Barnsidan - Att aldrig kunna bättra sig och ändå troget hoppas på det motsatta
Meny

Bloggar > Mia Althoff - på barnsidan > Att aldrig kunna bättra sig och ändå troget hoppas på det motsatta

Att aldrig kunna bättra sig och ändå troget hoppas på det motsatta

Publicerad: 2005-06-18
Jag är just fyllda 32 år. Har alltså lämnat tonåren, tonårsångesttåren och trettioårskrisen bakom mig. Enkelt skulle jag kunna säga att jag faktiskt blivit vuxen.
Jag är just fyllda 32 år. Har alltså lämnat tonåren, tonårsångesttåren och trettioårskrisen bakom mig. Enkelt skulle jag kunna säga att jag faktiskt blivit vuxen.

Det finns dock en sida av mig som snarare har regredierat och det är fenomenet att jag är oförmögen att bättra mig. Ja, inte på alla plan men här följer några exempel:

Vår tvättstuga har sedan inflyttningsdatum varit både riskavfallsområde på grund av alla tomglas och försedd med skylten ”se upp för anfallande tvätthögar”. För ett par veckor sedan blänkte sambon till och fixade fram den saknade inredningen, irriterande smidigt faktiskt med tanke på bakomliggande tjat. Flaskor och ovikt tvätt försvann nu innanför skåp och lådor och jag bestämde mig lycksaligt för att döpa om tvättstugan till lusthuset!

Dessutom lovade jag mig själv, dyrt och heligt, att aldrig mer gå ner mig i tvätträsket igen, utan nu skulle det banne mig bli ordning på torpet, eller lusthuset mer korrekt.

Jaha, en 32-årsfest och två veckors barnklädestvätt senare var allt nästan tillbaka till risknivå igen. Och vem är den skyldige? Förmodligen jag eftersom det är jag som tydligen är förste maskinförare när det gäller vitvaror i det här hemmet. Jag trodde verkligen att denna gång skulle bli annorlunda. Jag hade ju dessutom argument för att det hela numer skulle fungera.

”Om jag bara hade trådbackar”, försvarade jag mig tappert inför mig själv när jag tidigare blickade ut över katastrofområdet. Allt berodde ju på avsaknaden av inredning, själv kände jag mig inte direkt inblandad, men med facit i hand inser jag nu att trådbackar är bra men inga helbrägdagörare så länge jag finns i närheten.

Så här håller det på!

På senaste tiden har jag lovat mig själv att:

• Hålla ordning i köket under tiden jag lagar mat.
• Kalka av våra vitvaror en gång i veckan för att förhindra en tidig maskindöd.
• Gå upp när klockan ringer.
• Bara pyssla på angiven plats och inte dra huset runt med pärlor, tråd, limpistol och kinapapper.

Det enda jag med säkerhet vet, är att jag förmodligen kommer att bli besviken över det uteblivna resultatet. Och det mest fascinerande, också förvånad över detsamma.

Men, ändå anar jag en viss vuxenhet och en strimma av ordning då jag minns ett talesätt från tonåren.” Du är vuxen först när du diskar efter maten och inte före, och bäddar sängen efter du har gått upp och inte strax innan du går och lägger dig?”

Så, det finns väl hopp?

Skrivet av: Anneli Karlsson
Mälardalsbo med kreativ hjärna som lätt blir uttråkad. Älskar det skriva ordet, och att skriva det! Tycker att humor är förlösande, men kan ibland bli för ironisk, måste passa mig! Mamma till busfrö född i slutet av 2003. Gillar skarpt mode, inredning, matlagning och allsköns skapande.


Lämna gärna en kommentar!

Vad tyckte du om det du läste? Det är jättekul om du vill lämna ett litet avtryck här.



(visas ej)

För att vi skall slippa få in skräpkommentarer och spam av olika slag
från 'robotar' på Internet måste du skriva in en kontrollkod nedan
« skriv talet sjuttiofyra med siffror i fältet här