Barnsidan - Kan man vara lycklig feminist?
Meny

Bloggar > Mia Althoff - på barnsidan > Kan man vara lycklig feminist?

Kan man vara lycklig feminist?

Publicerad: 2005-12-12
Kan man lämna tillbaka de feministiska glasögonen?

Ibland önskar jag att jag inte läst alla de där böckerna, inte gått med i alla mejlinglistor eller läst i några feministiska diskussionsforum. Det skulle vara skönt att inte se världen genom de feministiska glasögonen, utan bara spela med i könsrollernas spel. Det skulle vara skönt att fortsätta tro att löneskillnader, fixering vid kvinnokroppar, uttag av föräldraledighet, platser i bolagsstyrelser, det ökande antalet utbrända unga kvinnor, antalet kvinnomisshandlare och våldtäktsmän inte hade något med maktstrukturer att göra.

Det skulle vara trevligare att tänka att det bara är en slump och det går åt rätt håll.

Det skulle vara mycket enklare att inte vara så himla PK jämt. Det skulle vara skönt att inte kasta statistik och andra "sanningar" i ansiktet på folk som kanske inte lever så jämställt men är lyckliga. Det skulle vara skönt att slippa förklara för barnen varför det inte finns några "tjejfärger" eller "killfärger" även fast tjejernas hyllor på BR är rosa och killkläderna på H&M är murrigt blå/grön/grå. Det vore skönt att slippa höra att sonen är en näpen liten dam när han har syrrans röda fleecemössa. Hade jag spelat med hade han ju haft en blå spidermanmössa. Och varför känner jag att jag måste skoja bort att sonen gärna klär sig i syrrans avlagda volangklänningar när hans syster jättegärna får tuffa till sig i batmandräkt?

Det vore skönt att slippa fundera på hur det kan komma sig att tjejer presterar bättre i skolan trots att de varken får uppmärksamhet eller schysst behandling. Det vore skönt att slippa tänka på vad bilden av idealmannen gör med de små killar som varken vill eller kan fylla ut den kostymen. Pojkar gråter inte, de går ner i en källare, super sig fulla och hänger sig.

Varför känns det som en fet ironi att säga att vi lever i världens mest jämställda land?


Skrivet av: Mia Althoff
Född 1972, bor i villa med man och tre barn; Filippa -00, Felix -02 och Fredrika -07. Jag jobbar med webbutveckling på Mainloop och driver barnsidan.se på fritiden.


Lämna gärna en kommentar!

Vad tyckte du om det du läste? Det är jättekul om du vill lämna ett litet avtryck här.



(visas ej)

För att vi skall slippa få in skräpkommentarer och spam av olika slag
från 'robotar' på Internet måste du skriva in en kontrollkod nedan
« skriv talet tjugotvå med siffror i fältet här

Tidigare kommentarer/betyg
A O (2005-12-16 14:33)
Jag vill oxå få rabatt för att jag känner helt ovidkommande människor (i sammanhanget alltså) :)
A O (2005-12-13 22:34)
Visst är det något som fallit helt ur tiden? Jag blir lätt olycklig när jag blir niad i någon affär (fast det händer inte så ofta tack och lov). Jag har nästan slutat nia helt (om det inte är gamla skinn på 90 bast som det gäller):)
A O (2005-12-13 11:02)
Psst Tova - du får gärna dua mig:) Det blir så corny att svara på mina individuella argument när du skriver ni istället för du.

Gårdagens bästa - liten gosig sexårig pojk-tomte klänger och gosar med stor något ovillig macho-tomte som faller till föga efter ett tag. Mysigt att se en machograbb på åtta år som till slut vågar gulla med annan kille inför publik:) Även om det är sorgligt att det ska behövas en inre strid innan ungen vågar.
Mia Althoff (2005-12-13 10:34)
Och jag måste också tillägga att jag faktiskt inte håller på och kastar sanningar i ansiktet på folk som inte vill ha dem (jo, möjligtvis gör jag det så här via bloggen/mina texter). Men visst är man sugen ibland - åtminstone ett "vad var det jag sa" när allt går åt skogen.
A O (2005-12-13 08:29)
Ett rätt kul test att göra på sig själv är att faktiskt räkna tiden killar resp tjejer får uppmärksamhet. Efterom vi är så vana att killar får mer så tycker de flesta att det är lika när tjejerna får ca 30% av tiden... så man kan nog inte riktigt lita på sin egen subjektiva uppfattning... Kul men hemskt test att göra på uppdelningen av hemarbetet också.

Men, visst drabbas grabbarna också av rådande ordning. Jag tycker att det är skitjobbigt att ha söner eftersom jag anser att den kvinnliga könsrollen har en massa fördelar för ett känslomässigt närvarande liv. Man får prata känslor, vara deprimerad eller svag, skaffa nya vänner o.s.v..

Jag sliter ju som sjutton med min lille, så att skolan ska fatta att han blir orolig för att han är uttråkad och inte har tillräckligt inspirerande uppgifter istället för att bara acceptera att killar är så. Det är det största feministiska arbete jag lägger ned tror jag.
Mia Althoff (2005-12-13 00:08)
har jag baktalat killar bara för att jag säger att tjejer presterar bättre trots att de inte får uppmärksamhet eller behandling?

jag tror att de könsroller vi har är dåliga för alla (läste du inte sista två meningarna i näst sista stycket?).

Man ska tänka bort att eleverna är flickor respektive pojkar - de är väl i första hand individer och i andra (tredje, fjärde..) hand sitt kön? Det är därför jag sätter på min son röd mössa, låter honom klä ut sig både till batman och prinsessa, kastar ut sånger som sudda sudda och skickar feministiska debattartiklar/krönikor till pedagogerna på förskolan.

Jag skulle aldrig tillåta att min son (eller något annat barn) blev dragen över en kam bara pga av deras könstillhörighet. Och det är därför som min slutsats ändå är att jag kan fortsätta vara lycklig "trots" att jag har fått feministglasögonen på mig. Jag tror att jämställdhet mellan könen är det enda sättet att lyfta bort förminskande könsroller och börja se individerna.

Det kommer dock inte ske imorgon, och mina barnbarn kommer säkert tampas med delvis samma frågor som vi gör. Det krävs tålamod.
A O (2005-12-12 18:27)
Fast det finns väl inte en enda undersökning som visar något annat än att killarna får mest uppmärksamhet och tid? Även om de lugna tjejerna får mest POSITIV uppmärksamhet?

Tjejerna får väl dessutom bara uppmärksamhet när de är duktiga vilket en hyfsat enig forskarkår anser är orsaken till att så många unga kvinnor bränner ut sig, de vet ju att de måste prestera för att vara värda något...
A O (2005-12-12 14:11)
Jaaa... Det är skoj att vara feminist! Jag älskar att kunna ta män på allvar som kompisar och att inte bryta ihop över att jag inte gör mig i kvinnohierarkin - jag tycker att feminismen har gett mig en större frihet i livet.

I det stora hela så handlar väl mycket om att respektera att kompisarna är lyckliga även om de är ojämställda. Det kan vara kul att debattera i rätt sammanhang, men jag har inget intresse av att pådyvla andra min åsikt jämt - vad det än gäller.

Fast jag håller med att det känns som ironi det där med världens mest jämställda land... Landet med världens mest segregerade arbetsmarknad känns inte så himla jämställt.