Barnsidan - Samlaren
Meny

Bloggar > Barnsidan > Samlaren

Samlaren

Publicerad: 2005-01-13
Jag tror jag har hamstergener...

Behöver du någon udda pryl från 70- 80- eller 90-talet? Fråga mig, jag har kanske  precis det du behöver i mina gömmor!

Jag har nämligen oerhört svårt att göra mig av med saker. Det kvittar att jag inte använder dem eller har gjort så på länge. Jag skulle ju kunna vilja använda dem nån gång... kanske... i en avlägsen framtid. Och då vore det ju synd om jag avyttrat grejen eller hur? 

Det här är spår från min barndom tror jag. Jag växte upp i ett kärleksfullt hem men som inte hade något överflöd på pengar trots att båda mina föräldrar alltid jobbat. De saker och kläder man fick blev man noga instruerad att vara rädd om för det fanns inte pengar till att köpa nytt hur som helst om något skulle gå förlorat. Därav följer att jag är väldans noga med mina saker nu som vuxen också. Slit och släng är inget för mig alls... Numera finns det råd att  köpa prylar för nöjes skull och det gör jag, teknik- och boknörd som jag är. Jag köper nya saker efter noga övervägande och så lägger jag gamla grejer på hög i skåp, lådor och förråd. Kan va bra å ha serrö!

Så därför har vi i sakeri överflöd. Hela förrådet är fullt och längst där inne står ett par ännu inte uppackade flyttkartonger från vårt senaste bostadsbyte... för 14 år sen :) Jag har ingen aning om vad som är i dem och det står helt klart att vi inte saknar innehållet eftersom vi inte har haft orsak att lätta på locken. Men jag vet att jag inte klarar att kasta dem utan att titta i dem... och om jag tittar i dem så klarar jag inte att kasta innehållet...

Kläder är en annan grej. Jag har hur mycket som helst med gamla kläder. Sånt som vi sorterat bort för att det är urvuxet (barnens) men som var helt och som jag därför satte ner i förrådet utifall någon skulle vilja ha plaggen senare. Vem då kan man undra... vem vill ha barnkläder från 80- och 90-talet? Vem vill ha mannens urvuxna bruna gabardinbyxor förresten... äkta sjuttiotal med väldigt utsvängda ben. Matchande urvuxna rosa skjortor finns också. Och mina blommiga jeans :) Jag hade ett par älskade Lee-jeans som jag broderade på. Blommor, bokstäver efter min mormors märkdukar... små nyckelpigor, fjärilar och allt möjligt.  De är så nötta och sköra att de inte skulle gå att använda även om jag vore smal som i tonåren och kunde komma i dem. Men kvar finns de tillsammans med mina moonboots och jeansjackan som Svenne Hedlund skrivit sin autograf på (så sen kunde jag inte tvätta den nåt mer) För att inte tala om nostalgiplaggen som barnen haft. Äldre Dotters första klänning, en liten ljusgul plyschsak med volang i strl 50cl. Eller byxorna med ett hjärta på bröstlappen som Sonen hade när han äntligen kunde hämtas hem från Barnintensiven i Uppsala en månad efter födelsen. Eller den sommarblommiga klänningen som Yngre Dottern hade på sin första skolavaslutning.

Ja ni ser... här sitter jag och ler saligt bara av att skriva om en del av de där gamla kläderna.

Sen är det ju alla de där anonyma plaggen också som det inte är nåt speciellt med förutom att de var hela och därför inte platsade i soporna... kassvis med kläder som tar massvis med plats.

En Amiga 1200 finns där med en fruktansvärd massa tillbehör. Alla spel i orginalkartongerna.. minst 50 olika spel är det + massor av nyttoprogram. Min första computter som inte varit uppe i lägenheten sen -97, fullt fungerande. En svartvit TV, den funkar men vem vill ha en gammal svartvit TV? Fullständig campingutrustning med tält, sovsäckar, liggunderlag och kokutrustning. Minst en kubik gamla leksaker: barbies, meccano, My little pony, småbilar, spindelmannengubbar och massor av sagoböcker. Turtles, lego, dockskåp och BRIO-järnväg. Visst, kanske jag får barnbarn nångång och då kan ju flickorna komma och hämta lite prylar.

Fortsätter vi så här så måste vi snart hyra ett till förråd :) För Mannen är ju inte bättre han. Samlaren bor nämligen ihop med en annan samlare... Så bland mina grejer ska rymmas Mannens kartonger med elektronikkomponenter och verktyg, en stor rulle koppartråd, en moped i delar, några meter hyvlat virke, en ribbotten efter en skrotad säng, tidskrifter och 8 däck på fälg till en Opel Ascona. Själva Asconan gick till skrot för 3 år sen...men det är bra däck. Passar på brorsans släpkärra jajjamen.

Men vi ska nog ta och rensa snart i alla fall. Det börjar kännas besvärande att inte hitta det man letar efter om man till äventyrs skulle vilja ha fram några av de gamla grejerna. Nu är det ett sånt besvär att hitta sakerna så vi går hellre och köper en ny... vilket inte förbättrar prylfloden här hemma.

Jag beundrar dem som har ett i stort sett prylfritt liv. För jag fattar inte hur man bär sig åt :)


Skrivet av: Ingela N
Jag är... ja, vem är jag? Numera ingen lätt fråga att svara på men jag gör väl ett försök då. Jag är sambo med Mannen sedan massor av år. Har två döttrar födda -83 och -89 samt en son född -90. Sonen, vår Björnis, dog efter en tids sjukdom i mars 2003. Sedan dess är inget i mitt liv riktigt sig likt och somliga dagar är väldigt tunga. Jag skriver en del, bl a Bloggar här på Barnsidan men också andra texter. Fotograferar när jag får låna min kamera (den yngre av döttrarna lägger oftast beslag på den) och så är jag en datanerd som gillar att bygga hemsidor. Och så har jag en blå cykel...


Lämna gärna en kommentar!

Vad tyckte du om det du läste? Det är jättekul om du vill lämna ett litet avtryck här.

         



(visas ej)

För att vi skall slippa få in skräpkommentarer och spam av olika slag
från 'robotar' på Internet måste du skriva in en kontrollkod nedan
« skriv talet nittiotre med siffror i fältet här

Tidigare kommentarer/betyg
Ingela N (2005-01-13 22:22)
Någon Atari har jag aldrig ägt. Jag roade mig just nyss med att räkna hur många vanliga pc jag haft genom åren sen jag köpte min första 1995. Det blev några stycken :) Men oj vad många skojiga timmar... och mindre skojiga med mystiska blårutor och trilskande programvara...
Christopher (2005-01-13 18:34)
Hehe, här har du en till. Min gamla dator med originalspel är en Atari520, komplett med monitor som bara passar till den... :-)
Ingela N (2005-01-13 12:40)
Mina föräldrar är inte samlare öht. Far fick rensningsryck med jämna mellanrum och kastade både stort och smått som inte användes och dessutom så har de flyttat vid strategiska tidpunkter vilket medför naturlig rensning. Kanske är det modellen! Flytta vart tredje år eller så... Det finns inget kvar av leksaker och kläder från den tid då jag var liten vilket antar jag också beror på att jag har yngre syskon som ärvde kläder och leksaker. Så jag har inte ärvt samlarbeteendet från dem tror jag utan det har jag bara mig själv att skylla för :)

Vi har börjat så smått att rensa bland kläder och har skänkt en del till Biståndsgruppen här i regionen. Leksakerna ska jag sortera upp och se om jag kanske kan ge till Kvinnojouren eller nån liknande organisation. Bättre än att det ligger i vårt förråd iaf. Jag blir irri på mig själv för att jag samlar... det är ju ett helknäppt beteende.
Ingela N (2005-01-13 12:30)
Åsa Norlander (2005-01-13 12:01)
Betyg: 4
Jag kan komma hem till dig!!! Jag har inga som helst problem att skänka/slänga prylar, kläder leksaker. Försök att bara spara sådant med affektionsvärde. Skänk till förskolor, röda korset eller likn. så känns det oftast bättre. Har du använt nåt till dina barn som dina föräldrar sparat i alla år? Min mamma är en sparare, men av alla kartonger hon har kan jag räkna det jag nu tagit emot (barnsaker) på ena handen. Lycka till i rensningen!
Lingling A (2005-01-13 09:01)
Betyg: 4
Jag rekommenderar en liten fin bok (en pryl till ...) "rensa i röran med Feng shui - den kinesiska magin lkan man strunta i , men råden om hur man röjer är bra, och historierna om röror hon hittat kul.
Men jag är lite samlare jag med, och maken - fast han vill inte låtsas om det ...
Och jag tror inte ngn av oss var fattiga som barn eller kände sig fattiga eller som att saker inte fanns - i den boken står bland annat att det tar någon eller några generationer att utveckla en annan attityd.
Men kläder du INTE känner ngt spec för mer än att de är hela - skänk bort dem, då kan ngn få användning för dem sömnadsgalningar som ändrar dem till ngt fräsigt eller fattiga på riktigt ... Fast släppa taget är svårt.
Värst för mig är nog böcker och det sa flyttfirman också, böcker är det sista folk kastar.


Vi finns på Instagram och Facebook

Följ oss på Instagram Följ oss på Facebook