Såg ni mig igår då? Vavava?
SVT ringde mig för snart två veckor sen och ville veta om jag kunde ställa upp som publikfrågare i partiledarutfrågningen. Jag fick panik först och sa att jag kunde hjälpa dem att skriva frågorna, men att jag var tveksam över att ställa upp. Men till sist tog jag mig mod till mig och tackade ja. Igår, när Fredrik Reinfeldt skulle frågas ut var det dags för mitt första tv-framträdande (nåja, andra om man räknar den där gången kameran svepte över publiken i En kväll med Luuk). Klockan kvart över fem åkte jag iväg. Barnen vinkade och var märkligt förtjusta över tanken på att se ett riktigt tråkigt vuxenprogram.
SVT är en gigantisk byggnad, men efter några trappor upp, en ljusgård och några trappor ner satt jag utanför studio2. Programledarna Mats Knutsson och Marianne Rundström kom och hälsade och drog några anekdoter för att ta udden av den värsta nervositeten. Vi fick gå in i studion och sätta oss på våra platser och prova att ställa frågan i mikrofonen. Trots att jag övat på frågan otaliga gånger var fusklappen en skön trygghet.
Jag blev sminkad och tillfixad i håret. Mycket proffsigt och snyggt blev det, även om de mörka ringarna under ögonen är ett omöjligt uppdrag i mitt fall. Vi gick ut och kunde ta för oss av mackor, kaffe och frukt. Jag kunde inte äta nåt. Fjärilarna i magen tog all plats. Gick in på toa och övade frågan några gånger till. Skulle jag säga "osäker", "orolig" eller "frågande"?
Fredrik med stab kom. Jag tyckte han såg väldigt spänd och fokuserad ut. Eller egentligen såg han nog ut som han hade gravt tunnelseende och svårt att läsa av omgivningen. En kvart före direktsändningen gick vi in. Jag blev ledd fram till min plats, fick vatten serverat och försäkringar om att det skulle gå bra. Innan hade de varnat oss för att publiken skulle försöka pressa oss på frågorna. De övriga i publiken får partiet själva bjuda in.
Min fråga skulle komma efter ungefär 30 minuter. När det började närma sig steg nervositeten, hjärtat dunkade högt i mina öron. Jag hörde Mariannes fråga som skulle vara ingången för mig. Ljuset kom på och jag ställde min fråga - rätt bra till och med. Även om jag råkade säga "moderaterna eller nåt annat blått" istället för "borgerligt" och stunsen i slutfrågan inte riktigt fanns där. Jag lyssnade på svaret (som avbröts lite abrupt) men sen satt jag som med vadd i öronen resten av sändningen. Jag tror inte jag hörde nåt alls efter min del var avklarad. Klockan blev 21, programmet tog slut och fotografer och blommor vällde fram.
Efter programmet kom Fredrik ut och tackade för min och de två andra frågeställarnas medverkan. Jag var tvungen att få svar på en fråga till - om vårdnadsbidraget. Jag fick höra att vårdnadsbidraget inte alla ska ses som ett bakåtsteg för jämställdheten eller binda kvinnorna än mer till barnen och hemmet. Jag kan inte säga att jag blev imponerad av varken det svaret eller det jag fick i direktsändningen, men nånstans där i de där omtalat innerliga bruna ögonen tändes något som kändes intresserat. Kanske tyckte han det var skönt att prata om nåt annat än jobben och a-kassan? Jag hoppas det, för jämställdheten har verkligen kommit på skam i den här valrörelsen.
Frågan då? undrar ni kanske. Ja, enligt min fusklapp löd den så här
"Jag brukar rösta borgerligt, men i år känns det osäkert på grund av hur ni och alliansen ser på jämställdhetsfrågorna. Ni säger att ni vill jobba för jämställdhet, ändå vill ni ta bort pappamånader och införa vårdnadsbidrag. Förslag som jag snarare tror motverkar jämställdhet. Hur ska moderaterna öka jämställdheten i Sverige?"
Här kan du läsa mer om programmet och även se det i webb-tv
