Barnsidan - Social kompetens
Meny


Social kompetens

Publicerad: 2004-12-15
Ett av de flummigare nutida uttrycken. Särskilt när man är arbetssökande känns det så.

Definition av social kompetens

Social kompetens innebär att snabbt upprätta och använda en länk till andra, oavsett motpartens karaktär och intressen, samt att ombilda den enkla länken till en kanal för produktivt utbyte inom vad helst område som är aktuellt.

De här meningarna ovanför är citat från  http://www.nkja.se/s/ffr/ffr_index.htm en sida som jag hittade när jag sökte på "Social kompetens" Och med den definitionen framför ögonen så konstaterar jag att det här fixar väl de flesta människor. Eller hur?

Man hör det här uttrycket nämnas lite då och nu och särskilt om man söker arbete. Men då undrar jag: Varför frågar man speciellt efter sånt som de flesta människor klarar galant utan att de har ett specifikt namn på det?

Det är ju ett rätt ruskigt sätt att få folk osäkra.

-Vadå, har jag inte hyfs, uppfostran och kunskap nog att umgås i grupp och arbeta tillsammans med andra?

-Tänk om jag inte har det! Ingen har ju talat om för mig hur det går till att skaffa sig den där sociala kompetensen eller ens förklarat vad det är... Och frågar man 10 personer så får man 10 olika svar.

Med tanke på att man i en platsannons också ofta söker personer med spetskompetens, är inom ett visst åldersspann ( underförstått alltså, man ska vara över 25 men under 45), med högskoleutbildning, vuxna barn (gäller kvinnor) och fullgjord värnplikt (män) så börjar jag fundera. Dessutom så ska man ju ha hunnit skaffa sig en gedigen arbetslivserfarenhet också. Samt kunna redogöra för hur meningsfull fritid man har. Soffpotatisar göre sig icke besvär, aktiv ska man vara och inte sitta hemma och vila sig. Hur går det här ihop nu då? Svaret är att det gör det inte. Sådana människor finns det inte många.

Ur de här förväntningarna kommer onödig stress hos arbetssökande och onödigt höga förväntningar hos arbetsgivare och det är inte bra alls. Jag tror att vi här har en av anledningarna till de stora ohälsotalen och att så många går i väggen i total kollaps. För många människor är ju faktiskt så funtade att de försöker nå upp till det omöjliga. Trots att de vet att det är dömt att misslyckas. För har man ett jobb så vill man behålla det så man kan försörja sig. Och har man inget jobb så vill man ha ett för att kunna försörja sig.

Är det så att författarna av platsannonser saknar (social) kompetens till rekrytering när de söker övermänniskor som inte finns mer än i fantasin till högst ordinära jobb i verklighetens värld. Eller (för att skoja till det lite) lider de kanske av oral inkontinens så att det bara rinner goja ur deras munnar och tangentbord utan att de kan rå för det. I alla fall så tycker jag att det verkar vara en form av mental inkonsekvens att efterfråga sånt som knappt går att få.  *S*


Skrivet av: Ingela N
Jag är... ja, vem är jag? Numera ingen lätt fråga att svara på men jag gör väl ett försök då. Jag är sambo med Mannen sedan massor av år. Har två döttrar födda -83 och -89 samt en son född -90. Sonen, vår Björnis, dog efter en tids sjukdom i mars 2003. Sedan dess är inget i mitt liv riktigt sig likt och somliga dagar är väldigt tunga. Jag skriver en del, bl a Bloggar här på Barnsidan men också andra texter. Fotograferar när jag får låna min kamera (den yngre av döttrarna lägger oftast beslag på den) och så är jag en datanerd som gillar att bygga hemsidor. Och så har jag en blå cykel...


Lämna gärna en kommentar!

Vad tyckte du om det du läste? Det är jättekul om du vill lämna ett litet avtryck här.

         



(visas ej)

För att vi skall slippa få in skräpkommentarer och spam av olika slag
från 'robotar' på Internet måste du skriva in en kontrollkod nedan
« skriv talet trettiofem med siffror i fältet här

Tidigare kommentarer/betyg
Caterine [Tinne] (2004-12-15 16:10)
Betyg: 5
Bra skrivet!!
Anneli Karlsson (2004-12-15 10:48)
Betyg: 5
Jag är så tacksam för min anställning och att jag därmed slipper utsättas för det du beskriver. Min svärmor, 56 år, sitter i träsket just nu. Har jobbat i hela sitt liv, aldrig befunnit sig i en intervjusituation och känner sig nu plötsligt gammal och värdelös. Försökte ta en kurs på komvux för att lära sig hantera datorerna som Arbetsförmedlingen förutsätter att du ska kunna hantera, men se det gick inte. Då skulle hon bli av med bidraget, och något studiebidrag var ju inte att tänka på...hon är ju för gammal! Oral inkontinens och mental inkonsekvens är mina nya favorituttryck!