Barnsidan - Anfäkta och Anamma
Meny

Bloggar > Mia Althoff - på barnsidan > Anfäkta och Anamma

Anfäkta och Anamma

Publicerad: 2005-04-07
sa kapten Haddock

Jag för min del brukar använda helt andra kraftord. Omoget att svära tycker många, bevis på dåligt ordförråd brukar det heta. Fast jag tycker varken att jag är omogen eller har dåligt ordförråd. Ej heller har jag svårt att uttrycka mig. Det är bara så att i vissa lägen så passar det alldeles utmärkt att vräka ur sig ett eller annat svärord för att lätta på frustration eller ilska. Sen jag fått ur mig det så är jag så snäll så igen :)

Däremot så brukar jag aldrig svordomar eller andra fula ord riktat mot enskilda personer, varken direkt till dem eller om dem. Det anser jag vara icke passande svordomsbruk och så gör man inte.

 

Många föräldrar blir frustrerade över att deras små älsklingar lär sig de här orden (av andra förstås, för själv svär du ju inte eller hur? :P). De skäms över det och tystar barnen. Dagis och skolpersonal brukar emellanåt påpeka att barnet svär… och påpekandet görs med sådant tonfall att man förstår att man ska skämmas och känna sig som en dålig uppfostrare. Men jag tycker att man inte ska ha det. Istället bör man lära barnen när det passar sig med svordomar och när det inte gör det. Som vilken annan social träning som helst.

En bra svordom finner sin plats naturligt i sammanhanget. Exempel: ”det var då väl själva fan” När man just tappat mackan på golvet för att man är trött och morgonfumlig. Eller: ”Förbannat också” när favoritlaget förlorat matchen eller när man upptäcker att någon har pinkat på ens cykel...

En dåligt placerad svordom däremot lämnar taskiga vibbar efter sig och gör att sväraren framstår som en fåne samt får mottagaren att bli ledsen. Exempel: ”ditt jävla fetto” Sagt helt oprovocerat till någon man passerar på gatan. Det här är ju ett praktexempel på när en svordom förstärker något som i sig är en ren förolämpning och bara avsedd att göra någon ledsen men det är så som svordomsmissbruk oftast visar sig tycker jag. Denna avart av svärande är inte ett dugg trevlig. Jag menar, vem kan ha respekt för en människa som skriker svordomar i tid och otid både om och till andra i närheten?

Jag är inte totalt emot svordomar alltså och förstår inte riktigt det hemska i att ungar prövar orden. Det är ju sammanhangen som gör orden fula. Lär man barn respekt för andra människor och åsikter så kommer de inte att missbruka svordomar i någon högre grad tror jag. Den teorin stämmer iaf på mina egna vackra och välartade barn... :)


Skrivet av: Ingela N
Jag är... ja, vem är jag? Numera ingen lätt fråga att svara på men jag gör väl ett försök då. Jag är sambo med Mannen sedan massor av år. Har två döttrar födda -83 och -89 samt en son född -90. Sonen, vår Björnis, dog efter en tids sjukdom i mars 2003. Sedan dess är inget i mitt liv riktigt sig likt och somliga dagar är väldigt tunga. Jag skriver en del, bl a Bloggar här på Barnsidan men också andra texter. Fotograferar när jag får låna min kamera (den yngre av döttrarna lägger oftast beslag på den) och så är jag en datanerd som gillar att bygga hemsidor. Och så har jag en blå cykel...


Lämna gärna en kommentar!

Vad tyckte du om det du läste? Det är jättekul om du vill lämna ett litet avtryck här.

         



(visas ej)

För att vi skall slippa få in skräpkommentarer och spam av olika slag
från 'robotar' på Internet måste du skriva in en kontrollkod nedan
« skriv talet tolv med siffror i fältet här

Tidigare kommentarer/betyg
A O (2005-04-07 08:58)
Håller med dig:-)

Jag har en ständigt pågående diskussion med min minsting, han håller konstant efter mig med svordomar! Hans pappa och skolan är noga med att det är helt fel att svära.

Jag har lite svårt att förstå det totala tabuet, men använder nu för tiden väldigt sällan svärord kring ungen eftersom han verkligen stör sig:-)

Föräldrauppfostran?