Barnsidan - Den glömda valfrågan
Meny

Bloggar > Mia Althoff - på barnsidan > Den glömda valfrågan

Den glömda valfrågan

Publicerad: 2006-08-29
Sen förra valet har över 60 kvinnor dödats av sina män och bara förra året anmäldes 24.000 fall av kvinnomisshandel. Riksdagspartierna ser detta som en icke-fråga.

Jag vet varför jag är så oengagerad i det här valet. Det snackas bara om en massa ointressant; åldringsgaranti, fastighetsskatt, ändringar i LAS, plusjobb och en hel drös andra fina visioner (läs: tomma löften som är ofarliga att utlova). Den fråga som verkligen berör mig - jämställdheten - snackas det inte om trots att alla partier i vanliga fall är eniga om att ett jämställt samhälle är ett bra samhälle. Jämställdhet har blivit omodernt.

Förutom att jämställdhet för mig handlar om pojkars och flickors rätt att behandlas lika i förskola och skola, att män och kvinnor ska dela på ansvar för hem och barn, att kvinnor ska vara lika mycket värda som män på arbetsmarknaden så handlar jämställdhet om att få bukt med det gigantiska problem mäns våld mot kvinnor innebär. 

Igår visade tv4 ett program som heter Sverige, Sverige fosterland som handlade om kvinnomord och där fick man reda på att inget av de etablerade partierna har mäns våld mot kvinnor som en prioriterad valfråga.

Bara sen förra valet har över 60 kvinnor mördats av sina män och tiotusentals kvinnor misshandlas årligen. Förra året polisanmäldes 24.000 fall av kvinnomisshandel (och mörkertalet är stort). Och alla partierna ser detta som en icke-fråga.

Citat från tv4's program (fritt från minnet):

-Vi har valt att tycka att det är ok att det förekommer en viss mängd våld och att kvinnor drabbas mer. 

-Misshandel är ett felaktigt uttryck. Det handlar om tortyr. 

-Våldet är en mycket maskulin syssla. Män står för det mesta våldet medan kvinnor ofta drabbas. 

Mäns våld mot kvinnor är en riktig cancersvulst, inte bara för de kvinnor och barn som drabbas utan också för oss andra i samhället. Mäns våld kostar ofantliga pengar och skapar ett otryggt samhälle där många kvinnors känner sig hotade och där oskyldiga, hyggliga män går runt och känner de misstänksamma blickarna.

Hur kan vi låta frågan om mäns våld bara försvinna? Varför tar inget parti den här frågan på allvar? Varför har vi inte nollvision när det gäller mäns våld?

Fler citat:

-Hade man brytt sig hade det varit busenkelt att göra detta till den stor fråga

-Skulle drygt 20 män om året dödas av sina kvinnor hade vi för länge sedan förändrat situationen.


 

 

Vill du se TV4's program kvinnomord? Klicka här.


Skrivet av: Mia Althoff
Född 1972, bor i villa med man och tre barn; Filippa -00, Felix -02 och Fredrika -07. Jag jobbar med webbutveckling på Mainloop och driver barnsidan.se på fritiden.


Lämna gärna en kommentar!

Vad tyckte du om det du läste? Det är jättekul om du vill lämna ett litet avtryck här.



(visas ej)

För att vi skall slippa få in skräpkommentarer och spam av olika slag
från 'robotar' på Internet måste du skriva in en kontrollkod nedan
« skriv talet nittiotre med siffror i fältet här

Tidigare kommentarer/betyg
Mary Lou (2006-09-03 01:13)
Helt glömt är det inte. Vp har t ex ett förslag om fotboja för män med besöksförbud.

Svårt att skilja på skuld och ansvar? Ja, iaf om man antyder att männen (som grupp) inte tar sitt ansvar, då blir det ju automatiskt skuldbeläggande. Vi har ju alla ansvar, både män och kvinnor. Fast det som alla har ansvar för, tar ingen ansvar för.

Tror valfrågor måste vara konkreta, annars blir det lätt till ett inget förpliktigande. Alla partier är ju för jämställdhet.
Mia Althoff (2006-09-01 09:42)
Jag tror faktiskt att det i många fall är männen som läser in den anklagande tonen i debatten. Det är de som känner sig ifrågasatta och skuldbelagda _personligen_, jag vet ingen feminist (jo, en del extrema ok...) som anser att alla män kollektivt bär någon slags skuld. Att det ska vara så svårt att skilja på skuld och ansvar?
Stina G (2006-09-01 09:06)
Feministiskt initiativ (FI) hade valmöte när jag var på stan senast. Jag gick in och ut i affärer runt torget under en timme och under hela tiden pratade de om mäns våld mot kvinnor. Efter en timme kom de fram till att det var ett mansproblem. Jag tror inte de vann en röst på detta valtal, definitivt inte min.
Våld är ett samhällsproblem, både män och kvinnor bygger samhället, det handlar om de attityder, om vad som betraktas som acceptabelt att säga och gör mot varandra.
Inget parti har sagt sig ha en vision om ett samhälle som genomsyras av respekt och där man får hjälp av samhället när man blir kränkt. FI har chansen men tar den inte. Kanske är lägre dagisavgift och öronmärkta pengar en metod, men ingen politiker har vågat sätta det i ett större jämställdhetsperspektiv (där begreppet respekt ingår).
En sak till, visst går det att prata om detta med män. Men många män är less på den anklagande tonen i debatten. Alla män jag pratat med hittills håller med om att maktobalansen inte är bra för någon och vill göra något åt det. Jag skulle vilja ha en debatt som utgår ifrån "Det här är fördj-ligt, var gör vi åt det?"
Mia Althoff (2006-09-01 08:29)
"Valfrågan" är i det här fallet är egentligen mycket större än att bara satsa pengar på kvinnojourer, mer poliser, bättre utbildning till åklagare, mer behandling osv. Mäns våld är ett jämställdhetsproblem som påverkar oss alla dåligt. Våld och ständigt närvarande hot om våld är det grövsta uttrycket för maktobalans, och det drabbar (som du skrev) inte bara kvinnor och barn utan slår även tillbaka på männen.

Självklart ska vi inte lägga över ansvar för alla djävulskaper på politikerna, vi har alla ett ansvar att påverka vårt samhälle på bästa sätt. Men när politikerna ser att deras system tvingar in folk i roller som inte är jämbördiga bör politikerna ändra på dem.

Jämställdhetsfrågan är verkligen bortglömd.
Mary Lou (2006-09-01 00:27)
PS: För övrigt tycker jag inte alls att åldringsvård och jobb för ungdomar är ointressant. Mina egna föräldrar är gamla och jag är förbannad över att politikerna lagt ner så många ålderdomshem. Alla ska bo hemma, vare sig de vill el inte. Bara om man är riktigt dement och saknar icke-dement make, får man en plats. Alla flickor blilr inte misshandlade, men alla behöver jobb.

Och givetvis vill jag att mitt eget barn ska få jobb, även det blir till priset av sämre LAS.
Mary Lou (2006-09-01 00:21)
Jag har svårt att se det som en valfråga. Visst kan politikerna lova mer pengar och utbildning till poliser (en bra och snabb utredning är viktig), mer pengar till kvinnojourer, mer pengar till behandling av männen (annars misshandlar de nya kvinnor så fort de kommit ur fängelset). Men annars ser jag det mer som en samhällsfråga, ingenting som vi kan överlåta åt politikerna.

Alla partier är f ö emot brottslighet. Men eftersom våld mot kvinnor förekommer i alla samhällen, varför skulle just vi slippa? Kan man inte lika gärna vara emot ALLT våld? T ex föräldrar som misshandlar sina barn, skinnskallar som misshandlar invandrare och homosexuella, fotbollsvåld etc? Att 20 kvinnor om året dödas av sina män är fruktansvärt men är inte alla mord och dråp fruktansvärda?

Jag såg också detta program men drog inte alls slutsatserna att det var politikernas fel.

Vi som föräldrar har ansvar att uppfostra vår barn till att inte använda våld. Tyvärr lönar sig våld och hot mot våld och det lär sig barn redan i skolan (el före skolan). Likaså måste vi uppfostra våra döttrar till att inte underkasta sig, foga sig och offra allt för kärleken.

I de flesta fall när en kvinna dödas så har hon gått tillbaka till mannen. Och vad kan polisen göra då, tvinga henne bort? Inte heller kan vi installera kameror i alla hem för att kolla att ingen misshandel sker. Den enda som kan stoppa misshandeln är kvinnan själv.
A O (2006-08-29 15:11)
Konsten att förstå sin egen roll...

Jag har funderat massor över det där med ansvar på sistone. Min ex-särbo fick neurotiska sammanbrott så fort man andades om att han kunde vara ansvarig för andra människors väl och ve - eller ansvarig för att han påverkade. Ett fånigt exempel är att han har sprutfobi och absolut vägrar ta på sig att dottern är spruträdd också - han påstår att det inte alls har med honom att göra (trots att det alltid är han som följer med på alla hennes provtagningar - och att han svimmar när hon får sprutor ).

Jag känner igen detta ifrån flera män - att det på något sätt skulle vara farligt att ta på sig ansvaret, att om man erkänner sitt ansvar så måste man på nolltid fixa problemet typ. Jag undrar om man i manlig uppfostran (eftersom jag vägrar tro på större biologiska skillnader) lär ut att ta på sig ansvaret = måste visa resultat på lösning direkt. Om man tror det så kanske diskussionen om ansvar kontra skuld blir helt fel, eftersom ansvar i princip betyder samma sak som skuld...
Mia Althoff (2006-08-29 12:39)
ja, usch AO du har rätt (och jag vet ju att det är så) - det är bara sååå sorgligt.

Stephans bok är förövrigt mycket mycket bra.

Men som vanligt när det handlar om att förstå sin egen roll i ett ojämlikt maktförhållande så kommer den eviga frågan och hårklyverierna om ansvar och skuld. Och då kommer det orimliga hatet fram... (som i sig många gånger bekräftar den manliga våldskulturen). De enda som ska känna skuld är de män som är våldsamma och de människor som har ansvar och makt att förändra situationen. Det kan inte vara svårt - om man bara vågar.
A O (2006-08-29 12:20)
Tja, what to say... min reflektion är att det är svårt att hantera problemet om man inte orkar se hur man är en del av spelet. Stefan Mendel Enks bok handlar väl delvis om det.

Jag tror att färre människor skulle rösta för ett parti som tog upp sådana frågor än hur många som skulle pli irriterade på att man tog upp dem och därför inte rösta. Det är väl bara att lyssna på det stora och orimliga hatet mot Gudrun Skyman för att fatta att det är VÄLDIGT kontroversiellt att ens prata om mäns våld emot kvinnor...


Vi finns på Instagram och Facebook

Följ oss på Instagram Följ oss på Facebook