Jag har alltid betraktat mig som en ganska cool mamma. Någon skulle säkert säga på gränsen till dumdristig. Jag har låtit barnen vara vakna på helgmorgnar när jag ligger och sover. De har kunnat gå ut på gatan (ja, de kan låsa upp ytterdörren), stoppa fingrar i stickkontakter, sätta äppelbitar i halsen, slå ihjäl varandra och alla möjliga farliga saker. Vi har inget spisskydd hemma, grinden vid trappen försvann rätt fort och ibland åker de faktiskt snowracer utan hjälm (när den ligger kvarglömd på dagis). Spärrar till fönstren...? Nej det har vi inte ens tänkt på.
Det finns andra saker jag oroar mig mer för - att åka bil till exempel. Det finns ju så många puckon därute. Gamla och starrögda som vägrar inse att de inte är lämpliga bilförare, tokfulla lastbilschaufförer, föräldrar som ägnar mer uppmärksamhet till barnen därbak än till bilkörningen, hastighetsknarkande budbildförare. Och så vidare.
Men den där skräcken går att hålla i schack. Statistiken ser ju lite bättre ut om man har schyssta däck, bra bilbarnstol, håller avståndet osv. Värre är det med sjukdomar.
Att själv drabbas av cancernoja (de flesta konstiga symptom kan ju vara cancer!) är en sak. Sömnlösa nätter, ångest, rastlöshet och så kan man inte låta bli att googla lite. Bara för att oroa sig ännu mer och må ännu sämre. Jag har nog (i tanken) haft alla möjliga obotliga saker; aids, hjärntumör, bröstcancer, MS, malignt melanon, hjärnblödning, ALS, äggstockscancer... Men att tänka sig att ens lilla barn skulle drabbas av leukemi eller hjärntumör. Nej, det gör så ont att tänka på att det bara blir svart.
En annan sak jag är nojig över är att mina barn ska bli utfrysta och mobbade. De är ju mina fina ungar och jag vet hur råa barn kan vara mot varandra. De kanske blir den där lilla människan som efter år av utfrysning och mobbing ingen ser eller bryr sig om. Eller tänk - ännu värre. De kanske blir den som mobbar, är taskig och fryser ut folk?
Sen kan man ju noja sig över att man inte vill föra sina egna fobier och nojor vidare till sina barn. I vissa fall kan de ju vara rätt begränsande...
Vad är du mest nojig över?
