Barnsidan - Jag är en sån där mamma
Meny

Bloggar > Barnsidan > Jag är en sån där mamma

Jag är en sån där mamma

Publicerad: 2005-11-14
Ni vet en sån där som man tror att man aldrig ska bli själv.

Jag och barnen åkte till leksaksaffären för att sätta sprätt på lite pengar från spargrisen. Vi snurrade runt i affären bra länge. Storasyster visste direkt - en barbie med rosa hår och grönmålade ben. Osedvanligt kort tyllkjol också. Jag gissar att vingarna därbak betyder att hon är en älva. Sonen var inte lika snabb. Till slut blev det i alla fall en stor brandbil med illtjut (varför ser jag aldrig de där knapparna som drar igång illtjuten?).

De fick betala själva med sina pengar och sen skulle vi bara in i affären bredvid. Trodde jag ja...

Lillebroren var borta! Från kassan till utgången på affären kom han bort. Vid en promenad på 3 meter försvann han från jordens yta. Jag posterade storasyster utanför och gick in igen. Ingen son syntes och inga desperata rop efter mamma hördes. Men jag var lugn, hur långt kan han ha hunnit liksom?

Gick ett varv till utanför affären. Kollade alla små människor som fascinerat såg på hur ballongfigurer skapades av en uppgiven man i clowndräkt. Ingen liten lillebror i blå jacka. Han kan nog ha hunnit ganska långt nu. Sprang mot närmaste utgång. Såg syner där han klättrade in under en stillastående buss, sprang ut i gatan efter ett brunt löv, eller blev bjuden på godis av nån ful gubbe.

Gick tillbaka och in i affären igen. Kollade tv-spelet han velat kolla på när vi kom dit. Kollade brandbilarna igen. Han var inte bland småponnysarna heller. Lätt panik, kallsvettig. Shit!

När jag kom ut stod stora systern utanför och log. "De har ropat efter Felix mamma i högtalarna".


Skrivet av: Barnsidan



Lämna gärna en kommentar!

Vad tyckte du om det du läste? Det är jättekul om du vill lämna ett litet avtryck här.



(visas ej)

För att vi skall slippa få in skräpkommentarer och spam av olika slag
från 'robotar' på Internet måste du skriva in en kontrollkod nedan
« skriv talet fyrtiotre med siffror i fältet här

Tidigare kommentarer/betyg
Barnsidan (2005-11-14 23:13)
Tova: haha. Hoppas det blev bättre med kaffe.

Till saken hör att jag för ca 2 år var i samma köpcentrum med en väninna när det efter samma barns föräldrar ropades både 3 och 4 gånger. Det kändes sorgligt. Inte nog med att de inte verkade höra utan att de inte verkade ha saknat sitt barn, för mellan varje efterlysning gick det säkert 5 minuter!
Åsa Norlander (2005-11-14 16:14)
Huga! Ett scenario som man helst vill vara utan, men som jag tror drabbar de flesta nån gång.
Det som jag inte fattar är hur de (barnen alltså) kan matrialiseras från omgivningen utan man har en aning. En eloge till Filippa som stod kvar tills du kom tillbaka trots att hon hörde att de ropade efter dig!


Vi finns på Instagram och Facebook

Följ oss på Instagram Följ oss på Facebook