Skruvar möbler som riktiga karlar
Publicerad: 2005-02-23
Japp, det gör vi, jag och dottern… det fick vi höra av en av Mannens arbetskamrater (i något överförfriskat tillstånd) som kom på besök lite oväntat en lördag. I nästa andetag så undrade han varför inte Mannen i huset skruvade ihop det där skrivbordet så jag slapp…
Ja varför gjorde Mannen inte det? Mannen låg på soffan och tittade på skidåkning samt vilade sina trötta värkande ben, detta helt med mitt goda minne. Jag har nämligen inte det minsta emot att skruva ihop IKEA-möbler tillsammans med Dottern. Faktum är att i det här huset är det för det mesta jag som skruvar ihop nya möbler åtminstone om de inte är så stora att man behöver vara två om det. Men den här gången så var det Dotter som köpt nytt så det var hon som fick skruva. Jag var bara där som handräckare och för att stå till tjänst med råd vid behov. Jag tycker nämligen att det är rimligt att man lär sig att hantera skruvdragare och IKEA-ritning vilket kön man än har. Men tydligen var vi unikum i den här besökarens ögon. När det sen var Mannen som fixade fika och dukade så höll han på att krevera. Jag fick pik på pik om hur Mannen var en toffel och jag en Manhaftig (elak?) kärring. Till slut fick jag nog, vilket Mannen noterade så snubben blev ombedd att avvika… han lär inte komma tillbaka i första taget :/ Men jag undrar vad han sprider för rykten om vår familj.
Alltså, jag trodde helt ärligt inte att det var så ovanligt numera att kvinnor skruvar ihop möbler, fixar med lampor och hemelektronik så som jag gör. Från början var det endast en helt praktisk sak. Mannen min är lite rörelsehindrad pga. ett stelt knä och kan inte klättra i fönster, skruva taklampor och stå på knä för att skruva ihop möbler utan stora besvär så alltså gör jag sådana sysslor. Med tiden har jag lärt mig att uppskatta att jag kan själv. Jag gillar mitt oberoende och att inte behöva be om hjälp. Jag kan fixa när jag vill och inte vänta på någon annans lust.
Och jag vill verkligen att mina barn ska kunna fixa saker själv i största möjliga mån istället för att lita till någon annan för att sysslan råkar vara en sådan som traditionellt utförs av det motsatta könet.
Men den här besökaren, som för övrigt är en ganska ung man, hyste åsikten att kvinnor inte skulle syssla med karlgöra… och karlar ska inte göra kvinnors sysslor heller får jag förmoda att han tyckte då… Antagligen skulle han inte ha yttrat ett ord om det i nyktert tillstånd utan det var spriten som lossade tungbanden så åsikterna kom i dagen. Och han fann sig hotad i sin mansroll av mig tydligen. Dessutom tog han på sig att försöka skydda min Man från en sån karl till kvinna.
Men så säger ju ordspråket: Av barn och fyllon får man höra sanningen.
Ysh – karl med egen skruvdragare
Skrivet av: Ingela N
Jag är... ja, vem är jag? Numera ingen lätt fråga att svara på men jag gör väl ett försök då.
Jag är sambo med Mannen sedan massor av år. Har två döttrar födda -83 och -89 samt en son född -90. Sonen, vår Björnis, dog efter en tids sjukdom i mars 2003. Sedan dess är inget i mitt liv riktigt sig likt och somliga dagar är väldigt tunga.
Jag skriver en del, bl a Bloggar här på Barnsidan men också andra texter. Fotograferar när jag får låna min kamera (den yngre av döttrarna lägger oftast beslag på den) och så är jag en datanerd som gillar att bygga hemsidor.
Och så har jag en blå cykel...
Lämna gärna en kommentar!
Vad tyckte du om det du läste? Det är jättekul om du vill lämna ett litet avtryck här.
Tidigare kommentarer/betyg
Lingling A (
2005-02-24 16:50)
Äh, är väl inte konstigare att skriva ihop möbler än att leka med dockskåp och hänga gardiner?
(själv har jag egen hylsnyckelsats, så detså! och insexnycklar, lödpenna och mikrometerskruv m m). Fascinerande blogg.
Ingela N (
2005-02-24 16:28)
precis... och när spriten lossar tungbanden så hoppar grodorna fritt... Iaf så blev Dottern väldigt nöjd med sig själv och sina egenhändigt hopskruvade möbler. :)
Stina G (
2005-02-24 13:56)
Känner igen mig. Tycker det är tragiskt att vi inte kommit längre i tanken vad flickor/pojkar/män/kvinnor kan och får.
Barnsidan (
2005-02-23 14:49)
riktigt "skojigt" kan det bli om folk tror att man är (har blivit?) tekniskt lagd i nån slags jämställdhetsträvan snarare än att man har intresse + fallenhet för det.
Ingela N (
2005-02-23 09:51)
Ja, det riktigt jobbiga är ju att det kryllar av såna här människor, både män och kvinnor som tycker att det är jättekonstigt med den sortens fördelning hemma. Jag har åtskilliga i min bekantskapskrets och släkt som skulle kunnat fälla samma kommentar och samtidigt maskera sina könsfördomar under ett skämtsamt täcke. Jag blir rätt trött på dem och numera så tiger jag inte heller. Somliga tar diskussionen men de flesta anklagar mig för att vara sur...
E S (
2005-02-23 09:33)
Huvvaligen! Han ska vara tacksam att han inte fick en IKEAnyckel bakom nyckelbenet. :-)
Skämt åsido - så oerhört tröttsamt!
Här är det också jag som oftast spikar ihop möbler och sätter fart på nya DVDn. Trots att mannen är oerhört händig och även delvis utbildad som elektriker. Skam att säga är det dock fortfarande enbart han som hanterar Hiltin, men jag har lovat mig själv att snarast lära mig den biten också.
