Barnsidan - Barn - ständiga entertainers
Meny

Bloggar > Mia Althoff - på barnsidan > Barn - ständiga entertainers

Barn - ständiga entertainers

Publicerad: 2005-05-22
Ofta klagar man över hur jobbigt det är att ha barn. Det är väl legitimt på sätt och vis, de är ju rätt krävande ibland. Det kan vara tungt att vara förälder, det går inte att sticka under stol med. Men det är också helt fantastiskt att vara förälder - och det är ju få människor man har så roligt med.

Och barn generellt är ju så bra på att ta en tuff publik. Så fort vi vuxna blir arga och säger till på skarpen smilar de upp sig och försöker få oss på bra humör igen. Många vuxna tar nog detta som ett hånleende, men hur kan man tro att en treåring förstår att häckla och håna? Klart de vill att man ska vara glad! Och i alla andra lägen vet de att ett leende från deras sida ger dem ett leende tillbaka.

Den äldsta som älskar att rita provade ett oövervakat ögonblick att rita sig själv till sjörövare. En fin svart ring runt ögat blev det (i tusch som tur var, det kunde lika gärna varit en tvättäkta märkpenna). Den yngre förmågan kom springande med en svart spritpenna i högsta hugg och sa till mig: "Jag vill också vara en sjöröv!".

Han säger mycket tokiga saker sonen. En lördagsmorgon för några månader sedan kom han in och väckte mig och sa bestämt "Mamma, jag vill ha en vit vecka". När jag väl vaknat till och han fått förklarat att vecka betyder "väska" sig kunde han till slut nöja sig med en röd.

Vi var hemma hos några som inte har barnsäkrat sitt hem och pillerillsonen som då bara var dryga ett år fick igång spisen. Vi märkte det på en gång *phew* och jag förmanar lite; "ajaj, det blir varmt. man kan bränna sig". Den äldre fyller i "vad tokig du är Felix, tror du att du är en mamma?". :-o

Efter en lång och tjurig dag med trädgårdsarbete och påföljande handling på stormarknaden med många "neeeeej" och "snälla" slappar vi i allrummet hemma. Kuddar åker fram och vi har kuddkrig. Det går vilt till och det skrattas så taket lyfter. Allra roligast är det när barnen får bombardera mig, och jag överspelat låtsas både ramla och bli yr i huvudet. De skrattar så tårarna sprutar. Och jag med. Efteråt säger den stora; "det är så skönt med allt skratt mamma". Ja det är väl så en femåring förklarar "ett förlösande skratt".

Att få vara med om ens egna gener i ny tappning växa upp och upptäcka livet, är verkligen att leva livet.

Har ditt barn sagt eller gjort något kul? Berätta här!


Skrivet av: Mia Althoff
Född 1972, bor i villa med man och tre barn; Filippa -00, Felix -02 och Fredrika -07. Jag jobbar med webbutveckling på Mainloop och driver barnsidan.se på fritiden.


Lämna gärna en kommentar!

Vad tyckte du om det du läste? Det är jättekul om du vill lämna ett litet avtryck här.



(visas ej)

För att vi skall slippa få in skräpkommentarer och spam av olika slag
från 'robotar' på Internet måste du skriva in en kontrollkod nedan
« skriv talet fyrtioett med siffror i fältet här

Tidigare kommentarer/betyg
Lingling A (2005-05-23 11:45)
Ja det där med gener i ny tappning tycker jag känns skönt, viktigt ... När man pratar om att klona vuxna, barnlösa tänker jag oftast vad hemskt, mina barn får gärna vara lika mig, men genetiska kopior?
Rikard ville att jag skulle tvätta honom, vi sa "mamma kan inte nu" igår, "pappa kan ta Camilla!" - hans språkförmåga utvecklas när han vill ngt ;)
Åsa Norlander (2005-05-23 09:33)
Barn är verkligen fantasktiska! Det är så härligt för de säger verkligen precis som de menar eller känner. Jag anstränger mig att komma ihåg allt roligt och försöker skriva ner. När jag var liten tittade vi i fotoalbum, lillebror ledsnar för han fanns inte på bild. Pappa pekar på ett barn och säger att där är lillebror, varpå jag kontrar med - "Pappa, hade Johan ingen snopp då?"