Barnsidan - Om man inte firar jul
Meny

Bloggar > Mia Althoff - på barnsidan > Om man inte firar jul

Om man inte firar jul

Publicerad: 2004-12-06
Inte på traditionellt svensk vis, knappt ens alls faktiskt trots att man är svensk. Ja då får man räkna med att bli ifrågasatt.

Vi närmar oss julen igen. Det går inte att värja sig för alla tomtar och glitterhärvor och guldiga kulor mm som folk hittar på att hänga upp överallt. Men det är bara tillåtet att vara negativ till julen i teorin. Är man negativ även så tillvida att man väljer bort det i praktiken så betraktas man med stor misstänksamhet. 

I förberedelsetiden minst en månad innan det är dags så rusar Människorna runt i affärerna för att hitta Julklappen med stort J. Köp, köp, köp, den som gjort av med mest pengar på saker som mottagaren inte hade en aning om att den ville ha vinner. Milslånga köer överallt och när man äntligen kommer fram till kassan så är personalen virrig av trötthet och av att försöka vara alla till lags. Eller så är folk glättiga så det förslår. Nu när det snart är jul så ska alla vara glaaaaaaaada. Det är ju så mysigt med familjejulen...

och så kommer den stora Dagen:

Mamma gråter i köket av stress för att allt tar längre tid än beräknat och skinkan blev misslyckad. Gästerna kommer inte på utsatt tid. Nån (mamma förstås, vems fel är det annars?) har glömt att köpa senap och nu förhandlas det hårt (för ingen har lust) om vem som ska sticka till macken för att köpa. Till slut blir tonåringen beordrad iväg, senap måste finnas på julbordet trots att det troligen inte är någon som äter av den just då, det finns ju så mycket annat som är godare. Katten välter julgranen så det måste dammsugas petnoga mitt i alltihopa. Pappa höjer otåligt rösten till barnet som för femtioelfte gången frågar efter julklapparna. Maten blir klar lagom till Kalle Anka och då har morbror precis somnat av för mycket julsprit. Moster tjatar på om att de måste gå på julottan allihop för det är tradition ju.  Sen ska det delas ut julklappar och då har någon överförfriskad vuxen fått för sig att leka tomte och inbillar sig dessutom att barnen inte genomskådar honom. Så tomten blir sur när barna tycker det är pinsamt och vägrar spela med vilket gör julklappsutdelningen lite spänd. Och sen kommer då kronan på hela verket,

NU BARN SÅ SKA VI LEKA LEKAR! Ja men vi vill inte skruvar barnen på sig, vi vill hellre leka med våra nya saker. JO MEN DET HÄR ÄR ROLIGT FÖRSTÅR NI VÄL! KOM NU BARA! Så barna leker scharader och annat "jätteroligt" för att de vuxna ska bli nöjda... På det sättet fortskrider julaftonskvällen och fram på de sena timmarna när barnen lagt sig är det dags att diskutera (politik oftast). Höga arga röster, barn som inte kan sova för att det är hemskt med, som de uppfattar det, de arga vuxna. Mer julsprit också... ju mer julsprit desto högljuddare diskussioner... Sedan går man glatt direkt till julottan utan att ha sovit något alls. Barnen tvingas också med. Tradition var det ja...

Mamman är vid det här laget helt slut, hon har galopperande magkatarr och äter maxdos av både albyl och Novalucol för att orka och för att döva julångesten.  Gardell kan slänga sig i väggen... vi bräckte hans historia om Mormor som gråter med råge.

Och över alltihopa så lyste julefriden med sin frånvaro....

Allt detta här ovan har jag upplevt. Inte allt på en gång, en och samma jul kanske men i stort så såg min barndoms jular så här. Det är några av orsakerna till att vi väljer bort traditionell jul. Därför har vi under en lång rad år valt att fira alternativt. Inte släktkalas utan bara vi i vår lilla familj, inte en massa mat, inte stress, inte någon julsprit och ingen julgran. Bara en sparsam jullunch och bara några få paket som delas ut samtidigt som hela familjen kollar på Kalle och hans vänner. Inget irrande till olika släktingar eller till julotta. Då har vi har firat våra finaste jular. När vi varit ensamma eller haft några få gäster hemma hos oss som stannat flera dagar. När vi har kunnat strunta i traditioner och måsten och det bara har varit lugnt och skönt. När juldagsmorgonen verkligen glimmat.

Men ju större barnen blev så kändes julandet inte så väldigt viktigt för dem heller, vi minskade mer och mer på det traditionella och julen 2002 var den sista som vi firade med några som helst julförberedelser. Då hade vår äldsta dotter skaffat eget hem och sambo samt bestämt sig för att fira hos hans mamma. Hemma hos oss vart det tomt efter henne trots att mormor och morfar var här. Barnen, de två som var kvar fick några få noga utvalda julpaket men det hela kändes egentligen bara konstigt. Ändå är jag glad över just den julen. Det var Björns sista jul med oss och vi hade det bra.

Julen 2003 sade Yngre Dottern att hon inte ville fira alls. Hon kunde inte tänka sig att fira jul öht utan lillebroren och eftersom Äldre Dotter meddelade att hon och sambon tänkte stanna hemma hos sig så lät vi Yngre Dotter få som hon ville. Vi sa ifrån åt alla att inte komma med paket och inte förvänta sig några från oss heller. Vi undanbad oss julgäster och nekade att åka iväg till någon. Vi åt tacos när ni andra käkade julskinka och vi hade inte ett enda paket eller en enda prydnadstomte. Vi valde bort Kalle Anka till förmån för en videofilm. De pengar som sparades på det uteblivna julfirandet skänkte vi till Stadsmissionen. Och det kändes bra så. För oss! För andra (släkten bl a) var det uppenbart svårare att smälta.

Att inte fira jul var för många i vår närhet mycket provocerande. Tex så provocerande att när dotter talade om detta för en av skolans personal på en direkt fråga om julfirande så ringde denna hem till oss och undrade om vi inte förstod att barn behöver och VILL fira jul trots att de säger att de inte vill... Jag undrar vilken sorts jul hon tänkte på... och trodde att vi firade i vanliga fall. Och varför hon inte tyckte att vi kunde avgöra själva vad vi ville.

I år tänkte vi göra likadant förresten. Vi gör ingen affär av det öht och bryr oss icke i att pynta, laga massor av traditionell mat som ingen egentligen gillar eller stapla paket. Fast jag önskar att vi slapp höra att vi är konstiga...

 

OBS! Jag är inte riktigt så här negativ som det kan tyckas när man  läser texten... Faktiskt så är jag egentligen en ganska glad sort... :/


Skrivet av: Ingela N
Jag är... ja, vem är jag? Numera ingen lätt fråga att svara på men jag gör väl ett försök då. Jag är sambo med Mannen sedan massor av år. Har två döttrar födda -83 och -89 samt en son född -90. Sonen, vår Björnis, dog efter en tids sjukdom i mars 2003. Sedan dess är inget i mitt liv riktigt sig likt och somliga dagar är väldigt tunga. Jag skriver en del, bl a Bloggar här på Barnsidan men också andra texter. Fotograferar när jag får låna min kamera (den yngre av döttrarna lägger oftast beslag på den) och så är jag en datanerd som gillar att bygga hemsidor. Och så har jag en blå cykel...


Lämna gärna en kommentar!

Vad tyckte du om det du läste? Det är jättekul om du vill lämna ett litet avtryck här.

         



(visas ej)

För att vi skall slippa få in skräpkommentarer och spam av olika slag
från 'robotar' på Internet måste du skriva in en kontrollkod nedan
« skriv talet nittio med siffror i fältet här

Tidigare kommentarer/betyg
Tilia (2004-12-07 09:14)
Jag har hållit mig från att kommentera eftersom jag känner på mig att det kommer att forsa fram magsura, utlandssvenska kommentarer ur mig om hur svenskar jämt lägger sig i hur man lever och bara accepterar en mall. Håhåjaja, där sa jag det i alla fall! Men att den där människan kunde med sig att ringa från skolan till er...Otroligt!
annika60 (2004-12-06 22:33)
Betyg: 5
På kornet igen! Jag är just insyltad i en helt bisarr diskussion på Arbeta och Ha Småbarn på grannforumet. Ett par kvinnor som låter som om bristen på intresse för julstädning och julpyntning tyder på att en kvinna allmänt har brister som mor... Det är vad jag kallar julpanik när den är som bäst...
Mimmi Forsberg (2004-12-06 14:17)
Betyg: 5
Alla har sina rättigheter att vara sig själv o besluta själva...Eran jul är nog mer juligare än andras eftersom Ni är en familj som tar vara på sig själva o inte tvingar sig in i möten med folk man generellt inte umgås med....
Såg här för leden the passion of the christ o ser man hur simpelt liv Jesus levde så kan jag inte förstå varför det är denna julklappshysterin...
Ha en trevlig julhelg istället min vän!
Åsa Norlander (2004-12-06 12:48)
Betyg: 4
JAG tycker att ni gör helt rätt. Ni gör ju precis som ni vill och står för det!! Firar inte så mycket jul, men tycker att det är mysigt med närmsta familjen samlad. Känner igen mig i dina barndomsjular...