Jag var en snabb sväng till hufvudstaden den här helgen och tillbringade alltså sammanlagt 7 timmar på buss och tunnelbana för att ta mig mellan mitt hem och dotterns. Mycket tid att tänka trots att jag hade tonåringen med mig på ditresan :) På vägen ner satt och och tittade på den vårliga naturen och njöt av det gröna. Hur kan man längta så mycket just efter grönt som jag ör varje år på våren? Det skira ljusgröna i björkarna fär mig att må bra, känna lugn...
Tänkte också på hur svårt vuxna människor omkring oss har att låta bli att stirra på det som är annorlunda. Dotter var på sprudlande humör och hade en ytterst lekfull frisyr den dagen tillsammans med punkiga kläder och vuxna passagerare i alla åldrar som samtliga troligen skulle beteckna sig själva som väluppfodtrade kunde inte låta bli att stirra samt kommentera bakom hennes rygg. Voffor gör di på detta vise?
När vi kom till Stockholm skulle vi ta röda linjen för att ta oss till Äldre dotters hem. Ner i tunnelbanan alltså... Väldigt många springer som dårar.. Rakt på bara utan att fundera över att de puttas och knuffas trots att en ann stryker längs väggen så gott det går. Och på lördagen som väl är en ledig dag även för de flesta stockholmare så springer de ändå som om de var jagade av fan själv. Trots att tågen går var tionde minut... Voffor gör di på detta vise?
För att inte tala om när vi flanerade på Västerlånggatan och jag stannade för att fota... Det är en turistfälla för helsicke... Där får man strosa och stanna, det är liksom meningen. Bråttomfolk kan väl ta en gata där inte turistflödet är så stort. Voffor gör di på detta vise?
Stockholm är för övrigt bedövande vackert i vårskrud och lördagen bjöd på strålande väder...
Hemresan var lång och trist för då åkte jag ensam eftersom Dotter reste vidare till Nyköping och pojkvännen. Det fick mig att börja fundera på folks resvanor och hur ensamma personer, emellanåt jag själv också, beter sig när de äntar en buss eller ett tåg. Så länge det finns lediga säten så sätter man sig där. Helst längst ut också så att folk måste be om att få sitta när det inte finns fler lediga säten. Och så att de som är i sällskap inte har en chans att få sitta tillsammans... Voffor gör di på detta vise?
Sen somnade jag och hann inte fundera mer förrän jag var hemma i Sandviken. Mannen hämtade mig och vi for direkt till Sibylla för att köpa vår sena middag i deras Drive-In. Det var alldeles för mycket inlagd gurka i min hamburgare... Vofför gör di på detta vise? :D