Barnsidan - Ur ett barns perspektiv
Meny

Bloggar > Mia Althoff - på barnsidan > Ur ett barns perspektiv

Ur ett barns perspektiv

Publicerad: 2006-05-30
En av de allra underbaraste sakerna med att ha barn är att återupptäcka världen och språket på nytt. Det finns så mycket som man bara tar för givet och som "bara är" utan vidare förklaring.

En av de allra underbaraste sakerna med att ha barn är att återupptäcka världen och språket på nytt. Det finns så mycket som man bara tar för givet och som "bara är" utan vidare förklaring.

På landet har vi slitit med att rensa bort gammal jord, sega rötter och ogräs. Vi har kärrat ny jord och grus - trädgården har aldrig varit finare därute. Mitt upp i allt detta går mormor och Felix förbi och mormor kommenterar mitt idoga arbete med: "Har du sett en sån slitvarg?" Felix 4år vet inte vad en slitvarg är utan utbrister: "Va, vart är vargen!?".

Idag var jag och barnen inne i stan och till barnens förtjusning stog Sergels fallossymbol och fontänerna sprutande runtomkring. Bara dessa vattenkaskader gjorde den mödosamma resan värd allt - för dom. Jag har sett det där så många gånger, jag höjde inte ens ögonbrynen. När de sedan kom under härligheten och såg de runda takfönstren vara fyllda med fontänens vatten visste sensationen ingen gräns. De åkte upp i rulltrappan, tittade igen på fontänen från marknivå och sen ner igen. Imbecillt fascinerade kan tyckas, men det är något visst med leken med vatten och återigen fick jag upp ögonen för en av Stockholms lekfullaste sevärdheter. Sist var jag sisådär 6 år på utflykt med dagis.

På väg hem från stan åkte vi tåg. I högtalarna talar tågföraren om vad det är för station. Felix har lagt ett stationsnamn (Tibble) på minnet för där brukar vi gå av ofta för att gå till bibblan eller simhallen. När tågföraren säger: "Nästa Tibble" tittar Felix på mig och frågar: "Finns det TVÅ Tibble?!" Ja, om man inte vet att "Nästa Tibble" är kortvarianten av "Nästa station är Tibble" så är det kanske logiskt att tro att det finns en Tibble och en Nästa Tibble?

 


Skrivet av: Mia Althoff
Född 1972, bor i villa med man och tre barn; Filippa -00, Felix -02 och Fredrika -07. Jag jobbar med webbutveckling på Mainloop och driver barnsidan.se på fritiden.


Lämna gärna en kommentar!

Vad tyckte du om det du läste? Det är jättekul om du vill lämna ett litet avtryck här.



(visas ej)

För att vi skall slippa få in skräpkommentarer och spam av olika slag
från 'robotar' på Internet måste du skriva in en kontrollkod nedan
« skriv talet fyrtioåtta med siffror i fältet här

Tidigare kommentarer/betyg
Adamsmamma (2006-06-04 20:48)
Jag har också ett härligt bidrag; vi (min man, jag och Adam 2 år) åker bil. På vår ena sida passerar vi en stor, spegelblank sjö. Adam två år tittar storögt och utbrister, "mamma, en tor attenöl" = en storvatten pöl!
hsirwall (2006-05-31 17:28)
Ett annat roligt exempel är när min son, Jesper, satt i bilen med pappa på väg till dagis. Plötsligt svänger en taxibil in i deras fil och lägger sig framför Jespers och Martins bil.

Jesper tittar nyfiket på taxibilen som har dekaler på bakrutan där det står typ "Stockholm - Arlanda 399:-".

"Pappa" säger han "den där bilen måste vara alldeles ny!"
"Varför tror du det?" frågar pappa Martin.
"Prislappen sitter ju kvar!" utbrister Jeppe.
hsirwall (2006-05-31 17:23)
Ha ha, ja visst är det underbart!? Jag har massor av exempel, både på barns fascination och deras språk. Dels för att jag lever med en 5-åring, dels för att jag jobbar som förskollärare.

En rolig situation uppstod på jobbet idag. Vi var ute med barnen på förskolans gård. Jag och en 3-årig pojke tittade in genom ett fönster in på avdelningen och upptäckte att en geting hade fastnat i persiennen och dött. Vi tittar länge och pratar om hur getingen egentligen hade kommit dit, vad getingar gör om dagarna, vad de äter osv. Det visade sig vara ett outtömligt ämne för den lille pojken.

När vi är som mest engagerade i vår getingdiskussion kommer en 2-årig flicka fram till oss. Hon har hört oss prata om getingen och vill också se den. Hon tittar storögt genom glasrutan på getingen som hänger upp-och-ner i persiennen. "Är den död?" frågar hon och ser uppriktigt orolig ut. "Ja" svarade jag "den har fastnat i vår persienn och dött". Flickan drar dramatiskt efter andan, tittar på mig med stoooora ögon och utbrister "Men, då måste vi ju köpa en ny!"

He, he, ja, det kanske är så vi vuxna ofta löser situationen med att någonting är trasigt nuförtiden!?