Är avund sjukt?
Publicerad: 2005-02-09
Jag är avundsjuk på en massa saker och en massa människor.
AvundsjukAvund är en ful egenskap. Vi svenskar brukar också använda "den svenska avundsjukan" som en synonym till den förhatliga "Jantelagen". Jantelagen är ett begrepp som kommer ur en bok skriven av en dansk/norsk författare (Sandemose). Boken handlar om byhålan Jante där invånarnas talanger och framgångar inte möts med uppskattning utan med förakt. Jantelagen innehåller tio budord som alla går ut på att du ska inte tro att du duger eller är bättre/klokare/snyggare/smartare/duktigare än "vi". Jantelagen backas friskt upp av en annan liten "lag", nämligen det tionde av Guds budord - "Du skall inte ha begär till din nästas hus."
Många av oss (kanske extra många svenskar om man ska tro på devisen om den
svenska avundsjukan) har nog detta omedvetet och ofrivilligt i bakhuvudet hela tiden. Hur många gånger har man inte tittat snett åt den som lyckas extra bra på jobbet, eller önskat lite olycka åt de som alltid verkar vara så glada och nöjda? Hemska känslor som nog ingen av oss egentligen vill kännas vid.
AvundfriskMen handlar detta verkligen om avund? Jag tror att avund är något bra, eller i alla fall inget sjukt. Det kan till och med vara en av drivkrafterna bakom mänsklighetens utveckling, eftersom den bygger på en strävan efter något bättre, större och vackrare. Hade vi inte en inbyggd strävan att nå högre eller avundats fåglarna som flyger skulle vi förmodligen inte uppfunnit stegar och byggt flygplan. Hade vi inte haft en inbyggd strävan att ha det skönare och bekvämare skulle vi inte levt i hus och haft material som fleece att värma oss med under vintern. Exemplen kan göras många, jag tror ni hajar kontentan.
Jag tror att avund kan vara något bra om man kan skilja det från en riktig "sjuka" - missunnsamhet. Missunnsam är den som inte har förmågan eller viljan att glädjas med andra i deras framgång eller lycka. På radion hörde jag någon som berättade att när hon kände avund men ändå förstod att glädjas med den andre som i hennes ögon fått lyckan så kallade hon det för avundfrisk - och det tycker jag summerar det hela rätt bra. Det är helt klart sunt att sträva uppåt, framåt - känna avund på andra människors lycka och framgång. Avund i sig betyder ju inte att man vill ta lyckan eller framgången ifrån vederbörande. Det som däremot är "sjukt" är att det å andra sidan är negativt att vara duktig eller tjäna mycket pengar. Men då handlar det återigen om missunnsamhet, enligt min mening.
Jag är avundsjuk på en massa saker och en massa människor. T.ex önskar jag att jag också kunde vara disciplinerad och plikttrogen som min man är. Och jag önskar att jag hade en lika stor talang för grafisk formgivning som de som pluggar på Berghs. Eller att jag hade det där ofantliga tålamodet med mina barn som en mamma jag känner. Och så är jag avundsjuk på grannarna som alltid får till det med färgval, möbelinköp och dessutom har allt klart i tid. Mest av allt är jag avundsjuk på mina barn som har en sån ofattbar förmåga att leva här och nu - att se mirakel när jag bara ser grå vardag.
Men jag är inte missunnsam, jag glädjs med min mans framgångar på jobbet, med eleverna på Berghs, mamman och hennes barn, och på de matchade grannarna och jag är väldigt glad över att se mina barns "här och nu"-mirakel genom deras ögon. Det kanske är min talang, och vem vet, andra är kanske avundsjuka på mig?
Vad är du avundsjuk på?
Skrivet av: Barnsidan
Lämna gärna en kommentar!
Vad tyckte du om det du läste? Det är jättekul om du vill lämna ett litet avtryck här.
Tidigare kommentarer/betyg
E S (
2005-02-09 12:27)
Jag brukar också skilja på att vara avundsjuk och missunsam. Avundsjuka i sig ser jag inget fel i - så länge det inte innehåller missunsamhet. Sen är det ju förstås bra om en del människor faktiskt fattar vad för bra saker de har själva och inte bara är avundsjuka på andra. Men det är en annan diskussion.
