Barnsidan - Monsterungar
Meny

Bloggar > Barnsidan > Monsterungar

Monsterungar

Publicerad: 2005-05-02
...mina och de på TV
Mina ungar är inga änglar, varken till utseende eller sätt. När andra små guldlockiga sitter i sina finkläder och äter så fint de kan har mina redan slitit av sig alla obekväma kläder och håret är ett enda vilt trassel. Även om man ber dem tvätta bort ketchupkladdet runt munnen så misslyckas de totalt och kommer ut hel insmetade med tvål istället. Kläderna är smutsiga några minuter efter de kommit ur tvättmaskinen. Tur att dottern växt ifrån den värsta prinsessåldern och kan tänka sig att ha jeans på sig för glittriga strumpbyxor går fort sönder om man försöker åka kana på en bergsknalle.

Ibland tycker jag det är jobbigt att ha så här yviga barn, som låter och tar plats. Restaurangbesök är ju bara att glömma och även de mer formella familjemiddagarna blir lätt kaosiga för folk förväntar sig att ungar ska vara dresserade små änglar som är tysta hela tiden och dessutom sitter sitter kvar vid matbordet till alla ätit klart. De kan lätt spoliera en romantisk bild jag målat upp av mig själv och ungarna på stormarkanden. Istället för att under glada tillrop kryssa mellan hyllorna av delikatesser, kulinariska läckerheter, kravodlade ägg och de glättigaste tidningarna får jag oftast förlika mig med att panikhandla 2 liter mjölk innan barnen river stället och skämmer ut även kommande generationer. Och så vidare.

Och jag tillstår att de är väldigt intensiva, de kör på fullt ös hela dagarna igenom. Upp och ner för bergen. Gegga med geggamoja och plurra med gummistövlarna i strandkanten. Springa tafatt, leka kurragömma och björnen sover - helst allt på en gång. Kissnödiga, hungriga, törstiga - NU. Kan knappt vänta på att få på stövlarna innan de vill iväg - ut och vidare. Hela tiden och överallt och senast i ett äppelträd.

"Helg" för vår familj betyder knappast att man tar det lugnt och bara softar. En helg med oss kan vara en ganska bra grundträning för att komma med i nåt triatlon tror jag. :)

Ganska ofta känner jag igen mig/oss när jag läser om eller ser andras monsterungar på TV. Samtidigt blir jag lite rädd, så jag kollar inte, läser inte. Tänk om vi också skulle behöva en supernanny? Har vi låtit barnen springa amok med vårt goda minne? Är vi för mycket kompisar och har svårt att säga nej och sätta gränser? Curlar vi?

Nej, jag tror inte det. Jag har läst på och vet vad curling betyder. Dessutom är jag nog för lat att fixa saker till andra som de lika gärna skulle kunna göra själva. Men helt säker är jag dock inte... Hursomhelst behåller jag hellre mina ungar som de är än att blotta och förnedra dem för en TV-publik. Tänk hur kränkande det måste vara att framställas som ett oregerligt monster i TV, som bara bråkar, kissar på sig, kastar mat, inte sover, svär och kräver utan att ge något tillbaka. Kanske inte kränkande när man är 3-4 år, men vad händer om 10 år? "Känd från TV" är nog inte en alltför smickrande paroll.

Skrivet av: Barnsidan



Lämna gärna en kommentar!

Vad tyckte du om det du läste? Det är jättekul om du vill lämna ett litet avtryck här.



(visas ej)

För att vi skall slippa få in skräpkommentarer och spam av olika slag
från 'robotar' på Internet måste du skriva in en kontrollkod nedan
« skriv talet åttiofyra med siffror i fältet här

Tidigare kommentarer/betyg
A O (2005-05-03 10:57)
Mina ungar har blivit snälla och väluppfostrade (hrm, lite i alla fall) den dag de var såpass gamla att de förstod att de kunde få ut något bra av att sitta kvar vid middagsbordet:-) Så kör på med intressanta samtalsämnen så kanske ungarna vill ta det lugnt någon gång ibland!


Vi finns på Instagram och Facebook

Följ oss på Instagram Följ oss på Facebook