilka kriterier som ska ingå. men "att vara artig" kan väl inte vara så svårt att se som självklart? jag förutsätter att ingen är direkt ohövlig mot mig även om de mår kasst just den dagen. är det ok att chefen gapar och skriker på dig för att han/hon har haft en stressig morgon?

Jag tror dina barn längtar till skolan (och det gör min med!) för att det är en stimulerande miljö, och det kan den bara vara om man behandlas med respekt. Skolan är skitbra på många många sätt. Men kass på att ställa krav.
Barnsidan (2006-09-07 22:13)
jag vet inte ja, de exempel jag har är från lärare, äldre elever och många förtvivlade föräldrar som undrar vad som hänt med dagens skola. jag säger inte att det var bättre förr, men man hade ju hoppats att man byggde vidare på den skola i världsklass vi hade istället för att demontera den... och många vill inte jobba i skolan, kanske för att de saknar medel att påverka och göra sitt jobb?

barn som "har diagnoser" borde inte de ha rätt till särskilt stöd? varför ska de som anpassar sig tvingas visa så mycket respekt för de som inte passar in, när det förminskar deras livschanser och hämmar deras utveckling? det tycker inte jag är så respektfullt åt andra hållet.

jag tycker inte att högre krav på uppförande och studieinställning kan kallas pekpinnar eller att "yla efter ordning". och är det en skola utan krav, läxor och betyg vi ska ha... så undrar jag verkligen hur väl den skolan förbereder eleverna för den hårda verklighet som kommer sen? det kommer ju bli världens chock att man *hemska tanke* blir bedömd efter sin förmåga! och vad händer med Sverige om fler lärare flyr skolorna? vad händer med vår internationella konkurrensförmåga om andelen elever som inte klarar sig ökar och ökar som det gjort de senaste åren?

Och om nån undrar vad jag menar med betyg i uppförande så menar jag ett modernt betyg med flera olika bedömningskriteria (som man gemensamt satt upp som "värdegrund". det kanske kan vara "är en bra kompis", "är artig och vänlig", "lyssnar på pedagogen och gör sitt bästa", "kommer i tid", "är förberedd", "är närvarande") som inte behöver hänga ihop med termins- eller avgångsbetygen men som ändå ger eleven och föräldrarna en fingervisning av hur eleven uppför sig i skolan. Är det så himla hemskt?
Barnsidan (2006-09-07 21:22)
Tova, om du nu dissar omdömen o betyg av uppförandet som metod att ge lärarna mer auktoritet - vad ska man göra istället? friends osv funkar säkert jättebra (vi har det på skolan) och man måste involvera föräldrarna... men grundproblemet är ändå att eleverna i vissa fall har tagit över och förstör för andra. Ingen har stoppat utvecklingen i tid. Jag tycker det är oacceptabelt att ingen kan/får/vågar reagera. Det kanske inte handlar om trakaserier och mobbing, små irritationsmoment kan också förstöra. Senast idag hörde jag om gymnasieelever där "nån" alltid glömmer pennor/böcker, svarar i mobiltelefon eller snackar med bänkgrannen under lektioner, kommer försent. Småsaker - visst... men de förstör för de andra. Skolan är en arbetsplats ingen lekplats. Det _borde_ man väl fått reda på under de föregående nio åren...

Tonen, inriktningen och framförallt nivån måste läroplan och pedagoger sätta. Sen kan vissa saker vara förhandlingsbara. T.ex vad det ska vara för färg på bibliotekskorten, vilka dagar vilka grupper har tillgång till fotbollsplanen, vad man ska ha som nästa tema osv.

Sen det där argumentet att det är många föräldrar som curlar. Vad är det för argument? Bara för att föräldrar curlar så måste lärarna fortsätta med det? desto större anledning att sluta med daltandet, för i skolan börjar allvaret (vissa barn i 6årsgruppen kan inte ens plocka undan efter sig och säga tack för maten, än mindre hänga upp leriga galonisar och vänta på sin tur). Har inte föräldrarna lyckats måste väl pedagogerna i de fallen ha mandat att kräva förändring?

Sen kanske det är tufft att ta en fight med en curlande mamma eller pappa som inte kan se sitt barn som en bråkstake, men ska man ge upp därför? I det läget borde väl ett mått på hur väl eleven uppför sig vara absolut nödvändigt och förenklande?

Jag tycker det är hemskt att se att 6 och 7åriga barn sitter och spelar gameboy på rasterna. dels är det prylar som kostar flera tusenlappar (hur vågar de ta sånt till skolan!?), och samtidigt... undrar man ju varför de väljer (eller "väljer"?) att skärma av sig så när de har en spännande skolgård, bra fritidspedagoger och massa nya kompisar att lära känna. Ingen gör nåt och det är sad, sad, sad att se när början av terminen borde handla om att få ihop gruppen och ha roligt tillsammans.
A O (2006-09-07 20:29)
Fast min personliga åsikt om finland är att det finns ett stort samband mellan oviljan att ta emot invandrare och elevernas språkliga kunskaper. Det är inte så himla svårt att vara bäst i hemspråk i europa när man tar emot procentuellt minst asylsökande och invandrare. Det vill jag inte lära av.
Mary Lou (2006-09-07 18:56)
Vi borde kanske lära av Finland? Där har lärarna högre status. Eleverna trivs inte så bra som eleverna i Sverige, men de lär sig mer.

Och jag tycker givetvis att det är oacceptabelt med mobbning, vandalisering och att störa lektionerna.

Visst ska man meddela föräldrarna, men tänk om föräldrarna är problemet? Om de aldrig kräver något av sina barn och blir ovettiga om skolan gör det?

Just när det gäller mobbning har jag läst att det finns effektiva program, men skolorna vill inte lära av andra, var och en kör sitt eget race.

Visst blir man betygsatt i arbetslivet. Fast det heter inte betyg, det heter "individuell lönesättning". Två som arbetar med samma arbete, har samma utbildning och har lika lång erfarenhet kan ändå ha helt olika lön. Antingen därför att den ena är duktigare att jobba el för att den ena är duktigare att ta chefen.

Och jag brukar inte höra något om att vi alla ska ha samma lön för att de som här lägst lön annars känner sig nedtryckta och mindre värda.

Redan i skolan blir barnen också "betygsatt" av de andra barnen. Cool, häftig, nördig, tråkig etc.

Håller med om det vore jättebra med läxläsningshjälp i skolan. Om man avskaffade läxorna totalt, skulle iaf eleverna med motiverade föräldrar läsa med dem hemma, t ex inför prov. Det är svårt att hindra att barnen påverkas av sina föräldrar. Men ju mer kravfylld skola, desto bättre (tänker på Lorraine Monroe i USA).
A O (2006-09-07 16:00)
Jag upplever inte de problemen du talar om, mobbing förekommer i.o.f.s. i lillkillens klass, men det talas öppet om det på klassmötena och det finns hela tiden handlingsplaner och uppföljning. Sånt som du beskriver förekommer inte, gameboys får bara tas med på leksaksdagar, fritidslärarna säger till ungar som förstör o.s.v..

Men det kan ju handla om att jag är bortskämd... Skolorna i Stockholms innerstad har kanske ett annat klimat än förortsskolorna, vad vet jag.

Jag tror dock när det gäller mobbing att beteendet har mycket med föräldrarna att göra, så jag vet inte hur mycket det hjälper att man pratar med föräldrar till barn som mobbar. I min erfarenhet måste skolan sätta gränserna trots att föräldrarna avskyr skolan för det... Att vara elak och skylla allt på andra verkar gå i arv...
Barnsidan (2006-09-07 15:46)
Jag tror inte min reaktion enbart härrör till mina barns skola eller det bemötande min dotter fått. Det är ungefär samma personaltäthet som på förskolan och min unge klagar inte. Hon är så nöjd så, hon varken gynnas eller missgynnas av att det är som det är - men det finns så många barn som skulle behöva en puff i rätt riktning. (varför får barnen sitta med gameboys när det är rast, varför säger ingen till 7åringen som står och sparkar på cyklarna, varför tar man inte bort pinnar när barnen gång efter gång gör illa varandra med dem?).

Så det handlar inte så mycket om att dotterns möte med skolan varit brutalt. Däremot får brev och hör föräldrar klaga över sina barns skolor, hur lärare ser mellan fingrarna när barn mobbas, hur barn kan få terrorisera en hel skola utan att nåt görs, hur föräldrar måste ta kontakt med andra föräldrar för att få till stånd lösningar.

Vi curlar barnen in absurdum, vi måste sluta med det och visa dem vägen till ett acceptabelt sätt att vara mot andra. Om man gör gör en avstämning gentemot värdegrunden (som man komit fram till gemensamt) med hjälp av sifferbetyg eller skriftliga omdömen - det spelar mig mindre roll. Det viktiga är att dåligt beteende måste få någon slags reaktion och föräldrarna ska bli varse om det finns problem - det är väl inom familjen som man ofta har störst möjlighet att göra någonting åt det?

Sen kom vi in lite på hur kravlösheten påverkar andra saker, läxor och självdisciplin.
A O (2006-09-07 14:16)
Hej Mia - det låter som om du fått ett brutalt intryck av barnens skola! Hoppas det är bättre än vad du känner just nu...

I alla fall, tänkte bara säga det att jag fick en stor chock när lillkillen började skolan för att dagis kändes så mycket mer kontrollerat. Det var ju en jätteskillnad ifrån att gå ifrån en lärare på 4 barn till en lärare på 25... men jag måste säga att en av de saker som har hänt är att ungen har växt och att det inte alls känns så hemskt längre. Men som förälder var omställningen jobbig eftersom jag kände att jag tappade i kontroll...

Jag upplever inte att skolan per se har dåliga möjligheter att stävja elevernas beteende och att eleverna har för mycket makt. Däremot tror jag att det skiftar ifrån skola till skola hur man väljer att hantera vardagen.

Lillkillens klass var förresten totalt kaos när de hade en lärare som benhårt körde med straff, ibland satt halva klassen utanför klassrummet och blev straffade med att inte få hänga med på utflykter - nu har de nästan inga straff, läraren är bestämd men mycket snäll, och barnen är mycket lugnare och sköter sig otroligt bra. Det handlar inte alltid om hur hårda straff man kan dela ut...
Barnsidan (2006-09-07 12:03)
Skolan är kravlös, för att lärarnas auktoritet har tagits ifrån dem (jag skrev aldrig att de tappat sin ryggrad, den har berövats dem) och för att innehållet styrs mer av vad eleverna har lust med än vad de behöver (ok jag hårddrar det).

Självklart får man inte betyg på en arbetsplats, men kom inte och säg att det inte sker en sortering efter alla möjliga olika kriterier (bland annat uppförande...)

Jag frågar dig igen - är det "överlägset" att ställa krav? Är det fel av mig att tycka att lärarna ska värna om mitt och ditt barns trygghet, trivsel och rätt till kunskap? Hur ska man kunna få ett gott studieklimat om några är rädda för mobbing, några kastar sudd på fröken och några inte är tysta på lektionerna?

Vilka verktyg man använder för att mäta/bedöma detta är en annan fråga, om det är sifferbetyg eller omdömen spelar mig mindre roll. Men dåligt uppförande måste få en reaktion - så är det i väldigt få skolor.

AO: ett skriftligt omdöme eller betyg ska givetvis gälla hela ens uppförande i skolan. Inte bara lektionstid...
A O (2006-09-07 10:43)
Lite blandat... I lillkillens skola är fritids och skola integrerade vilket är ett klart lyft för anti-mobbingen. Man kör t.o.m. utvecklingssamtal med lärare och fritidspedagog tillsammans för att man som förälder och barn ska få en helhetsbild av hela barnets utveckling. Antimobbingteamet är mycket aktivt och kreddas regelbundet på avslutningar o.s.v.. Jag tror mer på den typen av arbete än betyg i uppförande.

När det fanns uppförandebetyg så kunde man ju samtidigt ha bra uppförande-betyg och mobba kamraterna, det var bara interaktionen i klassrummet, med läraren, som mättes. Får man ge betyg på raster?

Vad det gäller läxor så tror jag på läxor, men samtidigt ser jag hur barnen med föräldrar som inte hinner/orkar/är analfabeter hamnar på efterkälken. Måste faktiskt slå ett slag för min ex som körde läxläsning med de elever som ville när skoldagarna tog slut (när han satt och planerade var de ungar som ville kvar och fick hjälp). Jag tycker att alla skolor skulle tvingas ha läxhjälp till de som vill/behöver.

Betyg är konstigt. Men jag vet inte vad det finns för andra sätt att få till utsållningsprocessen till högre utbildningar. Har du något bra förslag Tova? Man skulle ju kunna köra nischade högskoleprov, men då blir ju allt så avhängigt hur man hanterar stress en viss dag i sitt liv, inte ens totala kunskap.
Barnsidan (2006-09-07 10:22)
oh, my god! ska barn inte ens ha läxor längre? vad är det för fel att ställa krav? hur länge ska man hålla på och dalta med barnen? Efter skolan väntar en hård verklighet, ännu hårdare för de som år efter år hamnar mer och mer efter (på alla plan). Det är inte elitistiskt eller överlägset (som du skrev) att se till att lärarnas auktoritet stärks. Det är att måna om att barnens chanser i livet ökar, och det krävs ganska mycket för att leva ett fritt liv.

Du får läsa mitt inlägg som du vill, men utgångspunkten är att högre krav (på både uppförande, moral och kunskaper) är bra för individerna. Att ta ansvar för sitt liv, lära sig självdisciplin är att öka livschanserna.
Barnsidan (2006-09-07 09:29)
det "lustiga" är att skolan ligger bra till i olika rapporter och utvärderingar som görs, så jag antar att det är på den här sorgliga nivån som den svenska skolan är idag...? Det är skrämmande slappt och kravlöst.

Jag tror att lärarna har berövats sin ryggrad, de har inte auktoritet och får skäll när de ställer krav på hyfs och moral.

Jag tror kanske betyg i ordning och uppförande (mätt mot ngn slags värdegrund som man kommit överens om) kan vara ett hjälpmedel att ställa de krav som skolan så väl behöver ställa?
Barnsidan (2006-09-07 09:04)
Men Tova, håller du inte med om att hur man uppför sig (med allt från "oskyldiga" busstreck till mobbing och misshandel) påverkar hur man blir sedd resten av livet? Den "sortering" du pratar om kommer ju ske senare i livet, om inte förr. Borde inte skolan ta mer ansvar för att se till att eleverna får en schysst värdegrund, inte är så himla luststyrda (skolan måste vara _kul_, man _måste_ få ha gameboys med sig) och förutsätter att nån annan ska "fixa".

Fatta, mitt barn har gått i skolan mindre än en månad och det jag hört och sett är så skrämmande SLAPPT och lealöst att jag baxnar. Det är inte mer resurser som krävs, det behövs lite ryggrad. Eleverna ska inte sätta tonen i klassrummet, det ska läroplan och pedagoger göra.


Vi finns på Instagram och Facebook

Följ oss på Instagram Följ oss på Facebook