30+ - hur barnslig får man vara?
Publicerad: 2005-01-30
Jag har hur många vuxenpoäng som helst (hey, jag har till och med en mangel!) och är säkert vad många skulle kalla en ansvartagande vuxen och förälder. Men sen jag var ganska liten har jag haft en stor rädsla för att bli vuxen. Jag minns fortfarande barndomens "tanter" med Lodenrock och hatt. Min mamma var aldrig så, men många klasskamrater hade såna mammor. Sån ville jag aldrig bli, och har inga aspirationer på det nu heller. Det är säkert helt ok.
Så idag slog det mig, jag är hur barnslig som helst. Jag hoppar i vattenpölar så fort det regnar. Jag tar de där vita bären som sitter som snöbollar på en viss typ av buske på hösten och hoppar på dem - "poff" säger det. Jag tar sats och glider nerför barnvagnsramperna när de är hala. Jag gillar att höra mitt eko av "koko" när jag går i en gångtunnel.
Och oftast gör jag det utan att barnen är med. Det skulle vara rätt pinsamt ifall nån såg mig, så därför kollar jag noga att ingen kan höra mitt "koko" eller se mig livsfarligt svischa nerför barnvagnsrampen. Carl B Hamilton skulle nog kalla mig infantil. Själv pendlar jag mellan att betrakta det som ganska sunt och oerhört patetiskt. Kanske är detta bara fas två av trettioårskrisen?
Skrivet av: Barnsidan
Lämna gärna en kommentar!
Vad tyckte du om det du läste? Det är jättekul om du vill lämna ett litet avtryck här.
