Barnsidan - Nu vet jag varför
Meny

Bloggar > Mia Althoff - på barnsidan > Nu vet jag varför

Nu vet jag varför

Publicerad: 2005-02-04
Att som vuxen upptäcka på vilket sätt barnböckerna påverkat mig och mina val i livet.
Böcker fascinerar och förändrar när de gör intryck. Självklart har även barndomens läsning satt sina spår. Nu finns härliga "Pettsson och Findus", färgstarka "Molly Mus" och påhittiga "Castor" i hyllorna med barnböcker, vilka fanns då?

Bamse äter dunderhonung, blir stark och räddar de små och svaga - helt utan humor. Bamse är så självgod och förnumstig att jag aldrig kunnat föreställa mig att vara Bamse. Därför identifierade jag mig hellre med Vargen. Alltså får jag ont i magen av honung. Förövrigt måste ju Bamse vara Fredrik Pauluns och folktandvårdens skräck - en burk honung innan han ens ätit frukost? Snacka om karies och diabetes i samma veva.

Alfons Åberg gjorde sig kvitt sin låtsaskompis Mållgan när han hittade en "riktig" bäste-vän i Viktor (härliga avstavningar och isärskrivningar i de böckerna...). Jaha, relationer kan man alltså bara ha till "riktiga" personer? Det har tagit mig lång tid att inse att de vänner jag funnit via internet numera är mer viktiga än mina "riktiga" kompisar - dvs de riktiga kompisarna från barndomen som nu bor på andra sidan stan och aldrig hör av.

Och Karlsson på taket - vilken hemsk sagofigur! Man inser ju som vuxen att det måste finnas en sensmoral nånstans, men ska man räkna med att barn kan se bakom komplexa störningar som brist på empati, mytomani och själviskhet? Min pappa har sagt att han tack vare Karlsson på taket övergav bibliotekets barnavdelning och hittade till sci-fi-hyllorna där allt var på engelska.

Totte är trött på att leka med sig själv (direkt citat från boken "Totte och Malin"), men är annars en föredömligt exempel på den tillrättalagda barnlitteraturen. Han visar hur man går till doktorn, tar på sig ytterkläderna, städar och bakar. Jättebra, men nu undrar jag hur han lärt sig allt det där - hans föräldrar är ju väldigt sällan med eller så måste hans mamma räkna ut vad allting kostar och pappa läsa tidningen? Det kanske finns en Totte går till dagis som vi missat?

Ronja Rövardotter lärde mig att hålla killar på replängds avstånd, skrika vårskrik och vara tuff. Det var bra, men mitt upp i läsningen av Ronja Rövardotter så vann Carola melodifestivalen så det var mer inne att tråna efter främlingars mörka ögon än att tänka på att när någon dör så kan orden "H*n fattas mig!" sätta fingret på hur det känns.

Nånstans mellan Totte och Ronja kom de inte alltför politiskt korrekta smurfarna som drack hallonsaft och bara hade en enda tjej att tråna efter. Smurfan är en tjej som är utsänd av Gargamel* att förgöra hela smurfbyn. Oavsett hennes syfte så blev det i alla fall en himlans massa problem med en tjej bland hundra killar. Undra vilka signaler det sände ut om ensamma tjejer bland massa killar? Jag blev sedermera unglotta men har kvar min samling smurfar som jag numera har fått veta kan vara värda en hel del.

*(Därom tvista i och för sig de lärde. I filmen Donnie Darko är Smurfan ("Smurfette") utsänd av Gargamel för att infiltrera. En del säger att det var gammelsmurfen som skapade henne i syfte att göra de yngre smurfarna glada. Det kan också ha varit så att Gargamel skapade henne men gammelsmurfen som gjorde henne vacker så att alla smurfarna skulle gilla henne. Hursomhelst måste Smurfan anses vara ett ganska grovt sexistiskt övertramp då alla de övriga smurfarna har egenskaper - Smurfans enda egenskap är att hon är kvinna.)

Tintin, ja han lärde mig att umgås med svärande fyllskallar och se misstänksamt på vetenskapsmän. Nä, skämt åsido så tog Tintinböckerna mycket av min tid i anspråk, favoriten tror jag var Tintin i hajsjön som vi också hade på LP. Kulla Gulla fick mig att gråta över vilken misär och otrolig fattigdom som rådde bland "vanligt" folk då. Men sen gick det bara utför när hon fick komma till sitt sanna hem (på herrgården som godsägarens dotter). Tror att det finns ett tjugotal böcker i serien, jag läste alla i jakt på den känslan som fanns i första boken utan att hitta den. Läs första Kulla Gullan och hoppa raskt vidare till Agnes Cecilia (och tänk då bort Richard Hobert från filmatiseringen).

Sen blev det Sagan om Ringen (under årens lopp har det blivit ett tiotal läsningar) och det är definitivt ett helt annat kapitel. Det får bli en annan gång.

Vilka är dina hjältar respektive antihjältar från barnböckerna (nu och då)?

Skrivet av: Mia Althoff
Född 1972, bor i villa med man och tre barn; Filippa -00, Felix -02 och Fredrika -07. Jag jobbar med webbutveckling på Mainloop och driver barnsidan.se på fritiden.


Lämna gärna en kommentar!

Vad tyckte du om det du läste? Det är jättekul om du vill lämna ett litet avtryck här.



(visas ej)

För att vi skall slippa få in skräpkommentarer och spam av olika slag
från 'robotar' på Internet måste du skriva in en kontrollkod nedan
« skriv talet sextiosju med siffror i fältet här

Tidigare kommentarer/betyg
Annica Bark (2005-02-04 14:51)
Hmm håller i sortsätt bara med dig ang KPT, han är bara för hemsk! När jag var yngre hade jag ingen hjälte i böckernas värld, eller jo! Annika i Annika-böckerna. Men däremot hade jag en hjälte i tv-ns värld ZEB!!! Fanns/finns det nån bättre än honom??? :D