Barnsidan - Lyxen att ha i-landsproblem
Meny

Bloggar > Mia Althoff - på barnsidan > Lyxen att ha i-landsproblem

Lyxen att ha i-landsproblem

Publicerad: 2005-04-02
Vad händer när ens livssituation är helt ok, när man inte behöver vara orolig för sin egen försörjning och att kunna ge trygghet åt barnen? Tror ni att man uppskattar det man har då? Lutar sig förnöjt tillbaka och bara njuter? Nej, de flesta människor verkar ha ett inbyggt driv att sträva vidare - som om gräset är alltid grönare... Mer prylar, finare bil, större hus, fler och exklusivare semesterresor. Och kanske en ny partner?

Och det är säkerligen en bra egenskap - att alltid sträva vidare och uppåt har säkert varit en stor faktor till mänsklighetens utveckling och upptäckter. Men finns det inte en risk att man missar det man faktiskt har, inte hinner njuta av barn och familj för att man bara planerar inför nästa, nästa och nästa grej eller projekt?

Våryra villaägare frågar varandra vad årets projekt blir - med hus har man ju alltid att göra... Det raljeras över grannar som sabbar ackorden när de krattar löv en helg före alla andra är ute eller fortfarande spikar på altanen när de andra har tagit paus. Jag tror egentligen att det är mer provocerande att faktiskt vara nöjd och inte ha några projekt på gång. Att vara nöjd har på något sätt blivit synonymt med att vara lat. Och det är ju provocerande.

Jag kan i alla fall känna så - att det är viktigare att bygga nytt, skaffa nytt, uppgradera och byta upp sig, än att uppskatta det man har. Det är status att köra runt i den nyaste terrängvolvon, men riktigt oglamoröst att sitta i sandlådan med sina egna små telningar. Det är coolare att jobba arslet av sig för att ha råd med västindien allinclusive än att vara nöjd över att kunna bjuda hela släkten på en vårmiddag på balkongen. Man får passa sig också så att man inte bjuder på något som är "fel", i senaste mattidningen kan man läsa att "muffins är så mycket år 2000" och att det nu är exklusiva smakstinna småkakor som gäller. Och matsalsbord i massiv ek som för bara ett par år sedan var "klassiskt och tidlöst" nu är lika otrendigt som muffinsarna.

Kanske att de som precis klarar av att ge sig själva och familjen en rimlig nivå av värme, näring och trygghet oftare ser guldkornen i vardagen, uppskattar en ledig eftermiddag i sandlådan och ser fram emot att läsa godnattsaga för barnen? Jag vet inte, men kanske är det vi (jag t.ex) som skaffar oss i-landsproblem som har de riktiga problemen?

Jag skulle vilja sätta stopp för bulemin, sluta hetsa efter det senaste och var nöjd. Sätta i mig lite latmask och inse att det är riktigt coolt att "bara" vara förälder.

Skrivet av: Mia Althoff
Född 1972, bor i villa med man och tre barn; Filippa -00, Felix -02 och Fredrika -07. Jag jobbar med webbutveckling på Mainloop och driver barnsidan.se på fritiden.


Lämna gärna en kommentar!

Vad tyckte du om det du läste? Det är jättekul om du vill lämna ett litet avtryck här.



(visas ej)

För att vi skall slippa få in skräpkommentarer och spam av olika slag
från 'robotar' på Internet måste du skriva in en kontrollkod nedan
« skriv talet nittionio med siffror i fältet här

Tidigare kommentarer/betyg
A O (2005-04-04 07:20)
Nej, kalashypen är ny för mig också... Rätt sinnessjukt, men hoppas vi får bukt med den.

Ungen har drabbats av att hamna i en klass med några "kändis-föräldrar" bara det gör att hypen är igång:-(
annika60 (2005-04-03 22:13)
JAmen Tova... Det var ju det där med att bli raljerad med om man råkar kratta för tidigt så andra får nåt slags dåligt samvete...
annika60 (2005-04-03 22:12)
Skakar på huvudet... Känner inte alls igen kalashype heller... I våra kretsar är kalasen tämligen vanliga: två timmar, tårta/glass, fiskdamm och ballonger...
A O (2005-04-03 10:45)
Ursäkta mina första inlägg de var internt trams...

Jag tycker att man ständigt får kolla av att man inte fastnar i hetssnurren. Nu ska t.ex. lillkillen ha födelsedagskalas för klassen, och där är det en hypad snurra som pågår. Det ska vara större och större och koolare och koolare.

Nu ska vi försöka ha en billig okool (men hemskt trevlig!) fest, bara för att bryta trenden, hoppas att det funkar... Vi är flera föräldrar som gått ihop, så förhoppningsvis så blir det inget snack om att denna fest inte är "fin nog". Barnen hänger ju så lätt på statushetsen...
annika60 (2005-04-02 17:37)
Det är ju bara att bestämma sig för att skita i vad andra tycker... Man kanske inte ska glömma att en och annan som jobbar i trädgården eller snickrar på sitt hus gör det för att de faktiskt tycker det är kul. Inte för att "jaga status".
Vi har inte villa men är delägare i ett sommarhus och i det området tycker jag just inte det snackas speciellt mycket om vad andra gör eller vem som krattar eller spikar när...
Åsa Norlander (2005-04-02 13:24)
Ja, jag tror att det är jätteviktigt att vara nöjd med det man själv har eller har möjlighet att åstadkomma. At sträva uppåt framåt efter nytt och mera tror jag är ett tecken på osäkerhet och avundsjuka. Jag tycker nog inte att det är lyxigt att ha i-landsproblem. Jag tycker det är viktigare att satsa på det JAG/FAMILJEN vill och stå för det vad det än må vara.
A O (2005-04-02 10:05)
Kollektiven har faktiskt inte alltid kötider. Bostadssituationen är ju rätt vimsig idag oavsett var man bor. Jag stod i bostadskö i Täby när jag fick min lägenhet i stan. Det var kortare kö här...
Mia Althoff (2005-04-02 09:49)
vilket i sig inte är så "bara" - skaffa kontrakt på valfri hyreslägenhet inom tullarna alltså.
A O (2005-04-02 09:43)
Det är bara att flytta till ett kollektiv på Södermalm om du vill ha vänner som står för de åsikterna;-) Eller valfri hyreslägenhet innanför tullarna...