Barnsidan - Somliga lever för att arbeta...
Meny

Bloggar > Barnsidan > Somliga lever för att arbeta...

Somliga lever för att arbeta...

Publicerad: 2005-01-27
medan andra arbetar för att leva...

 

Mannen min sa en gång i början av vår bekantskap att han bara jobbar för att ha råd att vara ledig... Därav följer att han inte tar på sig extrajobb eller gärna tar övertid för han tycker att 40 timmars arbetsvecka räcker fuller väl. Han har väl inte det roligaste jobbet i världen alla dagar heller. Okvalificerat, tungt ibland och trist, dock med goda arbetskamrater. Men han har ett lättare rörelsehinder och hans anställning med Samhall i grunden känns tämligen trygg även om lönen inte är nåt man hurrar högt över. Men fortfarande så är jobbet bara ett sätt att finansiera fritiden och familjelivet. Kunde han leva på mindre pengar så skulle han arbeta kortare arbetsveckor för att då istället kunna ägna mer tid åt familj och hobby. Jag delar hans syn. Jag vill gärna arbeta men det får icke ta över mitt liv utan är endast ett sätt att finansiera det. Jag kan inte ens tänka mig det arbete som skulle vara så viktigt för mig att det skulle få överskugga, familjelivet, hälsan och allt annat.

Men de finns ju, de där som tycker att abeta är det bästa med livet. Det är de där som har turen att få drömjobbet eller kanske de som gärna tar på sig mer jobb för att de har så kul än de riktigt orkar med i längden. De har ofta betydligt mer än 40 timmars arbetsvecka och uppgifter som är helt enkelt inte går att klara av på ordinarie arbetstid. När de är lediga är arbetet och arbetsuppgifterna det mest populära samtalsämnet med familj och vänner. De lever för att arbeta... utnyttjas ofta av sina arbetsgivare till bristningsgränsen och går i en del fall lite senare in i den berömda väggen. Jag har några såna personer i min närhet, några av dem är sjukskrivna, en har nyss fått diagnosen fibromyalgi troligen orsakad av stress... självframkallad stress, som uppkommit för att personen tagit på sig mer och mer för att det är kul och för att h*n liksom tog på sig ansvaret för firmans väl och ve trots att h*n bara var en vanlig anställd. Allt med arbetsgivarens goda minne förstås. Jag kan till viss del förstå varför det blev så. Det är härligt för självkänslan att vara den som kan och det är härligt att ha alla trådar i sin hand. Man identifierar sig med sitt arbete och blir ett med det. Man kanske har nyckelkunskaper som ingen annan på arbetsplatsen besitter vilket ger makt men också en mycket stor ansvarsbörda. Blir man då sjuk så förtränger man nog det så länge det går för att annars får företaget problem... ingen annan kan ju göra jobbet då...

Jag ser för övrigt tendenser till en tro att alla kan och har rätt till att jobba med sin hobby numera. Jobb ska vara intressanta och stimulerande och varierade för att duga. Yrke ska väljas helt utifrån eget intresse snarare än efter arbetsmarknadens utseende, se bara på mängden ungdomar som vill gå mediaprogrammet eller estetprogrammet i gymnasieskolan, vad ska alla de jobba med när de blir klara? Själva iden att helt enkelt jobba för sin försörjning tycks ha blivit omodern eller nåt, huvudsaken är istället att man har kul. Och om man nu går ut i arbetslivet med tanken att jobb bara ska vara roligt så kommer nog många att bli besvikna. Endast ett fåtal kommer att gå till jobbet varenda  dag i sitt yrkesverksamma liv med ett lyckligt leeende på läpparna för att det är det roligaste som finns att jobba.  Dessutom så finns ju faktiskt alla de där trista jobben som någon måste utföra...

 

 


Skrivet av: Ingela N
Jag är... ja, vem är jag? Numera ingen lätt fråga att svara på men jag gör väl ett försök då. Jag är sambo med Mannen sedan massor av år. Har två döttrar födda -83 och -89 samt en son född -90. Sonen, vår Björnis, dog efter en tids sjukdom i mars 2003. Sedan dess är inget i mitt liv riktigt sig likt och somliga dagar är väldigt tunga. Jag skriver en del, bl a Bloggar här på Barnsidan men också andra texter. Fotograferar när jag får låna min kamera (den yngre av döttrarna lägger oftast beslag på den) och så är jag en datanerd som gillar att bygga hemsidor. Och så har jag en blå cykel...


Lämna gärna en kommentar!

Vad tyckte du om det du läste? Det är jättekul om du vill lämna ett litet avtryck här.



(visas ej)

För att vi skall slippa få in skräpkommentarer och spam av olika slag
från 'robotar' på Internet måste du skriva in en kontrollkod nedan
« skriv talet trettiotvå med siffror i fältet här

Tidigare kommentarer/betyg
Ingela N (2005-01-28 07:29)
Ja, det är ju inte så att jag förespråkar att man _måste_ har tråkigt när man jobbar precis. Fullt så luthersk är jag inte :) Jag har ofta haft roligt när jag jobbat, även då jag haft tråkiga arbetsuppgifter. Det beror så mkt på stämningen på arbetsplatsen. En gång hade jag ett jobb som jag tyckte var oerhört roligt. Men kamraterna drog jag inte jämt med så det blev fel iaf.

Jag roade mig mest med att ställa ytterligheter mot varandra i den här bloggen... Men jag konstaterar än en gång att synen på arbete skiljer sig väldigt med vad sorts arbete och utbildning man själv har...
annika60 (2005-01-27 21:51)
Jag håller lite med Lingling: Man ses snarare som konstig om man faktiskt inte är reda att dö bara för att det är måndag...
Jag har haft en hel massa jobb, en del roliga, en del dödstrista. För mig är kombinationen jobbets innehåll och bra arbetskamrater viktig. Ett roligt jobbi en trist omgivning är inte kul...
Jenny Borgström (2005-01-27 13:38)
Själv har jag jobbat inom vården sen jag som 16-åring började sommarjobba som vårdbiträde på ålderdomshemmet här i byn. Läste till undersköterska och jobbade många helger. Nån måste ju betala det där hett efterlängtde körkortet, och inte tänkte mina föräldrar göra det inte! Jag trivs på mitt jobb, arbetar som sjuksköterska. Men jag lever verkligen inte för jobbet, när jag går därifrån och dörren stängs bakom mig, då är jag LEDIG!
Detta att ens yrke ska spegla ens hoby ser jag också som ett problem, precis som du skriver, nem ska städa och torka gamla människor i rumpan då? Finns väl ingen människa som har det som hobby direkt =/
Barnsidan (2005-01-27 10:33)
Jag hamnar nog mittemellan. Jag känner inte att jag bara jobbar för att leva och inte heller att jag lever för att jobba. "Lagom" helt enkelt.

Men det man ibland glömmer bort är att "roliga arbetsuppgifter" inte alltid är detsamma som "att trivas på jobbet".

Jag har haft en hel del olika jobb, t.ex McD och GUD så roligt mitt liv var då, fast arbetsuppgifterna varken var intressanta eller lätta.
Lingling A (2005-01-27 09:18)
Faktiskt sett motsatsen också - att folk tycker man är konstig om man gillar sitt jobb - om man inte sysslar med ngt "kreativt" då, olika sorters konstnärer får älska sitt jobb. Möjligen en och annan i vården också, det var ju ett kall en gång i tiden. Äh, det här får jag flytta till ett forum:)
Men jag håller med också; läste just i Ny Teknik om som exempel en ihjälarbetad 30-åring - tre personer behövdes f a ersätta henne ... Och så har vi arbetslösa!


Vi finns på Instagram och Facebook

Följ oss på Instagram Följ oss på Facebook